tisdag 19 mars 2019

Tillbaka. Eller; att göra en något förvirrad upptäkt.

Det har ärligt talat varit så där kul den senaste tiden, har varit sjukskriven på deltid en månad och det känns lite bättre nu, men ärligt talat så behöver jag komma bort från min arbetsplats - eller åtminstone jobba mindre. Imorgon går jag upp på min ordinarie deltid så att säga, som är 90%. Får se hur det går.

Men, nog om detta, arbetet är kort och gott en bi*ch.

Har manuset inne hos förlaget igen, och i vanlig ordning väntar jag. Känns som om jag inte gjort annat det senaste året. Under tiden roar jag mig med att skriva om mitt "gamla" spänningsmanus; samma karaktärer och miljöer, samma grundstory, men en helt ny "ytlig" story skulle man kunna säga. Mindre mord och mer psykologi. Skitkul faktiskt, och även ganska påfrestande att möblera om i textmassan (Elin skriver om det här, finns ingen mening med att upprepa det hon säger om processen :-)

Det jag skulle komma till EGENTLIGEN är att jag har gjort en upptäkt. Tadaaa, liksom. Detta är en långsökt spaning, men bear with me. Såg i alla fall igenom Game of Thrones för nåt halvår sedan, och i senaste säsongen satt en liten rödhårig typ och sjöng. Misstänkt lik Ed Sheeran, och google sade att det var så. Jag har inte lyssnat på honom tidigare, det är inte riktigt min musiksmak, men jag hittade några låtar på Spotify som fastnade i spellistan till senaste projektet. De låtar jag gillade hade en sak gemensamt, nämligen ett EXTREMT irriterande element. Tex Shape of you och det där enerverande o-i-o-i-o-i-o-i, eller Give me love då det bara bräks mamammamai i all evinnerlighet. Ungefär som Rihanna (tror jag att det stavas) och hennes Umbrella-ella-ella.

Det är här min upptäckt kommer (ev sist på bollen); går det där irriterande och framgångsrika elementet att överföras till böcker? Jag tänker mig att en bok som innehåller någon liten sak som träffar en mycket tydlig nerv och irriterar lagom mycket, kan det vara något bra? Kommer inte på något bra exempel, men ska fasen jobba på att etablera en mycket liten subtil irriterande obalans i mitt pågående manusprojekt, och låta den där obalansen löpa som en röd tråd till upplösningen. Låter nog lite flummigt, men jag har kommit på hur jag ska göra. Hehe, liksom.

Hoppas ni har det gött allesammans. Här vräker solen ner på oss från en klarblå himmel, snön är dessutom kritvit och jag lyckads bli röd om kinderna när jag var ute på evighetslång promenad så här på sista sjukskrivningsdagen.



Dagens skoterspår.

Dagens spann.

8 kommentarer:

Skriva läsa leva - Helena sa...

Och där var du igen. Kul! Men ajdå, det där med jobbet låter tufft. Gissar att ledighet både är välbehövlig och hägrar.
Intressant med det där skavandet. Förstår din tanke med att omvandla det till bokform. Fick själv en idé utifrån musikalers uppbyggnad med en "I want song" som gör att lyssnaren förstår vad huvudpersonen har för allra största mål i livet, eller ja, åtminstone i musikalen. Hur applicera detta snyggt på ett manus liksom. Har inte listat ut det än.

Annelie sa...

Så himla intressant att låta något JOBBIGT upprepa sig! Det måste jag testa på en text. Undrar om det funkar till skrivkursernas kortare inlämningar, eller om det kräver ett längre manus för att få effekt? Tänker även osökt på Pia Lerigons ständiga tips om att låta saker upprepa sig tre gånger, men jag antar att du menar fler upprepningar än så? Undrar om det faktiskt räcker att upprepa saker fler än tre gånger för att det i sig ska skava, oavsett om det som upprepas är jobbigt eller ej... Hmm, tack för lite food for thought, ska fnula vidare!

Annika sa...

Skriva lasa leva – Helena; Har inte tänkt på I Want Songs, Disney tex formligen vräker ut dem, tänker att det vore något att applicera under inledningen av manuset, så att man förstår vad hpn är för en filur och vad hen strävar efter. Intressant!

Annika sa...

Annelie: Jag menar en röd tråd genom hela berättelsen, där det jobbiga yttrar sig i olika former och petar på hpns nerver. Tål att funderas på :-) Har inte läst Pia Lerigons blogg, men ska kolla upp det där med tre upprepningar.

Eva sa...

Roligt med nytt inlägg från dig, men tråkigt med dessa jobb som tar knäcken på en. Hoppas du kommer på någon långvarig lösning på eländet.

Vilken härlig idé med en tråd genom berättelsen där det jobbiga yttrar sig på olika sätt och petar på huvudpersonens nerver. Blir mer och mer nyfiken på dina (kommande) böcker.

Men hänger inte med i ”har manuset inne hos förlaget igen”. Igen? Vilket av dina manus? Det som fler skulle läsa och de skulle återkomma och tiden gick och du hörde av dig och de sa att de skulle återkomma ... pratar du om det manuset? Vad har hänt på den fronten?

Annika sa...

Eva: ja, samma manus som de skulle återkomma om, dystopin för unga vuxna. De återkom med ett ”dessvärre” och önskan om omskrivning. Har skrivit om och skickat in igen :)
Ja, det där jobbet alltså, upplever att många som skriver, eller har över huvud taget har aktiviteter på sin fritid, har det tungt med att balansera arbetet. Kan det vara så att arbetslivet är så tight att folk typ inte orkar med en hobby utöver att äta och sova?

Elin Säfström sa...

Men kära nån! Så hög nivå på något sätt. Hänger inte riktigt med. Men tror ju stenhårt på dig så klart! Så, ja, inför ett irriterande, genomgående moment! Eller vad det var nu igen:|

Annika sa...

Elin: Hög nivå (här försökte jag infoga en gråtskrattande emoji, men funkade inte), nja, jag vet inte jag. Den utmattade hjärnan works in mysterious ways skulle man nog kunna säga :-)