fredag 25 januari 2019

Random tankar om en skrivkurs.

Har varit på skrivkursen "Poetiskt flöde" i Ammarnäs. Vi bodde på Forskningsstationen, men höll även till på Ammarnäsgården/fjällhotellet, samt Samegården. Men alltså, smaka på det; FORSKNINGSSTATIONEN. Inte nog med att det är rätt coolt i sig att vara där, men uppföljaren till dystopin är tänkt att delvis utspela sig i den byggnaden. Storögd research i två dagar, jag sov alltså i sängen min hp kommer att sova i. Dear god, liksom.

Kursen var min första skrivkurs, och det var över förväntan faktiskt. Matnyttiga workshops med Mikael Berglund (som skrivit finfina böckerna "Ett föremåls berättelse om obesvar" samt "Smekmånader") och Sigbjörn Skåden (som skriver på samiska och norska, och kommer ut med "Vaka över dem som sover" på svenska under våren). Under de här dagarna har jag skrivit fort och utan att koppla in för mycket medvetet planerande (ungefär som jag alltid gör), skrivit i tredje person (som jag aldrig gör), samt skrivit någonting som liknar poesi om en sten som tänker på sina polare björkvrilen och ekan. Den om vrilen läste jag även upp. Dear god, liksom (igen). Lååångt utanför min comfort zone med uppläsning, men kul (då jag lider av svårartad scen-kärlek).

Under skriva-fort-och-utan-att-tänka blev det en kort berättelse om en surmulen före detta armé-officer, som leder en grupp människor in i en övergiven gruva, och utan att ha någon aning om vart de egentligen är på väg. Kändes helt random, tills jag duschade nu ikväll (varför kommer alla smarta tankar i duschen?) och insåg att det här är antagonisten i del fem av dystopierna. Den har jag redan skrivit, blev en något platt historia, men nu vet jag plötsligt vad som fattades. Nämligen kött och blod till antagonisten, någon att bry sig tillräckligt mycket om för att ogilla. Bra jobbat där, hjärnan.

Har inte varit i någon form alls de senaste veckorna, det är kräkmycket på jobbet, och som ett brev på posten visade utmattningen sin fula nuna under dagarna i Ammarnäs. Resultatet blev tyvärr att jag inte orkade vara så social som jag själv ville, blev tvungen att gå in till mig mycket tidigare än jag önskat om kvällarna, tog till telefonen och hjärndöda spel för att få ett litet andhål, och var något tystare än jag önskat. Nu har jag inget problem med att vara tyst, men på ett arrangemang med likasinnade föredrar jag babblig. I love att prata om skrivande, och kände liksom att det kunde varit ännu mer ljuvligt med kurs än det var.

Har även fått en rejäl tankeställare om konstnärlig integritet, men det blir eventuellt ett senare inlägg.

Trevlig helg på er allesammans!

8 kommentarer:

Eva sa...

Vad roligt med kurs och att den var över förväntan. Att få bo på Forskningsstationen låter ju hur cool som helst. Och att få sova i samma säng som hp, haha, vilken grej. Kul också att få ta del av hur din hjärna plötsligt kom på vem som är antagonisten i del fem ... Nu hoppas jag att utmattningen har stoppat undan sin fula nuna och att du mår bra.

Annika sa...

Eva: Ryggläge i soffan, tillsammans med förkyld sexåring, gjorde susen :)
Men det var toppen, förstår att du verkligen gillar din återkommande kurs!

H sa...

Häftigt! Fy för jobbet som snor för mycket av din energi,annars låter det ju helt fantastiskt med både forskningsstation och skrivkurs. Att gå utanför bekvämlighetszonen är sällan särskilt trevligt men bra ibland att utmana sig själv utöver det vanliga. Hoppas du får hålla dig inom dem bekväma zonen ett tag framöver nu och återhämta dig.

Annika sa...

Helena: Ja men alltså jag tror också att det är bra att utmana sig själv, man känner sig lite som a million bucks när man har utmanat sig själv och klarat av det. Men nu blir det bekväm-zon ett tag :-)

Louise Baumgärtner sa...

Låter som en underbar skrivkurs, och wow, med forskningsstationen och din hp!! Magiskt! Tråkigt att du kände av utmattningen, men bra att du lyssnade på den och tog det lugnt, mitt i allt. Och kursen har alldeles säkert gett dig energipåfyllning också, i form av livsglädje och inspiration:)

Skriva läsa leva - Helena sa...

Vad roligt det låter med din kurs. Och platsen! Känner igen det där med att inte orka, tyvärr. Men så bra att du inte bara sitter hemma, för även om energin inte riktigt räcker, blir det ju ändå positivt med sådana här upplevelser för ett utmattat sinne. Ser fram emot ett inlägg om funderingarna kring integriteten.

Annika sa...

Louise: Ja, det blev verkligen en enerigpåfyllning, sedan, när jag fått smälta allt lite :-)

Annika sa...

Skriva Läsa Leva: Ja, det känns rätt bra ändå att ha strategier så att en orkar med att delta på nästan allt, även om känslan om kvällarna var ”överstimulerad hundvalp” :-D