torsdag 20 december 2018

Ledig.

Gick på semester idag, och ska vara ledig till i januari. Känns väldigt bra. Normalt brukar jag vara ledig även från skrivet över jul, men är faktiskt lite sugen på att skriva under ledigheten, mot alla mina principer. Tänker ta jullov från bloggen också, och återkommer någon gång i januari. God Helg, och Gott nytt år, på er allesammans!


(Vår lilla gran, fotad uppifrån. Vi tror på TOTAL överlastning med julgranspynt!)

söndag 16 december 2018

För att inte bli galen.

För att inte förlora förståndet i all den här väntan på förlagssvar, har jag begravt mig i ett helt nytt skrivprojekt. Ska ge mig på en historisk roman, tänker att min grej är att hela tiden hoppa på en ny genre, så varför inte fortsätta på det inslagna spåret.

Har ägnat en vecka eller så åt research, och kan bara konstatera att det är lite för roligt, det här att läsa in sig på ett intressant ämne. Är historienörd, och inte av slaget kan-alla-årtal-och-kungar-och-krig, utan jag snöar hellre in på hur den andra delen av befolkningen, den större delen, faktiskt hade det. This is where I win my time back, liksom, det lönar sig att ha lite folklig historia i ryggen när en ska skriva om vanligt folk.

Sen så är det ju en roman det här ska bli, och inte en historielektion. Känner att jag tar mig lite konstnärlig frihet faktiskt, för HUR skulle någon förståsigpåare kunna säga att mina karaktärer inte skulle bete sig si eller så, när det faktiskt är jag som har hittat på dem. Har inte tänkt precisera tid eller plats heller, bara för att jag inte känner för det.

Tänker sammanställa min research nu under veckan, men sedan är det nog dags att börja få ner det här på pränt.


Något att glo på för att komma i stämning, och inte i julstämning. I den välkända historiska tidsperioden "förlängesedan" som jag tänker skriva om, där är bjällror flitigt förekommande även när det inte är jul. Bjällror är högst relevanta också, för del 3-6 i dystopierna. Eventuellt finns ett släktskap här, som jag inte riktigt har utforskat färdigt ännu.

tisdag 11 december 2018

Varför jag drar mig för att plocka upp spelkontrollen. Eller; hur Annika började skriva seriöst.

Den enskilt största utmaningen för mig i skrivandet just nu heter Nintendo Switch. Vi köpte när vi var i stan under helgen, och jag undviker det så mycket jag bara kan. Mest bara därför att jag tycker att det är lite FÖR kul att spela.

Har en tendens av att fastna i saker och har genom livet gärna nördat ihop på diverse sysselsättningar. Jag vet inte om det har framgått tidigare här på bloggen exakt vilken grad av nörd vi talar om, men som jag sa till mannen igår så är det inte direkt Penny jag identifierar mig med när vi nu ser igenom The Big Bang Theory. Liksom.

Anyhow. I tidernas begynnelse, eller rättare sagt i januari 2010 lämnade jag en relation. Det är märkligt ändå hur en barnlös vuxen människa kan konsumeras av andra människor i en viss typ av relation, och nu i frihet öppnade sig ett hav av tid, det kändes som att ha EONER till sitt förfogande. Och jag behövde något att fylla tiden med.

Det fanns två saker som lockade; att spela eller att skriva. Hade snabb uppkoppling, och kollade runt på lite olika battle royale spel, men kände att allt var lite väl grabbigt (alla coola spelord har jag plockat upp från nuvarande sambo, tack älskling :) Spanade därför in lite online role-playing spel, typ WOW, och där fanns ju (trots grabbigt) en seriös risk att bara fastna. För evigt.

Funderade länge och väl, tänkte att om jag ska lägga tid på något så kanske det borde vara något som jag på sikt kan försörja mig på. Kollade upp exakt hur bra man är tvungen att vara för att kunna streama sitt spel och tjäna något på det. Väldigt bra, skulle det visa sig. Och tyvärr var den enda spelande kvinnan jag hittade online, svårt ansatt av troll samt män med andra motiv än att se hur hon spelade. Jag lade ner hela spelidén, men i alla manus utom det senaste har det funnits med en bikaraktär som i någon mån är en professionell gamer. Som en liten homage till mig själv och mina tidigare planer.

Jag bestämde mig i stället för att börja skriva på en mer seriös nivå än tidigare, och har sedan dess varit totalt uppslukad av det.

Nu står Nintendot där vid tvn och pockar på uppmärksamhet. Jag kan sträcka mig till att köra Mario kart med sexåringen, känns inte som något man fastnar i. Mannen spelar Zelda, och det verkar vara typ mindfulness på en spelkonsol, men suget lade sig när jag inser att det är lite trött och sunkig handling av slaget ”man-räddar-prinsessa”. Tack och lov för det, liksom. Ändå kommer jag fortsätta gå kroken runt konsolen, mest för att jag vet att om jag hittar ett spel jag gillar så fastnar jag ordentligt. Och jag tror på att lägga sin tid på det man vill allra mest, och för mig är det att skriva.



Efter julklapps- och spelshopping blev det en gräslig bild av helgens hotellbubbel. Min fina svärfamilj tror på att fira diverse saker, till exempel hur tur vi har som har varandra.

torsdag 6 december 2018

Sammanfattning av läget.

Väntar fortfarande på besked, från förlaget som hörde av sig, och från ett förlag som inte hört av sig. Detta är ganska påfrestande men ändå rätt kul, hoppet är inte ute, liksom. Nu hoppas jag mest att jag får veta innan jul.

Har jobbat lite på omskrivningen av gamla spänningsmanuset, 909 ord på ett helt nytt berättarperspektiv. Känns kul.

Min kompis fick förra veckan förlagskontrakt på sin debutroman. Kanske den mest peppande och roliga händelsen det här året, och det bevisar att inskick till spontanhögen fungerar.

I övrigt vill jag mest vara julledig och typ äta knäck framför tvn.

Kram på er!

onsdag 5 december 2018

Vi roar oss.

Det fanns en trailer för The Meg på iTunes igår, alltså en film om den utdöda Megalodon som var en jättehaj. Här kommer besten upp till ytan igen efter två miljoner år (hej kvastfeningswannabe), och jag tycker att filmen verkar pajig i kvadrat.

Steget känns inte långt till Sharknado, ett annat mästerverk till hajfilm som jag tyvärr inte har sett. Mannen (i sms från övervåningen): ’Ingen har flippat elementen i Sharknado! Man skulle kunna göra Birdnami!!’

Eftersom att vi är vi, så urartade detta till vm i pajiga filmnamn (Hollowood, you may steal theese ingenious movie names/ideas, free of charge.)

Mannens bästa:
Lambslide (och där lammen givetvis är zombies, så att det inte blir så gulligt)
Zombie Apeocalypse (uppföljaren)
Polarbearuption
Polarbearthquake (uppföljaren)

Jag kontrade med Whalecano, och där alla valar som följer med aska och gas upp ur vulkanen låter som Walter the Whale.



söndag 2 december 2018

Julspecial från Vildmarken, 2018!

Det är första advent idag, och jag rivstartar julen med Julspecial från Vildmarken 2018! Nytillkomna läsare bör göras uppmärksamma på att de här inläggen är aningens självironiska, och min inställning till julen kan sammanfattas med att jag ogillar allt ståhej kring julen men älskar pyntet. Fick du inte nog med jul nu, finns här julspecial från 2015, 2016 och 2017.

Julpynt kan inte vara för kitschigt, och eventuellt slår renarna i barnets tomteland rekord i kitsch. Den här är behärskat vit, de andra tre vi har är mycket röda.

Jag skulle inte köpa något julpynt i år, men så kom den här ljusstaken mkt billigt på kampanj och jag klicketiklickade hem. Skrämmande hur nätshopping kan kännas som ett väl utfört arbete. Man kan tro att en femarmad ljusstake är rätt liten, men denna var gigantisk. Är det en trend just nu, med överdimensionerat julpynt?

Vi gillar pingviner. Det fanns pingvinbebisar för utomhusbruk på Järnis. Nu bor de hemma på vår bro (det går bra för mig, det här att inte shoppa julpynt). Ev borde jag engagera mig och pynta till det runt de små stackarna, men jag tänker att barnets grankvistar får räcka.

Ett halvjuligt stilleben på byrå utan rat på (och ”rat” är då det västerbottniska ordet för allehanda krimskrams/skräp såsom teckningar, reklamblad, en pannlampa, småpengar som inte funkar längre, hårsnoddar, pennor, gem, etc). Jag ger det här städade tillståndet ca två dygn innan the clutter tar över igen. Barnet stör sig rätt mycket på att julgranspyntet bara ligger där och inte hängs i granen.