fredag 23 november 2018

Pling!

Black Friday är inte en bra dag att vänta på mail från förlag. Typ.

I övrigt häckar jag i arkivet idag, att sortera bort akter är ungefär det jag mäktar med just nu. Oväntat hög matematik dock, att få fastigheterna rätt när det styckats av i all oändlighet.

I källaren på jobbet, där ingen hör en skrika:



måndag 19 november 2018

Koka björn, och andra random tankar.

Min bokcirkel hade träff på lördagkväll. Det sedvanliga bubblet bestod denna gång av en riktigt fin champagne som värdinnan bjöd på. Herre jesus så trevligt.

Den här gången har vi läst Koka björn av Mikael Niemi. Jag har lyssnat, men hann tyvärr inte till slutet, men det tänker jag ta igen under veckan för jag tycker faktiskt om den. Niemi är såklart en begåvad författare, men i fina Populärmusik från Vittula tyckte jag att det var lite jobbigt när författaren anstränger sig för att vara underfundig, och i Fallvatten som jag också tyckte om, var språket lite väl mustigt för min smak, och det är liksom mycket vävnader som brister. I Koka björn finns det inget som jag inte gillar (hittills, jag har lyssnat på drygt hälften), och Niemi läser själv med sin fina norrbottniska språksång. Ska inte spoila handlingen ett smack, mer än att den är lite oväntad, särskilt för mig som inte ens läser baksidestexter om jag inte måste.

En danstillställning skildras i boken, och i artonhundratalets Tornedalen har de flesta inte råd med musikinstrument, vilket medför att dansen sker till sång och klapprande med något träföremål. Jag kommer att tänka på berättelser jag hört om en hädangången släkting som i en annan del av Norrbotten i början av nittonhundratalet, tog sig råd att äga en riktig fiol. Han smet ibland ut för att ”jobba i ladugården”, men övade i stället på att spela. Således blev han en spelman.

Jag kan relatera något så vansinnigt till detta, när suget efter att skapa är så stort att det inte går att hejda. Kan även relatera till hans hustru, som tydligen inte var så värst imponerad av tilltaget riktigt alla dagar, men de höll ihop hela livet så någonstans måste hon ändå ha förstått grejen. Det kräver styrka att leva tillsammans med en konstnärssjäl, och på den tiden var det nog inte så vanligt med stödgrupper för anhöriga, men jag känner ibland att nutida partners till diverse kulturnördar kanske borde bilda en…?

Jag gillar i alla fall tanken på att jag inte är ensam i min familj om att känna suget efter att skapa. Faktiskt är vi rätt så kreativa allihop, det tar sig bara uttryck på olika sätt. Jag tror att det är helt avgörande för ett barn om de där intressena tas på allvar, att det är okej att spendera timme efter timme på rummet, ensam, och få tillåtelse att rita, skriva, läsa, lyssna på musik, spela musik, eller var man just då finner en fristad för sin kreativitet. Jag är väldigt tacksam över att jag hade det precis så när jag var liten, och att jag aldrig behövde försvara mig mot någon som rynkade på näsan och undrade att ”vad ska det tjäna till?”


Bubbel hemma hos min fina kompis S (som för övrigt pluggar till översättare, tycker det är rätt coolt och hoppas att hon behöver en outgiven svensk roman att öva på någon gång i framtiden :-)



fredag 16 november 2018

Veckan som gått.

Under veckan har jag varit sömnlös på Källans kurhotell. Inte för att det egentligen var något fel, snarare tvärtom; allt var till belåtenhet. Till och med obegränsat med mozzarellasallad i buffén. Kanske var det för tyst?

Konfererade i och för sig om risker med sammanslagning av verksamheter, enheter som går upp i varandra, och arbetsgivaren som blir ny. Men det vägs upp av fina kollegor, och en insikt i att inget är hugget i sten. Kanske är det dags att ta ut en annan riktning, och gå ditåt?

Somnade tydligen till slut, eftersom jag vaknade i gryningen. Hissnande klart väder och milsvid utsikt. Tänkte att ”här kunde man ju isolera sig och skriva bok”. Sedan: *ryyys*. Skulle förmodligen bli galen redan vid ankomsten, om jag stängde in mig och det enda som fanns att göra var att skriva och det enda som fanns att titta på var granskog och berg. Tror ärligt talat att jag skriver bäst hemma i kontoret. Från hotellfönstret:

Sedan kom jag hem och allt kändes plötsligt världsligt, när två hyfsat unga människor här på orten gick bort. Jag kände den ene bara litegrann via jobbet, men går ändå omkring och tänker meningslösa tankar om att någon elak och hemsk människa borde ha dött i stället för den här fina personen.

På en liten ort som den där jag bor så berörs i princip alla av ett plötsligt dödsfall. Även om man inte känner den döde personligen, så är han eller hon med stor sannolikhet vän med någon som du tycker om. En släkting till dina släktingar. Det gör ont i de allra flesta när det händer, även om smärtan är sekundär för många, och uppkommer i omtanken om någon som sörjer på riktigt. Kanske något att ta med sig om du skriver, eller har tänkt skriva, om en plats där det inte bor så värst många.

Hoppas ni får en fin helg allesammans <3


måndag 12 november 2018

Testläst.

Min sambo (den jag litar allra mest på när det kommer till YA) har läst de första arton tusen orden i nya manuset. Han gör tumme upp, och vi diskuterade en stund om hur det skulle kunna fortsätta, samt hela idén till världsbygget. Så himla kul, jag blev jättesugen på att fortsätta skriva, men ämnar vila från skrivandet under åtminstone den här veckan också.

För övrigt låtsas jag att jag är en helt normal person, en sådan som inte skriver om kvällarna. Således har jag på sistone typ promenerat med böcker i öronen (obs: böcker i plural, men liksom inte samtidigt), sorterat in viktiga papper i pärmar (låg, ehem.., lite efter med det där), samt nästan tvättat ikapp.

Hoppas ni får en fin vecka allesammans!

Under en promenad där barnet allra nådigast lät mig låna pappans pannlampa. Gillar att elljusspåret ser ut som en ufo-landning genom skogen.



fredag 9 november 2018

Varm i hjärtat.

Läser veckobrevet från förskoleklass, och blir alldeles varm i hjärtat. Barnen har fått jobba med hur en berättelse/saga är upplagd, med karaktärer, miljö, problem (konflikt) och lösning. Är så vansinnigt nöjd med vår superpedagogiska fröken, och konstaterar att sexåringen har fått bättre undervisning i berättande och dramaturgi än vad jag fick under hela min skolgång.

Svenskaläraren vi hade på högstadiet var rakt av elak, så henne har jag inte tänkt ägna mer tankekraft. På gymnasiet hade vi en snäll person i svenska, som ville väl, men som inte riktigt orkade. Uppsatsskrivandet behandlades ungefär som om det var frågan om Roliga Timmen. Jag upplevde att det blev som en typ av flummig belöning när vi hade jobbat så hårt med litteraturhistoria och grammatik. Run free, liksom. Jag hade ärligt talat velat lära mig något om verktygen för att skriva, och märkligt nog lät vår mattelärare oss inte rita sinuskurvor enligt eget tycke och smak, som belöning när vi hade jobbat hårt med ekvationer. Inte så konstigt egentligen, att jag under många år efter skolgången hade svårt att ta mitt skrivande på allvar.

Blir väldigt glad när barnets lärare redan jobbar med grundläggande kunskaper om skrivande. Utvecklingen går verkligen framåt, och mitt i galloperande skolkris imponeras jag av lärarna vi möter. Med risk för att vara klyschig nu, men JISSES vilka hjältar.

Hoppas ni får en fin helg allesammans, och att förlagen varit er nådiga så här på refuseringsfredag.

tisdag 6 november 2018

Trolls.

Vi har sett den animerade filmen ”Trolls” ungefär en miljard gånger. Det är en jättefin film, tycker de allra flesta, massor med musik och sång, och ett budskap om att lyckan kommer inifrån. Vägen till detta budskap är dock lång, ack så lång, och det är här min bekännelse kommer:

 

[SPOILERALERT]

 

Jag får ärligt talat eksem i början av filmen, när de där lallande överglada trollen dansar och sjunger sig rakt ner i fördärvet hos bergerna. De är så majestätiskt dumma, så jag klarar inte av att titta. Jag bara ”Branch, I feel your pain!”  Branch, det är då det färglösa sura och smarta lilla trollet (sur+färglös=smart, check på det!), som är bra på att överleva men inte så bra på att leva.

 

Det var bara det.

 

Eller förresten, i slutet, när Poppy är helt knäckt och Branch äntligen öppnar käften och sjunger (hello Justin Timberlake), då tycker jag att det blir uthärdligt att titta. Så, om du som jag är mer Prepper än Poppy, härda ut till slutet. Det blir bättre. Eller, åtminstone uthärdligt.

söndag 4 november 2018

Städar bokhylla.

Har lite skrivpaus, och i ren rastlöshet började jag torka och sortera i en av våra bokhyllor. Jag äger lite väl många böcker, fördelade i olika bokhyllor i huset, samt i papperskassar i skrubben som även fungerar som min garderob. Tänkte att jag skulle sortera ut lite ur den vägghängda hyllan i vardagsrummet, den som sväljer ett par hundra böcker och som hålls uppe endast tack vare att vi har bastanta stenväggar. Efter till hälften avslutat värv har jag sorterat bort sju (!) böcker. Stordåd, för att vara jag. Blev genast sugen på att klicka in i närmsta webshop för att beställa lite att fylla hålen med.

Sorterar för övrigt mina romaner enligt någon typ av genre, eller möjligtvis i ementionell ordning. Bokstavsordning existerar inte, och don’t get me started on att sortera sina böcker efter ryggarnas färg ;-)

Till hälften färdig, och börjar ärligt talat krokna.


Viktigast för mig är nog ändå att jag får plats i bokhyllan med alla träskulpturerna som farfar täljde. Jag älskar dom, och är jätteglad över att jag fick ärva dom. Konstnären syns även han på bilden <3



fredag 2 november 2018

Uppdaterades alldeles nyss.

00:07 Visst plingade telefonen till?! F-n, kan inte öppna ögonen ordentligt, skärmen är så ljuuuus. *kisar* Fyndiq. Suck. Somna om.

06:43 Hjärtat rusar, tills jag i morgonförvirrat tillstånd inser att det är jag själv som för ca tio sekunder sedan mailade mig själv om en ”lysande” skrivrelaterad idé.

09:22 CDON upplyser mig om en treat dom har till mig, men det är INTE den treat jag vill ha idag.

10:52 1 oläst mail (herre gud, vilken tiiid det tar att uppdatera inkorgen). Jaha, Kronans apotek vill meddela att det finns nyheter i makeuphyllan. Undrar om dom kan buda över ett vitt läppstift, typ pronto? Min halloweenutstyrsel saknar detta, och här finns inget att uppbåda inom tio mils radie.

13:56 ÄNTLIGEN ett nytt mail! Men, det är Adlibris som erbjuder 5 böcker för 99 kr. Min bok då? Va va va?!? Andas djupt. Spelar memory med barnet, får storstryk.

15:32 Canvasbutik. F-ck. Alltså, är fredag inte bara stora refuseringsdagen, utan även stora reklamdagen?

18:08 Zalando team. 15% rabatt. Ingen refusering ännu den här fredagen, och vid den här tiden borde väl lixom ”faran” vara över...? Stoppar en Polly till i käften och försöker typ andas ut, tror jag.