onsdag 29 augusti 2018

Årets första julklapp!

Fick årets första julklapp idag av finmoster C; en adventskalender i form av en bok, med en novell för varje dag under advent. Så himla roligt! Tack snälla moster <3



onsdag 22 augusti 2018

Dags för synopsis

Det dröjde ovanligt länge den här gången, men idag drabbades jag av den där enerverande rastlösheten som brukar komma per automatik efter att jag skickat in manus till förlag. Idag är det exakt tio veckor sedan jag tryckte på skickaknappen, och nu känner jag att jag vill uppdatera mailkorgen ca varannan minut för att se om något svar landat där. Så kan man naturligtvis inte ha det, och jag inser att det är hög tid för mig att begrava mig i ett nytt skrivprojekt.

Livet ser ut som ett gatlopp fram till i början av oktober, så det finns ingen mening med att börja skriva råmanus. Dom vill jag jobba intensivt med under ca en månad, för att skriva in mig i texten, och då dör jag frustrationsdöden om jag måste pausa ofrivilligt pga andra åtaganden som jag inte kan komma undan.

Jag tänker mig i stället att jobba på lite olika synopsis, få ner tankarna som studsat omkring i huvudet under sommaren. Det blir synopsis för:
  • Uppföljaren till senaste dystopin.
  • Omskrivning av spänningsmanuset (samma miljö och karaktärer, annan story).
  • En ungdomsbok jag tänkt på sedan i början av december. Ev läsa en bok eller två som jag beställde redan då, för research.
  • En alldeles ny och skinande idé, bara några lösa punkter då jag tänkt på det här i bara några dagar. En fristående uppföljare till ungdomsboken i punkten ovan, samma värld men annan tidsålder.
Jädrar vad jag har jobbat under sommaren, egentligen, fast jag inte skrivit en rad.

I övrigt börjar vardagen ta över, vilket på sätt och vis är skönt. Sexåringen gjorde sin första skoldag igår, och vi föräldrar fick vara med en stund på morgonen. Jädrar vilka ordningsregler skolan har här, bl.a. klassen på led och i bokstavsordning utanför klassrummet, ta fröken i hand och säga godmorgon (helt okej att stjäla sig en kram också) sedan tyst leta upp sin plats på samlingsmattan på golvet. 22 små tända ljus som älskade varenda sekund :-) Känns bra det här, än så länge åtminstone.

måndag 13 augusti 2018

Titanic

Våra fina vänner bjöd med oss till Skellefteå på lördagen, för att se Titanicutställningen på Eddahallen. Väl värt bilresan ner till kusten, och som historienörd var det mäktigt att vandra omkring bland alla föremål och foton med en audiotour i öronen. Sexåringen blev väldigt berörd, och ev är det inte helt lämpligt för någon så liten att ta del av allt elände, men jag tänker att det är hög tid att vidga vyerna lite, att upptäcka att världen inte bara är en gullig och rosenskimrande plats. Och flera av klasskamraterna (herregud, i plural, och vi pratar om sexåringar) har på vägen hit genomlidit umbäranden som är svåra att föreställa sig, så kanske är det ok att bekanta sig med världens fasor på ett kringresande museum ändå, i trygghet med både mamma och pappa att hålla i handen.

Utställningen rekommenderas, i stan endast till den 26/8, men de pratar om en förlängning på grund av intresset. Enda minuset var uppläsaren, som pratade knastertorrt. Ev skulle han efterlikna en gammal journalfilm? Jisses, jag tror att en är bortskämd med underbara berättare då en lyssnar mycket på böcker.

Det kan hända att sambon och jag nördade ihop sedan, på kvällen, letade reda på den gamla dvdn i förrådet, och kollade på filmen.

fredag 10 augusti 2018

Not Another Rescue-the-girl Movie

Jag tänker inte se ”How It Ends” på Netflix, bara för att jag är skitless på action/naturkatastrof-film som handlar om män (i det här fallet fästman + pappa) som ska rädda kvinna (gärna underskön + handlingsförlamad) undan katastrof av något slag. Uäck. Brasklapp här för att jag inte vet ett smack om hur den här filmen ter sig när en tittar, men trailern tyder på kliché-galore!

 

måndag 6 augusti 2018

Omstart!

Normalt brukar jag inte tycka att det är så värst jobbigt när semestern är slut. Även om det är skönt att vara ledig, så gillar jag vardag och rutiner. Men idag när jag drog på mig normala kläder och åkte till kontoret kändes det hemskt. Semestern hade blivit vardag, vi hade hittat en behaglig lunk som jag inte ville bryta. Alls.

 

Under de senaste fem veckorna har vi inte gjort mycket mer än att bada. Sambon kom även på den briljanta idén att renovera ett rum i källaren (jag kan tidigare ha gnällt här på bloggen om att vi rivit bort två brädor från panelen i ”gillestugan”, men att renoveringsivern kommit av sig. DET rummet är nu ombyggt till förråd). Jätteskönt att fly hettan nån timme då och då för att vara i kyliga källaren och fixa lite. Annars har det här varit utsikten den senaste tiden, den lokala badstranden, en kilometer lång och med kristallklart vatten:



Har inte skrivit en rad, men jobbat ändå i bemärkelsen tänkt på uppföljaren till dystopin, samt även tänkt ut en novell som blir det nästa jag skriver ner. Har även gjort research vid Akkanålke, en gigantisk tele/radiomast som står på ett berg nära hemorten. Oklart för de flesta vad jag egentligen höll på med, men min familj är van. Här en supersvettig författarwannabe:



På väg ner igen körde vi genom ett reservat som härjats av skogsbrand. Fortfarande spontanantände marken här och var, och jag gissar att eftersläckningen pågick under lång tid.



Jag träffade min gamla granne som flyttat till det stora landet i väster, men som var i norr på besök. När vi växte upp tyckte jag att hon var det coolaste som någonsin gått i ett par skor, och hon var även den som fick mig att förstå hur coolt det är att läsa (hela tiden). Nu är hon medförfattare till en kokbok, och jag fick ett ex med mig hem! Man kan säga att hon lever drömmen just nu, och jag blev så peppad!



Har även shoppat en hel del (jädrar så effektiv ac det finns i vissa gallerior). Skyr shopping som pesten normalt sett (alltså det är så tråååkigt att prova kläder), men har lite som sport att handla det jag behöver på rea. Gillar att ha bra grejor, och som offentligt anställd i Sorsele täljer en inte guld med kniv direkt, i.e. rea it is. Brukar tänka att ”ja ja, när författardrömmen slår in (eherm…) så är jag åtminstone van vid att inte lyfta en jättelön. Här en supersvettig författarwannabe i reaklänning:



Hoppas ni har det bra allesammans, och att er eventuella återgång i arbete går smärtfritt :-)