tisdag 5 juni 2018

Vi lajvar apokalypsen.

Dom här supertrevliga vykorten ligger i en bunt i foajén här på jobbet. Det är Länsstyrelsen Västerbotten som tipsar om hur en ska överleva när krisen kommer.

 

Ibland får jag frågan om varför jag skriver dystopier, och det korta svaret är att vi lever mitt uppe i en mer eller mindre dystopisk tillvaro och att apokalypsen pågår runt omkring oss, as we speak. Må vara att det inte är en komet som kraschar in i jorden och förintar oss i ett ögonblick, men likväl känns det som om världen i den form vi känner den håller på att gå under.

 

Mer om detta super-peppiga ämne en annan gång, när jag orkar formulera mig lite mer. Nu ska jag gå till frissan och sedan hem för att lägga upp benen på soffan och försöka varva ner i halvtidssjukskrivningen som läkaren tyckte att jag borde ha. Det är bara medium kul att vara sjukskriven, faktiskt, men absolut nödvändigt just nu.

 

//Mvh GillarAttJobba.

 






6 kommentarer:

Bara hittepå sa...

Var det inte sådant som stod längst bak i telefonkatalogen förr? Det måste vara svårare att nå ut med informationen nuförtiden när det inte finns någon trycksak som alla har hemma och som sparas i ett helt år.

(Jag är förresten en till som ÄLSKAR att jobba – men som också har upptäckt att de tillfällen då jag vill jobba som mest ofta är precis då jag borde jobba som minst. Hoppas du kan komma till ro i sjukskrivningen).

Annika sa...

Bara Hittepå: Tack :)
Ja, jag hade helt glömt telefonkatalogen! Nätet är toppen för information, så länge det fungerar, finns en poäng med trycksaker i vissa lägen.

Eva sa...

När du skriver om dina dystopier och den natur du har omkring dig känns det alltid så rätt att du valt den genren.
Bra att du ges tid att vila. Men när det gäller dig själv får du allt tänka utopiska tankar :-)

Annika sa...

Eva: Ja, jag jobbar på att tänka lite mer utopiskt i stort :-)

Elin Säfström sa...

Ja, det är ju inte så peppigt det där med världen, liksom.

Men bra att du är halvt sjukskriven - det betyder att du behöver det och då ska det fanimej vara så.

Vill så gärna läsa dina Västerbotteninspirerade dystopier.

Annika sa...

Elin: Ja, världen alltså, tyvärr en ständig källa till inte så jätterolig inspiration.