söndag 11 mars 2018

Idag har jag åkt slalom.

Jag har alltid åkt snowboard, men för ett antal år sedan drog jag axeln ordentligt ur led (halkade under stillsam promenad) fick fraktur, opererade, och sålde efteråt min bräda. Sedan dess har jag inte varit nära en slalombacke, och förra våren blev jag så IRRITERAD på den här mesiga versionen av mig själv att jag skaffade slalomutrustning lagom till barmarkperioden.

Valde slalom pga 40, samt allmänt trasig (tänker att en inte ramlar lika ofta på skidor som på bräda = säkrare). Idag var det äntligen dags. Knölade in trasig axel i ett skydd värdigt Iron Man (behövde typ hjälp pga galet mycket kardborreband etc) och åkte med familjen till Nalovardo, närbelägen superfin slalombacke.

Hade inte stått på slalomskidor på 25 år, och var ärligt talat livrädd innan. Men, det var UNDERBART kul.

Vad vill jag säga här egentligen? Kanske att jag är pleased with self, pga utmanade mig själv och fegade inte ur.


På toppen av lilla backen, väntar till en annan gång med den höga backen (anas bakom skogen).

Här drog sambon och femåringen iväg, och jag hann ärligt talat inte med :-) Det går medium bra att åka slalom, när ryggmärgen tror att en åker snowboard och således helst svänger till höger (det liknar en snowboard-sväng, vilket en vänstersväng inte alls gör, tydligen).



4 kommentarer:

Helena sa...

Ja vad modigt, bra där. Ser superfint ut! Intressant med svängarna. Är djupt imponerad av alla som åker snowboard, har försökte gång och det var omöjligt. Får hoppas att andra svängen lossnar snart också nu då :)

Annika sa...

Helena, Ja, det hoppas jag också, men det funkade åtminstone hjälpligt efter några åk :)

Elin Säfström sa...

Wow! Våldsamt imponerad här. Är ingen sportig människa och önskar ibland att jag vore.

Annika sa...

Elin: tack! Men alltså, ”sportig” är långt ifrån min självbild också.