fredag 9 februari 2018

Fredagsrefusering.

Idag kom refuseringen från förlaget. De skriver snälla saker. Manuset har vunnit på bearbetningen. De ser fram emot att läsa om jag skriver något nytt. Jag är välkommen tillbaka (med utropstecken). Men de vill tyvärr inte ge ut.

 

Mest av allt vill jag gråta, kanske kasta en hög med papper över rummet, och sedan äta min egen kroppsvikt i choklad. Men i stället sitter jag på jobbet, försöker forma ansiktet på lämpligt vis. Vara professionell.

 

Tur att jag har en lätt manisk skrivlust just nu, att jag redan begravt mig i nästa projekt. Det behövs nu när självförtroendet fick sig en rejäl smäll.

 

En skulle ju kunna fråga sig om det är så begåvat att hoppa på ännu en ”ny” genre. Om jag ska gå igenom ännu en ny cykel av trial-and-error, men nu inom YA. Bara det att YA känns som min grej, och dystopi har jag redan skrivit innan. Nej, nu kostar jag på mig den här dagen av total självömkan, sedan är det bara på´t igen!


Dagens känsla illustreras av den här gamla godingen (ursprung okänt). 



16 kommentarer:

Bara hittepå sa...

Ååårgh, så himla bra på ett sätt men samtidigt sjukt frustrerande att vara så nära. Men det ÄR ju ett kvitto på att du vet vad du håller på med. Utropstecken liksom! :)

Men samtidigt lite lite bra tajming, om du nu tvunget ska få dåliga nyheter, att det är nu när du hittat rätt i ditt nya projekt och verkar ha så mycket energi där. Jag tycker inte alls att det verkar som en dålig idé att byta genre lite grann, och hoppet är väl ändå inte så enormt? Visserligen har jag ju inte läst något du skrivit, men jag får uppfattningen att det mesta rör sig i gränstrakterna av så kallad nordisk blipblop? Med ödsliga landskap och en lite dyster och hotande stämning i olika intensitetsgrader?

Helena sa...

Noooooo! Fy fan vad trist! Bedrövligt när det var sååååå nära... Lider med dig.... Men har du inte fler förlag att skicka det till då, eller har du redan gått igenom alla (med rätt inriktning då förstås?)? Agenter?

Annika sa...

Bara hittepå: Haha, ja, nordisk blipblop, dystert, landskap, hotfullt! Ev snor jag din formulering i framtida följebrev:-D
Så nej, hoppet blir ju inte så enormt. Tack för pepp, betyder mycket just nu!

Annika sa...

Helena: tack :) Tänker låta det ligga till sig, och ev plocka upp när inte bitter längre (kan dröja).

Elin Säfström sa...

Ännu en refusering under bältet! Vägen till utgivning är kantad av sådana. Och jag säger som Bara hittepå: Det finns så mycket positivt att ta till sig i denna refusering (utropstecken)! Det är SÅ mycket bättre än en standardrefusering och visar att det KOMMER att gå vägen, förr eller senare.

Och genre schmanger (stavning?)! Skriv bara, det du känner för. Du KAN skriva. Jag säger som Jimmy Eat World: Try everything you can! (Bra pepplåt överlag - prova den!)

Annika sa...

Elin: Nostalgichock här, hade inte hört The Middle på mycket länge. Sjöng med lite för högt här på jobbet, det hjälper att kollegorna gått hem för helgen redan :-)
Tack för pepp, tar med mig genre schmanger vidare in i projektet ;-)

Marie: Mitt skrivliv sa...

Du är så nära nu Annika, så nära! Fast det är fasen så bittert och det är okej att sörja så har du det, som Elin skriver: det är bara en (jäkligt bra) refusering på vägen mot utgivning. Utropstecken!
Och vad gäller ny genre så behöver det verkligen inte betyda börja om från början, skriv där det känns och där hjärtat är så blir det bra. Jag tror på dig, du kommer att nå fram, tjurmajor som brinner når sina mål, glöm inte var du hörde det först ;)

Annika sa...

Marie: tack för pepp! En tjurmaja reder sig alltid! Bittert, ja, men hoppas kunna se på det med andra ögon nån gång.

Anonym sa...

Dubbla känslor! Usch för refusering, men yay för att de verkligen vill se mer från dig. Och har de väl fått upp intresset tycker jag inte du ska tveka på att satsa. Skriv det du vill, för då blir det bäst. Så depp idag, och nya tag imorgon, det låter klokt! Du har ju kommit så nära nu. :)

Annika sa...

Skrivaläsaleva: Tack :-) Ja, jag kör på, en får försöka fokusera på de bra känslorna av de dubbla :)

Sara sa...

Men fy så tråkigt! Vilken antiklimax. :-(
Och ja, jag instämmer med övriga: jag är övertygad om att du kommer att nå ända fram. Men de där smällarna längs vägen skulle kunna knocka vem som helst. En dag av självömkan är det minsta du kan kosta på dig, tycker jag! Själv skulle jag vältra mig i självömkan och vrede betydligt längre än så. Inte så produktivt, så din väg är nog att föredra. ��

Annika sa...

Sara: Tack :) Antiklimax var ordet!
Självömkan under en dag funkade, idag äter jag godis (för mycket) och skriver i någon typ av revanschlusta/mani. Funkar :)
Håller alla tummar för att du får ett mycket trevligare besked!

Eva sa...

Trist som tusan men ändå så fantastiskt. Vilken refusering! Inklusive utropstecken. Du är verkligen jättenära nu och snart tar du klivet.
Fantastiskt också att du hittat YA som känns som din grej.

Helena sa...

Jaaaa vilket bra tecken att du kör på för att visa dem, upp på hästen igen! Du tar dig lite närmare målet hela tiden!!

Annika sa...

Eva: Det gäller att klänga sig fast vid de små positiva sakerna, som ett utropstecken :-)
Tack för pepp!

Annika sa...

Helena: Japp, bara att köra på!