onsdag 7 februari 2018

Första plotpunkten; check!

Nu har jag skrivit mig förbi den första plotpunkten i dystopin. Hade en del text sedan i höstas, men det formligen väller fram nya ord, och glömmer jag att ställa larmet på telefonen finns en överhängande risk att jag sitter alldeles för länge vid datorn om kvällarna.

Nu ska jag hejda mig en dag eller två, tänka lite på vart det drar iväg i riktning mot mittpunkten, men sedan släpper jag loss igen. Det har varit riktigt förlösande att skriva om arton-nittonåringar, men jag känner också att jag ställer högre krav på mig själv. Det FÅR inte såsa sig fram i texten, det måste HÄNDA något som BETYDER något på ett helt annat sätt än innan. Och så får min hp ge sig hän i alla känslostormar, jag behöver inte sätta ett förståndighetsfilter på henne, och det är underbart!

Ska även fundera lite på hur mycket av mina gamla dystopier jag kan återanvända, särskilt del två (egentligen del fem, eftersom jag skriver ungefär lika kronologist som dom gör i Star Wars) borde innehålla långa stycken och en och annan nyckelscen som passar bättre i den här nya boken. Kanske ska ägna ytterligare ett par dagars råmanuspaus åt att läsa gammal text och plocka in det som passar i nya manuset.

Nu går jag in i råmanusbubblan igen några dagar, men vi hörs senare!

10 kommentarer:

Helena sa...

Woohoo, vilket flow! Inspirerande och glädjande att läsa. In i dimman bara :) Tror det är väldigt bra det där med en viss tidsgräns på skrivpassen. Vet man att man bara har en viss tid på sig får man alltid lite extra eld i baken :)

Marie: Mitt skrivliv sa...

Vad härligt det låter! Och bra med recycling, har hört att det ska vara miljövänligt 😉
Tummen upp för telefonens larmande, bättre långsiktig hållbarhet än kortsiktigt ös (fast det är så kul). Jag skrev i åtta timmar sista dagen på råmanuset, det gick fint. Så ett ös då och då är ingen större fara, känner jag, bara det inte bli en vana.

Annika sa...

Helena: Ja, tidsgränser är bra på mycket; både att sluta slösa tid på fluff (i.e. slösurfande under skrivpass för att ”researcha”) och för att faktiskt sluta skriva någon gång. Känner att ditt tidsbegränsade skrivande på väg till jobbet är optimalt på vissa sätt!

Annika sa...

Marie: Ja, man ska tänka på miljön liksom :)
Exakt, ett ös då och då funkar, och nu håller jag på att lära mig känna igen den där maniska jagkaninteslutaskriiiva-känslan och när den kommer krypande är det bara till att motarbeta och ta händerna från tangentbordet.

Eva sa...

Din entusiasm fortsätter att inspirera mig. Bra också med att återanvända grejer. Det är kanske i det här nya som de verkligen hör hemma.

Bara hittepå sa...

Det verkar ju som att du hittat helt rätt. :) Det där med filter i skrivandet kan jag känna igen. Jag tror att jag börjar få till rätt känsla i mitt eget manus, men innan jag nådde så långt försökte jag göra det både “vuxnare” och “barnsligare” utan att hamna rätt. Jag sätter orden inom citationstecken för jag tror inte att det egentligen handlar om ålder i första hand utan mer om personlighet och intressen (vilka naturligtvis kan skifta med åldern - men jag är säker på att ditt manus kan passa vissa 15-åringar och vissa 35-åringar, men inte alls är rätt för en del 18-åringar). Men oavsett vad man kallar det, var det definitivt så att jag undvek vissa teman/känslor/tankar och försökte klämma in andra för att jag kände att jag “borde”. Det där med att tänka målgrupp kan ju bli en begränsning också, när manuset är på väg åt ett helt annat håll. Men så verkar det ju inte alls vara för dig längre. :)

Annika sa...

Eva: Roligt om det smittar av sig :)

Annika sa...

Bara Hittepå: Ja, filter är verkligen störiga i vissa fall! Känner lite att jag hittat rätt stil för projektet när jag kan kasta alla filter åt sidan.
Å ena sidan uppmanas man som ny författare att tänka målgrupp, å andra sidan tycker jag som du att det begränsar en del. Kanske ska en bara skriva på och se varthän det barkar?

Bara hittepå sa...

Jo, alltså det där med målgruppstänk är inte riktigt min grej. Jag tycker det är intressant att du säger att du hittat rätt stil, för det är ungefär så jag tänker också. I mitt fall kallar jag det känsla, eftersom jag har ett slags målkänslotillstånd jag vill uppnå, men det är nog samma sak egentligen. Sättet jag hittade fram till min målgrupp var att tänka igenom vilka böcker som gett mig den känsla jag är ute efter och se efter hur de marknadsfördes, vilket i nästan samtliga fall var 9-12 år.

Nu vet jag så klart inte om jag tänkt “rätt” eftersom jag inte skickat manuset till förlag ännu, men jag har ju fått kommentarer av en lektör som kan det där med barnlitteratur, och det var bara några få saker hon tyckte jag skulle justera som hade med just ålder att göra (och till största delen var det sådant som jag ändå inte kände mig helt nöjd med från början). Så långt har mina egna instinkter alltså visat sig rätt tillförlitliga, och framför allt är det ett mycket mera lustfyllt sätt för mig att arbeta.

Annika sa...

Bara Hittepå: Ja! Målkänslotillstånd (veckans bästa ord), ett bra sätt att beskriva det på! Jag försökte knöla in min idé i en vuxenmall och det föll bara helt platt. Hade fått för mig att jag inte ”kunde” skriva för unga, men vem kan det innan en försökt? Läser mycket ya och när jag jämförde min text med sådant jag själv gillat att läsa föll mycket på plats (ungefär som du gjorde då :-) Lektör är ett bra tips, tänker absolut anlita en sådan när jag kommit längre med manuset!