tisdag 14 november 2017

När Netflix är ens bästa vän.

Har varit riktigt sjuk under helgen, legat under ett täcke och hackat tänder i fyra dagar, med tvn som enda sällskap (och familjen som passade upp med matbrickor mm, väldigt rart).

I sovrummet får jag bara in Netflix på den gamla "smarta" tvn, och det kändes till slut som om jag hade sett slut på alla filmer. Då snubblade jag över "Reign", Romance-versionen av Mary Stuarts liv. Klämde 22 avsnitt på raken, trots att historienörden i mig hela tiden vred sig i plågor över vissa historiska "fakta" och en skots änkedrottning som säger sina repliker på modernt amerikanskt vis.

Det är egentligen bara två saker (*) jag gillar med den här serien; dels att kostymören har gett upp alla försök att vara tidsmässigt korrekt och i stället gått HELT bananas och bara öst på med klänning efter klänning som skulle smälla alla moderna aftonklänningar på fingrarna. Som att titta på ett fyrverkeri, och det passade feberdimmorna perfekt. 
Sen bidrog dialogen med oväntad inspiration. Den är storartat skitjobbig, helt baserad på den typen av dramaaatiska och humorbefriade utrop som jag generellt har svårt för (väldigt likt dialogen i Star Trek-filmerna, gäsp). Jag låg där under mitt täcke och fantiserade oavbrutet ihop hur jag skulle ha skrivit dialogen i stället (man får vara dryg och tycka att själv är geni när man är jättesjuk). Ibland har jag pausat och antecknat i telefonen, bara för att något låtit helt fantastiskt i mitt huvud (nu när febern släppt kan jag konstatera att det inte är fullt lika fantastiskt).

Så kan man alltså roa sig i sjuktråket, för att inte dö av leda när man inte orkar skriva "på riktigt". I samma ögonblick som jag orkade sitta upprätt hastade jag ner till soffan och klämde tretton avsnitt av Skam. Jag älskar Skam.

Såg igenom The Crown också, om drottning Elisabeths första år vid makten. Jag bara älskade hur de porträtterade Winston Churchill som författare och premiärminister, och hur han använde sina författarskills för att via storartade tal dölja sina tillkortakommanden för folket på ålderns höst.



(*) Out of contest kommer karaktären Nostradamus, som jag vill minnas faktiskt VAR en framstående läkare vid franska hovet under den här tiden. Jag gillar i alla fall den karaktären (vetenskapsman, coola instrument, naturvetenskaaap, what´s not to love?). Så egentligen gillar jag tre saker med den serien.

14 kommentarer:

Carina Deckner sa...

Har också sett Reign. Har sett en säsong av en engelsk serie som heter Doctor Foster....en kvinna vars man varit ortogen under två år och hennes sätt att ta itu med det. Engelska serier håller inte högt tempo men är ofta ganska bra

Sara sa...

Visst är det fantastiskt att även mindre bra serier/filmer/böcker kan få en att gå igång och reflektera, fantisera, problematisera och utvecklas? Krya på dig!

Annika sa...

Moster C: Ja, det är sällan de misslyckas helt med engelska serier :)

Annika sa...

Sara: mycket friskare nu :) Ja, jag tror verkligen på att se/läsa det allra mesta, olika genrer, högt och lågt!

Elin Säfström sa...

Hahaha! Ett underbart sätt att uppskatta serien:)

Annika sa...

Elin: alla stora konstnärsskap grundas i "f-n, det där kan jag göra bättre!" :-D

Anonym sa...

Hade jag haft Netflix eller något sådant hade jag aldrig lämnat lägenheten ;) Så blir jag rejält sjuk får det bli en provmånad. Men visst får en tycka att en är ett geni. :) Det var den tanken som slog mig när jag läste en i mitt tycke undermålig ungdomsbok för ett gäng år sedan och som fick mig att tänka att jag minsann kan bättre. Så nu sitter en här och kämpar på med att bevisa det också... En dag så! Krya på dig!

Eva sa...

Det är fantastiskt hur till exempel en serie kan ge så många idéer till det egna skrivandet samtidigt som man är helt (eller halvt) absorberad av historien i teverutan. Idéer som på ytan oftast inte har ett dugg att göra med filmen ifråga.
Det är alltid skönt att känna att man själv kan göra bättre :-) Och känns det tvärtom får man något att jobba emot.
Men 22 avsnitt på raken? Det blir typ ett dygn? Där ligger jag i lä. Mitt rekord är nog fem avsnitt samma dag.

Helena sa...

Hua, lider med dig så trist att vara sjuk!! Men Netflix förenklar ju det hela en del förstås. Vi har oxå Netflix. Är helt övertygad om att dina feberrepliker ändå var bättre :)

Annika sa...

Skrivalasaleva: Ibland är det svårt att slita sig från tvn :) men å andra sidan har vi helt skippat ”vanlig” tv med boxer el liknande, så det går kanske på ett ut?
Kämpa vidare, för jag vill verkligen läsa :)

Annika sa...

Eva: Ja, det skulle vara intressant att veta hur hjärnan gör för att sortera alla intryck och landa i det som kommer ut när man skriver :-)
Avsnitten är bara drygt 40 minuter långa, och jag sov nånstans mitt i :)

Annika sa...

Helena: Haha, någon gång när jag känner mig modig borde jag kanske publicera feberreplikerna, det är INTE högkvalitativt :-D

Marie: Mitt skrivliv sa...

Åh vad plågsamt det är när amerikaniserade versioner om brittiska grejer släpps. Som Robin Hood med Kevin Costner. Cred till Mel Gibson för Braveheart i alla fall, en av mina favoritfilmer. Landskapet, liksom!
Hoppas du kryat på dig! :)

Annika sa...

Marie: Ja, alltså känslan i kroppen blir fel på något vis när man tittar. Instinktivt "vet" man hur Europa vid den tiden borde kännas, och det är inte vad som visas.
Kryar :)