onsdag 29 november 2017

Missbrukar utan tvekan poddar.

I den ständiga jakten på skrivrelaterat, så känns det ibland som om jag har läst ut internet. Har samma känsla nu inför poddar, de tar liksom slut. Har hittat några ”nya” ändå som jag lyssnat på:

Debutera eller dö. Nina De Geer & Johanna Devaliant pratar självutlämnande, dramatiskt och med svart humor om resan fram till att debutera. Handlar väldigt lite om skrivteknik, men desto mer om allt det där andra man drabbas av när man på gott och ont harvar runt i skrivträsket på egen hand. Jag gillar, och tycker att podden lyfter ett snäpp när det finns gäster med. I nästa avsnitt är det inte vilken gäst som helst, de annonserade nämligen nu senast att Elin ska vara med, och det om något är en bra anledning till att lyssna :-)

Sommar & Vinter i P1, är precis vad det låter som; sommar- och vinterpraten. Här i poddformat kan man plocka russinen ur kakan.

BokPod, klockrent namn på en norsk podd där olika författare gästar varje gång. Har lyssnat på ett par avsnitt och tycker det är ett lysande sätt att bekanta sig närmare med författare från vårt grannland, och kanske främst för att bekanta sig med språket. Jag upptäckte vid en resa till Norge i våras hur fruktansvärt dålig jag är på norska och hur bra norrmän generellt är på att ställa om till svenska. Detta är mitt sätt att öva på att förstå norska, även när de infödda pratar jättefort.

Crimetimepodden. Några utvalda deckarförfattare från Crimetime Gotland i ett fåtal avsnitt (tror det har några år på nacken).

My Dad Wrote a PornoEn ung man högläser tillsammans med vänner sin pappas egenutgivna vuxenbok. Kan eventuellt vara det pajigaste som sänts i poddformat, och nu när jag skämsfnissat mig igenom ett par avsnitt har jag nog lyssnat färdigt tror jag. Det är intressant att studera det här som marknadsföringsprojekt, tycker jag. Den extremt dåliga (det tar emot att såga någons bok, men den här är faktiskt riktigt usel) snuskboken Belinda Blinked sålde med draghjälp av podden tydligen hyfsat på Amazon under en period. Om inte annat ett exempel på hur marknadsföring i vissa fall verkligen styr, snarare än kvalitet.

De gamla favoriterna lyssnar jag fortfarande på med ojämna mellanrum:
Skriv en bestseller, eller en annan bok. Nytt avsnitt varannan vecka, är så nöjd att den fick en fortsättning. Bästa skrivarpodden.
The bestseller experiment. Gillar mycket, trots långsamt tempo (eller kanske tack vare?).
Writing excuses. Korta avsnitt som jag sparar ihop för att bingea, minst fyra och fyra åt gången. Den röda tråden löper över avsnittens gränser, och de gör sig bäst om de lyssnas i klump tycker jag.
Skrivdrömmar. De bjuder verkligen på sig själva och på skrivtips. Håller ibland inte med om vad de säger, och det finns plats för mig att (på ett bra sätt) tänka själv under tiden som jag lyssnar.
Skrivarpodden. Teknikstrul ibland, men jättefint och positivt, och ofta matnyttigt med gästerna.
Författarpodden. Ett år sedan det producerades nytt, men gillade verkligen den när det begav sig.
Bakom boken. Har inte lyssnat på ett tag, och misstänker att dramaturgiskolan inte finns kvar som stående inslag?

Fantastisk Podd och Boktorsk ligger i kö för att lyssnas härnäst, tror jag. Måste öva lite på att inte försöka hålla isär vem det är som pratar i Fantastisk Podd, så kanske det går bättre att lyssna än senast jag försökte.

Skrivradion och Lektörspodden tappade jag efter bara ett par avsnitt, vet inte riktigt varför. Någon som lyssnat mer och gillar (dvs är det värt att ta upp igen?), eller någon som har fler tips på skrivrelaterad podlyssning? Gärna på engelska…?




söndag 26 november 2017

Den här veckan.

Under veckan skrev jag ett helt nytt kapitel till spänningsromanen, 2868 ord för att vara exakt. Där fick jag med flera av de områden som behöver förstärkas, och det känns ju bra.

Nu ska jag ha skrivpaus tills dess att jag får omdömet från läsningen. Under tiden tänker jag ägna mig åt allmänt julstök så kanske det inte är en störtflod av julrelaterat arbete kvar i mitten/slutet av december när jag tänker mig att skriva i stället. Normalt brukar jag ha paus från skrivet under december så det blir lite annorlunda att jobba på med manuset.

Under helgen har vi börjat julpynta, mest för att jag hade tid nu och känner att det kanske inte finns så mycket tid sen. En liten eftergift för att mamma ska få skaaapa sen, i stället för att julstöka. Det här var för en gångs skull en "uppoffring" för skrivandets skull som femåringen var helt med på :-)

Barnet pysslade även en teckning med en superläskig spindel som fångat en liten orm i sitt nät. Det var mycket "herre gud!", plååågad konstnär, etc under pysslet. Undrar vem femåringen brås på...?

torsdag 23 november 2017

Tooorsdagsmys!

Skottar snö med senaste Skriv en bestseller i öronen. Precis när jag fått bort plogkanten kom traktorn med en ny laddning. Svärord. Men dom gör det bra våra snöröjare, skulle tro att några av dem inte sovit särskilt mycket på ett par dygn nu. Hoppas att traktorn tar vår gård i natt, i annat fall blir det till att skotta imorgon bitti igen, och det kändes väl så där kul.

Nu en snabb dusch, på med lånkisarna och långa Batgirl-tshirten, och sen blir det skrivkväll!


onsdag 22 november 2017

Skriver.

Idag skickade jag iväg manuset för extern läsning. Det slog mig sedan att när jag får synpunkterna blir det liksom på riktigt. Jag ska då försöka få ihop alla tankar jag har på fördjupning, och framför allt få ihop manuset igen. Jag har givit mig själv den sista januari som deadline, och sedan hoppas jag att jag har ett bearbetat manus att skicka in till förlaget/moderskeppet igen. Jisses, det känns lite overkligt det här. Men jag är inte alls nervös, vilket annars är default-läge för mig, så jag är lite förundrad över känsloläget här.

I övrigt skriver jag på ett nytt kapitel. Det är JÄTTEROLIGT att skriva nytt i det här manuset, efter att ha lagt eoner av tid på bearbetning. Två tusen nya ord hittills, får se om de får stanna kvar eller om de ryker sedan i redigeringen. Och livet det stretar på, vinden viner utanför fönstret men det snöar åtminstone inte just nu. Imorgon lovar dom 20 centimeter. Tjoho (ett ironiskt tjoho, utan glädje, jag gillar inte alls när det vräker ner).

Ha det gott allesammans!

måndag 20 november 2017

Dystopisk spaning.

Under förra veckans vila läste jag "Smekmånader" av Mikael Berglund. Författaren har sina rötter i trakterna där jag bor, och jag snubblade över hans signerade bok på Eldmark (*), som har sin fysiska butik här i Sorsele.

Den här lilla boken (den är väldigt kort, 174 sidor, vissa blanka) är väldigt ovanlig, och litterär, och den har nominerats till Svenska dagbladets litteraturpris. Och det är en dystopi. Författaren har skamlöst gått al in och skapat en hemsida för boken, med bilder och texter för att förstärka den dystopiska känslan.

Det är här min spaning kommer, eventuellt är jag sist på den, men bear with me. Det känns som om genrelitteraturen är något mindre bespottad just nu än vad den varit tidigare, och här med dystopierna blir det ganska tydligt (om man anstränger sig lite, och kisar med ögonen):
- Smekmånader nomineras till ett fint pris, och temat är svårt dystopiskt.
- Nobelpristagaren i litteratur, Katzuo Ishiguro, har författat Never let me go, en dystopi som även har filmatiserats.
- Margaret Atwood har nygammal succé med Tjänarinnans berättelse, och förekommer i diskussionerna kring nobelpriset.

Jag vädrar morgonluft för genrelitteraturen. Frisk, hög och klar morgonluft.



(*) Om någon av er någonsin skulle finna er på jakt efter ett järn för att göra klämmackor över öppen eld, då har Eldmark det bästa.

söndag 19 november 2017

Veckan som passerat.

Under den gångna veckan har jag inte gjort ett smack åt manuset, åtminstone inte rent praktiskt. Vi har varit sjuka allihop och jag har mest tvättat och vilat. Men, jag har tänkt en del, löst några jobbiga problem i strukturen och det känns toppen faktiskt. Har även sett till att göra undan trista saker som att beställa julkort och dagisbilder, något som annars brukar komma som en stressad bortglömd överraskning lite för långt inne i december.

Hoppas ni får en fin vecka allesammans!

Igår tog jag en försiktig promenad, det var superfint ute, och bara sex grader kallt. De har redan dragit upp skidspåret på älven:


onsdag 15 november 2017

-21 grader när vi åkte till dagis i morse.

Och där började den evinnerliga kylan. Kanske går att komma ur täckbyxorna nån gång i…maj kanske? Det är väldigt vackert i dag med snön, och solen som går upp på en isblå himmel, men jag gillar verkligen inte när det är kallt. Fascinerade då att jag väljer att bo ett mycket långt stenkast från polcirkeln, bra tänkt liksom.

tisdag 14 november 2017

När Netflix är ens bästa vän.

Har varit riktigt sjuk under helgen, legat under ett täcke och hackat tänder i fyra dagar, med tvn som enda sällskap (och familjen som passade upp med matbrickor mm, väldigt rart).

I sovrummet får jag bara in Netflix på den gamla "smarta" tvn, och det kändes till slut som om jag hade sett slut på alla filmer. Då snubblade jag över "Reign", Romance-versionen av Mary Stuarts liv. Klämde 22 avsnitt på raken, trots att historienörden i mig hela tiden vred sig i plågor över vissa historiska "fakta" och en skots änkedrottning som säger sina repliker på modernt amerikanskt vis.

Det är egentligen bara två saker (*) jag gillar med den här serien; dels att kostymören har gett upp alla försök att vara tidsmässigt korrekt och i stället gått HELT bananas och bara öst på med klänning efter klänning som skulle smälla alla moderna aftonklänningar på fingrarna. Som att titta på ett fyrverkeri, och det passade feberdimmorna perfekt. 
Sen bidrog dialogen med oväntad inspiration. Den är storartat skitjobbig, helt baserad på den typen av dramaaatiska och humorbefriade utrop som jag generellt har svårt för (väldigt likt dialogen i Star Trek-filmerna, gäsp). Jag låg där under mitt täcke och fantiserade oavbrutet ihop hur jag skulle ha skrivit dialogen i stället (man får vara dryg och tycka att själv är geni när man är jättesjuk). Ibland har jag pausat och antecknat i telefonen, bara för att något låtit helt fantastiskt i mitt huvud (nu när febern släppt kan jag konstatera att det inte är fullt lika fantastiskt).

Så kan man alltså roa sig i sjuktråket, för att inte dö av leda när man inte orkar skriva "på riktigt". I samma ögonblick som jag orkade sitta upprätt hastade jag ner till soffan och klämde tretton avsnitt av Skam. Jag älskar Skam.

Såg igenom The Crown också, om drottning Elisabeths första år vid makten. Jag bara älskade hur de porträtterade Winston Churchill som författare och premiärminister, och hur han använde sina författarskills för att via storartade tal dölja sina tillkortakommanden för folket på ålderns höst.



(*) Out of contest kommer karaktären Nostradamus, som jag vill minnas faktiskt VAR en framstående läkare vid franska hovet under den här tiden. Jag gillar i alla fall den karaktären (vetenskapsman, coola instrument, naturvetenskaaap, what´s not to love?). Så egentligen gillar jag tre saker med den serien.

söndag 12 november 2017

Veckan som gick.

Under veckan som gick har jag jobbat igenom resten av manuset, skrivit massvis med anteckningar i marginalen och tryckt dit mängder med post-its. Nu ska jag invänta kommentarerna från den externa hjälp jag kallat in, innan jag tar mig an att skriva om och fördjupa. Extern hjälp kändes som en absolut nödvändighet, då jag kände en överhängande risk att jag stirrar mig blind på fel saker. Under väntan ska jag roa mig med att skriva ett helt nytt kapitel, det är glasklart just nu att det behövs och jag förstår inte riktigt hur jag kunde besluta mig för att avstå innan inskicket. Nästa gång jag skriver manus ska jag vänta JÄTTELÄNGE efter att det känns färdigt, innan jag faktiskt skickar till förlag, och jag ska absolut göra en extra sådan här genomkörare på papper när den där långa vilan från manuset är till ända.

Under veckan har jag även jobbat med strukturen. Jag har under genomgången av manuset antecknat ner de viktigaste scenerna och på vilken sida i manuset de kommer. Sedan har jag fört in scenerna i tabellen jag skapade för en tid sedan, den som fungerar som ett hjälpmedel för strukturen och där jag tydligt markerar plotpoints och pinchpoints i manuset, samt också hur hooken och inledningen ska te sig, och hur "vandraren" och "krigaren" tar sig uttryck för min hp.

Ärligt talat så är mitt spänningsmanus inte superslaviskt i förhållande till strukturmallen. Man kan säga att det är en mycket stillsam bok, och mycket av the action sker inne i min hps huvud, vilket inte direkt ger supertydliga vändningar och plot/pinchpoints. Jag har brottats en del med hur jag ska få mina vändningar och points att arbeta effektivare, utan att för den sakens skull förta det subtila och stillsamma i mitt manus. Jag har landat i att jag i stället för att lägga till någon (i mitt tycke) onödig action, ska jobba på att förstärka känslorna inom min hp, att det är den inre antagonisten som ska komma fram alternativt kväsas i de olika punkterna i manuset, och att det ska ske betydligt tydligare än innan. Det är nog dagens skrivtips; förstärk förstärk FÖRSTÄRK, om manuset baseras på känslor och stämningar.

Hela pappershögen med massor av post-its!

tisdag 7 november 2017

Kära skrivdagbok, idag funderar jag över penna och papper.

Jag skriver mina manus i datorn, mest för att det inte blir någon fördröjning mellan tanken och skrivet då, och jag måste hinna få ner orden i samma takt som jag tänker om storyn ska bli något och jag inte ska tappa hur jag tänker och känner.

 

Jag kör mac nu och borde såklart använda pages, men jag ville inte. Word funkar utmärkt i mac, tycker nästan att det kännsbättre i macen än i pcn på jobbet, fast det borde vara likadant. Manusen skriver jag ofta kronologiskt, från början till slut. Ibland hoppar jag till slutet när jag kommit till drygt mitten, och skriver mig ömsom bakåt och ömsom framåt, för att slippa fastna i leran i the muddy middle.

 

Alla trådar och alla detaljer finns i mitt huvud. Jag antecknar ytterst lite vid sidan av under idéfasen och råmanusfasen (det känns som om det läcker då!), och kanske är det en anledning till att jag inte känner ett behov av digitala hjälpmedel under någon av skrivfaserna, inte ens under redigeringen. Finns liksom inte så stor mening med att märka upp stycken som tillhör den och den handlingstråden/karaktären, när jag har det i huvudet. Det brukar funka att flytta om och kompensera på andra ställen i texten, jag minns ofta var i texten det behövs fixas till (har att göra med fotografiskt minne, och jag undrar ofta vaaarför det inte funkar på ansikten, jag är HELT värdelös på ansikten och känner knappt igen mig själv i spegeln).

 

Post-its och anteckningar använder jag under redigeringsfasen, mest för att få en snabb och lättarbetad överblick över strukturen och karaktärer. Och så känns det bra i hela kroppen att jobba analogt. Färgflätan för karaktärerna är också en favorit.

 

Någon gång under redigeringsprocessen vill jag dra ut manuset på papper och sitta med orden på pränt och en penna i handen och kladda runt bland sidorna. Helst vill jag dra ut nya versioner flera gånger under redigeringens gång. Då jag skriver jättejättefort på datorn finns det en mening för mig med att få ner tempot i arbetet, att känna lugnet och att inte alltid höghastighetsskriva. Att hinna tänka samtidigt som jag skriver.

 

Samma tema har dykt upp lite varstans just nu i andra bloggar, och i kommentarsfält, och jag tycker det känns lite mysigt att det är fler än jag som jobbar så, trots all teknologi som finns, och trots system för struktur och skrivande som finns nu, typ Scrivener. Jag använder inte scrivener, det fungerar inte för mitt skrivsätt. Däremot använder jag riktiga post-its, skriver dom, flyttar runt på en white-board och inne i manusbunten. Jag älskar post-its, men när jag försöker använda digitala sådana så fungerar det inte alls. Jag misstänker att penna-och-papper-skrivet aktiverar någon annan del av hjärnan än vad datorskrivet gör. Vore ju intressant att veta om det verkligen är så, men orkar inte googla nu :)

 

Hoppas ni får en fin fortsatt vecka allesammans!

 

 

söndag 5 november 2017

Veckan som gick.

Under veckan blev det inte mycket skriv, jobbet var galet hektiskt, mannen var bortrest ett par dagar och förskolan hade stängdag under tiden. Har hängt mycket med barnet och har även tänkt mycket, av någon anledning kunde jag under de här dagarna nästan inte se på tv eller typ hänga tvätt utan att saker ploppade upp i hjärnan och tog plats. Det som hör till dystopierna skrev jag ner för minnets skull, och det som hör till spänningsromanen får fortsätta att gro i huvudet då jag räknar med att få ner det i anteckningar rätt snart under arbetet med manuset.

Jag fick till ett enda skrivpass, och det blev ett långt nu idag. Jag har dragit ut spänningsmanuset på papper och nu går jag igenom det, sätter in en post-it där jag upplever att texten kan göras lite mer utförlig, kladdar fullt med anteckningar på manussidorna. Senare gäller det att föra in fördjupningar med omsorg, jag vill inte att min sparsmakade stil ska förgås i något babbligt som inte är jag. Jag för även statistik i mitt anteckningsblock över saker som hur ofta de olika karaktärerna förekommer i manuset,  om de är passiva eller om deras närvaro spelar en viktigare roll, vilka karaktärer som jag planerar att skriva mer om, och skriver även några sammanfattande ord om olika nyckelscener. Det senaste tänker jag mig att föra in i en tabell över struktur som jag börjat jobba med på senare tid. Om strukturen haltar betänkligt kan det finnas en mening med att räta till den något. Här en bunt med papper, en tredjedel av manuset som fick sig en genomkörare idag och där postitlapparna duggar tätt:

I övrigt har jag promenerat. Det har varit underbart, väldigt halt, och väldigt mörkt. På den här bilden befinner jag mig på en lekplats vid ett litet skogsparti i tätorten, månen är nästan full och tallen i förgrunden smälter ihop med himlen där ett lätt molntäcke breder ut sig över stjärnorna. När jag kom hem slog det mig att jag kanske borde varit rädd där ute i mörkret, men det var jag inte.

torsdag 2 november 2017

Norr- och Västerbottniska ord; Halloween-edition!

Böschiken – (Betoning på ö) Spöket, eller typ ’buaren’.

 

Stalo – Förmodligen inte dialekt egentligen. Vi säger inte ”Stallo” med två l och kort a som i titeln på en populär roman, utan ”Stalo”, med ett l och långt a. Stalo är en jätte i samiska mytologin, där jag kommer ifrån har jag hört berättas om Stalofolket, ett helt folk som försökte ta samernas barn (för att ätas), men där de listiga barnen lurade och dödade jättarna.

 

Skrömta – Plural för alla skrämmande varelser och väsen. I populära romanen ovan (Stallo) säger dom ”skrymt” om samma företeelse.

 

Vittra – Småfolket (plur), de som bor under jorden, i en parallell värld. Inte så skrämmande egentligen, då vittra sägs hjälpa dem som behandlar dem väl. Dock inte jättekul för den som hamnar snett i relationen till dem, sägs det, eller bygger sitt hus på ett vitterstråk, eller förnekar att de finns. Vittra är vad man kallar det där småfolket hemma och även där jag nu bor i Västerbotten. Min gotländska kompis sa Di sma undar jårdi om samma företeelse när vi var små. Min bekanting från nordnorge pratade om Huldrefolket på samma sätt som jag pratade om vittra, det blir lite förvirrande då Huldran (i singular) ses mer som skogsrået som finns (?) i södra Sverige. Vittra är inte att förväxla med vildvittrorna, Astrid Lindgrens barbröstade flygfän, då det är något helt annat.