fredag 6 oktober 2017

Miljöer!

Googlar mycket just nu. Fast jag har varit i Nordland/Norge många gånger som barn, inser jag att jag inte varit där mer än ett par gånger som vuxen, nu senast i maj.

 

Det här gör att det finns ungefär en miljard saker för mig att kolla upp. Hur tar man sig inåt land med båt i just den fjorden, och vilken färg har vattnet när solen skiner? Är det klippor/sten eller grönskande vid vattnet? Hur salt är vattnet längst inne i en fjord, och hur känns vattnet på huden? osv osv. Inte för att miljön egentligen är det primära i manuset, men jag vill att det ska bli hyfsat rätt. Överväger att maila den vänlige men något stressade företagaren vi hyrde hus av på Kvaröy tidigare i år, bara för att dubbelkolla lite.

Hej, jag är en galen svensk outgiven författare, tänkte att du kanske kunde ta lite tid ur ditt väldigt upptagna liv och svara på några SUPERVIKTIGA researchfrågor…? PS. Det var jag som inte fick nån fisk men som fotade fyren som en dåre och försökte göra myteri för att få gå i land vid whiskydestilleriet. DS.” 

Låter stabilt.

 

Alla som åtminstone försöker är förlåtna för missar i miljön tycker jag, man behöver inte åka på dyr research, det räcker ofta gott med att googla. Men en del försöker inte alls. Ungefär som i Vikings. Missförstå mig rätt, jag gillar den tv-serien (hallå, det finns svärd i överflöd, och vikingaskepp), men tycker de nordiska miljöerna är jobbiga att titta på. Bergstrakten Uppsala känns ju tex inte så spot on. Eller Kattegatt, som liknar Mo i Rana eller Tromsö, alltså fjord + höga fjäll + stad, men som väl ”på riktigt” borde ligga någonstans i södra Norge, eller kanske på Svenska västkusten eller möjligtvis i Danmark. Och den där märkliga Svenska bosättningen som jag inte minns namnet på, men som alldeles tydligt visades som en by eller dylikt på ett svenskt kalfjäll någonstans. Vikingarna måste haft det besvärligt där, då man på svenska sidan av fjällkedjan inte åtnjuter the perks från en Norsk fjord; värme, golfström, grönskande dal, havsfiske, någonstans att sjösätta vikingaskeppet.

 

Man kan ju i och för sig alltid hänvisa till den konstnärliga friheten, särskilt om man skriver om en tid som är svunnen eller om framtiden. Men jag köper inte det för Vikings, när man bevisligen tex inte filmat de brittiska scenerna i den grekiska övärlden, utan visar något som nog faktiskt liknar England.

 

Ska sluta gnälla nu, vill bara illustrera att jag inte vill känna mig som en svensk tönt (mer än vanligt alltså) som försöker beskriva Norge men inte lyckas. Alls.

 

Eventuellt måste jag bege mig på ännu en researchtripp till landet i väster. Tror att femåringen skulle vara relativt lättövertalad till att följa med nästa sommar, då Marcus och Martiiinus tydligen bor på andra sidan gränsen bara ett mycket långt stenkast hemifrån oss. 

 

Klart slut!

 

(Trevlig helg på er :-)


Farligt nära myteri:


8 kommentarer:

Bara hittepå sa...

Nu vet jag inte alls vad Vikings är, men det låter ju som en filmatisering “fritt efter verkligheten” (som de brukar skriva när de gärna vill ha med ett känt författarnamn på bioaffischen men inte är det minsta intresserade av själva böckerna). Förstår inte riktigt hur de tänker där. Det går ju att hitta på fiktiva orter eller bara vara vag med exakt var händelserna utspelar sig.

Anonym sa...

Att fånga en speciell miljö och känsla från den är ju så gott. Förstår att du vill ha koll. Önskar jag var bättre på sådant. I mitt huvud kan skriva långa meningar för att fånga känslan av en doft, en stank, ett ljud, en rörelse, ett speciellt ljus osv. Det händer ofta lite när som när jag är själv. Men sedan använder jag sällan detta i det jag skriver eftersom jag inte riktigt tycker jag skriver den sortens litteratur där långa beskrivningar ska finnas med. Så än så länge gör jag dem mest i huvudet och några kortare varianter hamnar i text. Men kul är det ändå. ;)

Elin Säfström sa...

Ja, det där kan ju vara knepigt. Jag vet att jag är ute lite på tunn is i min senaste bok, vid ett tillfälle då min huvudperson faktiskt lämnar Stockholm och beger sig norrut -men jag har verkligen försökt!

Tråkigt att myteriet gick i stöpen.

Marie: Mitt skrivliv sa...

Tycker det låter som om du behöver göra en researchresa – och se för sjutton till att ta dig till det där whiskydestilleriet den här gången captain Sparrow!
Frågorna som uppstår vid research kan verkligen framstå som aningen vansinniga för en icke insatt. Författaren John Irving brukar göra omfattande studiebesök och bygga karaktärer på verkliga människor han möter under dessa besök. Så pass att de känner igen sig i böckerna. Det kallar jag research. Men det krävs väl några miljoner sålda böcker och intjänade kronor för att kunna gå så all in i förarbetet.

Annika sa...

Bara hittepå: Exakt ”fritt efter verkligheten”, extra jobbigt om man har lite koll på isländska sagorna och försöker kolla på Vikings. Men om man lämnar allt man vet om eran är det en hyfsat underhållande tv-serie!

Annika sa...

Skrivalasaleva: Jag skriver mycket beskrivningar av miljön, på default, och måste rensa i texten efteråt. Tror jag ska gå över lite till din teknik här och göra mer i huvudet :-)

Annika sa...

Elin: Bara man försöker så är det helt ok, tycker jag. Tror inte att du går på om de oändligt stora Lappländska slätterna, till exempel :-)
Ja, jag var outnumbered där i båten...

Annika sa...

Marie: Ja, nästa gång ska jag boka in mig på hurtigferjan till Myken, not all treasure is silver and gold, ibland är det whisky :-) Hade du läst Stallo? Där har i alla fall Stefan Spjut gjort en Irving, jag är bekant med flera av karaktärerna irl, tex har jag lite svårt att se på städerskan på jobbet på samma sätt som jag gjorde tidigare :-) Jag undrar om de är medvetna om att de är med i boken?