tisdag 3 oktober 2017

Författarhjärnan strikes again.

För en utomstående tror jag att jag kan upplevas som en fantasilös person. Jag kör fast i saker, skulle lätt kunna äta samma lunch alla dagar i veckan, och måste aktivt påminna mig själv om att variera kläderna och inte bara ta det som hänger längst fram. Jag räds inte att gå samma promenadväg varenda gång det är dags att röra på benen, och skriver ungefär mellan samma klockslag varje kväll. Jag är inte kompisen som kommer med tusen roliga upptåg, även om jag gärna kommer med om någon annan frågar.

 

Det här är stundvis en lite provocerande personlighetstyp, har jag märkt. ”Blir du aldrig less?!” Men jag blir ju inte det, jag har liksom fullt upp med annat hela tiden, inne i mitt eget huvud. Min fantasi vilar aldrig, det har alltid varit så, och jag är inte det minsta intresserad av att ha det på något annat sätt. Jag har inte energi över till att tänka ut roliga outfits, eller en trerätters middag, per automatik går min fantasi i stället åt till att fundera över berättelser, till att konsumera böcker, tv och film, eller till att umgås med dem som står mig nära.

 

En förskollärare berömde vid ett tillfälle våra fasta rutiner, och jag log och nickade, men tänkte inombords att jag inte kan ha det på något annat sätt. Det är jättesvårt att tänka ut en ny morgonrutin samtidigt som jag funderar över hur det låter när en fiskebåt nöter mot en klippa, och under tiden försöker leta reda på barnets försvunna vantar (barnvantar är verkligen jättesmå och kan gömma sig precis var som helst!). Morgonrutinen stays, och det är asjobbigt när den bryts.

 

Kanske skulle jag få kreativ energi över till annat, om inte brödjobbet hängde som ett ok över en stor del av dagen?

 

En toppenkväll för mig är att äta samma gamla (goda) ost-och-vin-mys, se något bra på tv och kanske hålla kärleken i handen under tiden. Konsten är att finna någon som accepterar, och tidvis känner likadant.

16 kommentarer:

Elin Säfström sa...

Jag får också mina kicks nästan uteslutande i huvudet. Min man är inte alltid helt nöjd med det, ska sägas - bra om din man nu känner på samma sätt som du. Men din fantasi tycks överlag vara livligare än min, för inte går jag omkring och funderar på hur båtar låter mot ett eller annat material.

Brödjobbet kan verkligen ta knäcken på den bästa. Det är strongt att du lyckas producera de där dammkornen (ofta ett helt gäng sådana, som jag förstår det).

Annika sa...

Elin: Jag nöjer mig med acceptans, och att han (under milt tvång) kan vara nöjd med det lilla ibland :) Men kan sannerligen inte vara lätt att leva med den som får sina kicks i huvudet (bra uttryck det där). Ungefär lika bra som dammkornen, kommer inte att se på mina dammråttor på samma sätt hädanefter :)

Helena sa...

Ja det är fördelar och nackdelar. Men vilken trygghet för barnen! Min uppväxt låter ungefär som det du beskriver. Supertryggt även om man ibland kunde önska att det skulle hända något. Men hellre åt det hållet än att flänga runt med allt och stressa sönder familjen är min personliga åsikt. Tycker generellt folk borde ta det lite lugnare, många blir man ju trött bara av att lyssna på när de ska berätta om allt sen... Men alla är vi olika och tur är väl det!

Carina Deckner sa...

Rutiner är A och O för ett fungerande och stressfritt liv. Jag ä l s k a r rutiner och kan verkligen jobba hårt för att saker ska fungera smidigt. Och jag p l a n e r a r, så det finns inte så mycket som kan överraska...
Kanske för många trist och tråkigt men så tryggt!

Annika sa...

Helena: Ja det är tur att vi alla är olika :) Men rent generellt anses det som lite finare att vara äventyrlig och full av upptåg, och jag bara "men jag är också rolig *knackar med fingret på egna pannan* HÄR inne..." :-D

Annika sa...

Moster C: Jag misstänker att jag har ärvt en del av planerandet och rutinerna från dig :)

Marie: Mitt skrivliv sa...

Men igenkänningen!
Ibland känner jag mig som världens tråkigaste person. Världens. Tråkigaste. Samma frukost sju dagar i veckan. Gör storkok och äter samma mat hela veckan, ibland både till lunch och middag. Går alltid och lägger mig mellan 20.30 och 21.00.
Jag försöker tänka som så, att rutiner är också det som gör att vi får skrivet gjort. Den som fladdrar runt och är spontan, social, kreativ trerättersmenymakare kanske inte har den inrutades fördelar när det gäller sådant som faktiskt kräver sin tråkmåns? Utåt i alla fall. Vi har rika inre liv ;)
Berättade för min sambo, som är exakt lika rutinälskande som jag, att du fått beröm på förskolan för era fasta rutiner. Han sa "finns det något annat sätt att göra det på?". Det säger lite om hur insnöat det är här vis kusten när det gäller rutiner, haha.

Annika sa...

Marie: “Finns det något annat sätt att göra det på”, aaah, så skönt att höra! Great minds work alike, eller nåt :-D
Det må verka som att man är en tråkmåns, men det inre rika livet är en trygghet tycker jag, kan aldrig minnas att jag varit rädd för att bli ensam och glider omkring och är nöjd mest hela tiden.
(Storkok är för övrigt en underskattad konst, i söndags lagade vi upp ca 20 portioner mat och stoppade i frysen. Hej hamsterbeteende.)

Sara sa...

Här kör vi en potatisrätt på måndagar, en pastarätt på tisdagar, en risrätt på onsdagar, pannkakor på torsdagar och tacos på fredagar. (Jag skojar inte). När barnen har somnat på fredagen blir det Ben&Jerrys, Half Baked, och i bästa fall lite vin eller en whisky.

(Var på väg att ösa på med ännu mer här, men insåg att risken för att bli uppfattad som en ganska störd person är överhängande, så jag nöjer mig med ovanstående. Min poäng är hur som helst att jag känner igen mig i det du skriver!). :)

Marie: Mitt skrivliv sa...

Hamsterbeteende ftw, som man säger om man är sjutton år. Storkok är både ekonomiskt och frigör tid till så mycket annat, det vill säga skrivande.
Att ha rejält med fantasi är en gåva!

Annika sa...

Sara: Kan kontra här med exakt samma mys tillsammans med barnet, 95% av alla fredagar under de senaste tre åren (och längtar lika mycket varenda vecka :) Stört, ja, men på ett bra sätt, och det känns fint att vi är flera här om beteendet. Tror förresten att jag ska anamma ditt veckomatschema, så smart!

Annika sa...

Marie: Exakt (fick helt ärligt googla ftw :-).

Anonym sa...

Jag lever under devisen att struktur och rutiner skapar trygghet - för att inte tala om ordning och reda många gånger. Känner igen mig i en del (tycker dock det är kul med kläder och inredning och är lätt otålig på dessa punkter och vill variera och ändra ofta...) och tänker att ett rikt inre liv kan räcka långt. Om andra tycker en är tråkig, ja det är deras problem. ;)

Annika sa...

Skrivalasaleva: Ibland önskar jag att jag kunde visa dom andra hur det är att leva inne i mitt huvud (och det lan man ju, via det man skriver, bara det att nästan ingen annan läst ännu :-) Blir lite avundsjuk här på intresset för kläder och inredning, tycker det verkar så härligt!

Bara hittepå sa...

Jag älskar också rutiner! Framför allt förstår jag mig inte på människor som vill variera sin frukost. :D Vem har så mycket tankekraft på morgonen att de kan bestämma sig för vad de vill äta? Nej, exakt samma dag efter dag, så att hjärnan får morna sig lite.

Annika sa...

Bara Hittepå: Exakt, därav har jag en aversion mot hotellfrukost, orka börja botanisera bland pålägg och olika sorters filmjölk vid den tiden på morgonen :-)