måndag 21 november 2016

Vecka 1, 7757 ord.

Jag tänkte börja med en veckosummering av skrivandet, mest för min egen skull och för att hålla lite koll på processen från ett annat perspektiv än det rent hantverksmässiga. Kanske inte jätteintressant för alla andra, men bear with me on this :-) (Och här har jag inte låtit min fascination för björnar spilla över, bara det att jag är helt säker på att man skriver bear och inte bare som någon föreslog, då det inte är naken man vill att någon ska vara, utan bearing.)

 

Nåväl, under veckan som gick kom jag upp i 7 757 ord. Helt okej egentligen, men inte så jättemycket för att vara jag under inledningsfasen av råmanusskrivande. Normalt skulle jag nog skrivit ca 10 000 ord under en vecka, men jag tänker att det här lite mer behärskade skrivandet är något positivt och att det nog kan innebära att efterarbetet blir lite mindre massivt än det brukar bli.

 

Mina råmanus brukar innehålla knappt 70 000 ord, på ett ungefär, och jag brukar landa på ungefär 90 000 när det är skickafärdigt. Antalet ord varierar så klart beroende på bla textens art och historiens omfång. Första delen i dystopiska trilogin består till exempel av knappt 95 000 ord i skickafärdig version, och råmanuset av drygt 65 000 ord. Det är en differens på ungefär 30 000 ord, vilket säger en del om hur massivt efterarbetet/redigeringen brukar vara för mig.

 

Jag har läst att en vanligt roman brukar innehålla minst 50 000 ord (jag tror att tex The Great Gatsby ligger där någonstans i omfång). En förlagsperson i någon av poddarna jag lyssnar på (minns inte vilken pod eller vem som uttalade sig, då jag lyssnar väldigt mycket just nu) tyckte sig se en trend mot att förlagen gärna ger ut böcker som är lite kortare, ofta under 100 000 ord, mest beroende på att människor har mindre tid till att läsa nu för tiden. Jag tycker att det dels är lite sorgligt, att det inte finns tid till att sjunka in i en text som kräver tid för att läsas. Dels blir jag också lite glad, då jag sällan kommer upp i mer än drygt 90 000 ord. Men jag hoppas ändå att det här inte innebär slutet för den omfångsrika romanen, den som breder ut sig och tar plats, och som kräver sina modiga kanske fem hundra sidor eller mer, för att bli så bra som den kan bli.

 

 

8 kommentarer:

Sara sa...

Vad kul att få höra mer om din skrivprocess. Och intressant att manuset växer så mycket under redigeringen - det där verkar ju vara så olika, om redigeringen består till övervägande del strykning eller påfyllning. Hoppas att nästa skrivarvecka går bra!

Annika sa...

Tack Sara! Jo, det växer mycket där i första genomgången efter att råmanuset är "klart". Jag är rätt kass på att få till känslor i första läget, finns 30 000 ord om det som måste skrivas till :-)

Helena sa...

Wow, vilket bra tempo du har! Jag ligger nånstans mellan 2000-3000 ord per vecka normalt sett (närmare 2000...). Spännande att se hur ditt nya arbetssätt faller ut. Kör hårt!

Annika sa...

Tycker det låter rätt skönt ändå att skriva lite saktare, så kanske resultatet blir lite mer "färdigt" på en gång. Eller åtminstone inbillar jag mig att det är så :-)
7000 ord på en vecka känns långsamt för mig, intressant ändå att allt är så relativt :-)

Eva-Lisa sa...

Bra jobbat! :)
Har också hört det där med att förlagen gärna ser manus under 100k ord. I alla fall från debutanter, just för att en okänd författare har svårare att hitta läsare om boken är jättetjock. Men 100k ord blir ju inte en så vansinnigt tjock bok heller, så huvudsaken innehållet är bra :)

Annika sa...

Tack Eva-Lisa :-)
Nej, 100k är inte så jättetjockt, och man får ju hoppas att det är innehållet som räknas.

Eva Karlsson sa...

Bra jobbat!
Jag har också hört att förlagen inte vill ha så långa manus. Men jag har också hört att pocketköpare - om de ska välja en för dem okänd författare - ofta väljer en tjockare bok så att de åtminstone får mer för pengarna :-) Vet inte halten av sanningsgrad i detta men kanske tänker en del så. För övrigt har jag en kompis som älskar tjocka böcker. I princip väljer hon en 500-siding före en 200-siding oavsett författare och genre. Vi är nog alla olika.
Leve de tjocka och de smala :-)

Annika sa...

Tack Eva :-)
Jag har också hört det där om pocketköparna, säkert i någon av alla de där poddarna jag alltid har i öronen :-)
Ja, visst är det skönt att vi gillar olika saker, likriktning i omfånget på en bok (också) kan inte gynna någon i längden.