onsdag 9 november 2016

The end is nigh

Oavsett resultatet i presidentvalet är det någonting som är skevt i vårt samhälle. Jag har känslan av att bevittna undergången, långsam och krypande, men likafullt i ständig rörelse. Ingen såg, ingen förstod, sedan blir världen vi levt i en annan och ingen känner igen det som finns kvar.

 

Den där karikatyrliknande karaktären på film, hen som går runt med ett plakat och vrålar att slutet är nära, känns plötsligt som en person med en poäng. Hur kunde det bli så?

 

Vad gör vi nu, och vad sker härnäst?

4 kommentarer:

Helena sa...

Mmm, jag får också undergångskänslor. Tror dagens västerländska generationer är bortskämda med att ha vuxit upp i frid och frihet, tar det för givet och inte inser hur snabbt/lätt det kan vända...

Annika sa...

Ja, ungefär så tänker jag också! Det är få som orkar engagera sig, man tycker att det inte behövs. Men det gör det bevisligen.

Carina Deckner sa...

I förorten kräksnöar det idag och snöröjningen är lång ifrån norrländsk standard kan jag intyga. Sonen sa att vädret blir så här när helvetet fryser till is....

Annika sa...

Spot on där av sonen!