fredag 18 november 2016

Stolthet och fördom, inspiration och kärlek

Jag har en bekännelse som inte är så tung; nämligen att jag formligen älskar Stolthet och Fördom av Jane Austen. Det är nog en av få böcker jag har läst om flera gånger, och jag har även nött ordentligt på både tvserien från 1995 och filmen från 2005.

 

Det här måste vara the mother of al modern romance, och det fascinerar mig att jag älskar det så förbehållslöst då det ligger extremt långt från det jag normalt både producerar och underhålls av. I grunden tror jag att det är den underliggande svärtan i berättelsen som tilltalar mig; manlig linje för arv, risken att bli utblottad bara för att man är kvinna, över huvud taget en omöjligt tid för kvinnor att verkligen leva i (oavsett vackra klänningar och band i håret, liksom).

 

Jag tycker mer om filmen än tvserien, mest för att filmen är något skitigare och mindre tillrättalagd. Det finns en scen i filmen (och i tvserien, tror jag?) när Darcy lämnar ett brev till Elizabeth, på natten, och hela stämningen är konstigt drömsk innan Darcy sedan rider iväg. Jag tror att jag körde den scenen på repeat under en halv dag, stirrade maniskt på tvn, för att få till känslan inombords som jag ville använda sedan när jag skapade samspelet mellan mina huvudkaraktärer i dystopiska triologin. Någon gång ska jag gå in på några av de olika och lite oväntade inspirationskällor jag haft till dystopimanusen, men inte idag.

 

I övrigt försöker jag just nu att bygga upp en alldeles färsk romans i mitt nya manus, vid sidan om allt annat som ska dras igång. Jag hade glömt hur svårt det är att skriva om spirande kärlek, särskilt när omständigheterna inte är så värst gulliga. Stor respekt till alla er som har kärlek som huvudtema i era berättelser, jag förstår ärligt talat inte hur ni bär er åt för att ro det hela i land.

 

Trevlig helg på er allesammans!

6 kommentarer:

Carina Deckner sa...

Ååååh.....själv gillar jag serien bättre. Men att tycka olika är bra, det bevisar bara att vi kan tänka själva.
I morse vid frukost såg vi tv och i reklamen så sitter en kvinna på golvet och har ont i halsen. Hennes minsta problem är halsont...kvinnan kommunicerar med en animerad blå figur!!!
Såna världsliga saker funderar jag på idag....

Eva-Lisa sa...

Jag gillar verkligen att läsa om relationer i böcker, även om genren är t ex spänning, eller något annat. Det ger den där extra kryddan :)

Annika sa...

Carina: man undrar ju om halsontmedicinen framkallar den blå...?

Annika sa...

Eva-Lisa: jag gillar också relationer i alla typer av litteratur :-) Tycker det är viktigt att relationerna känns trovärdiga, så det kämpar jag med just nu.

Bara hittepå sa...

Jag har också läst Stolthet och fördom många gånger (ja, faktiskt alla Austens romaner). För mig är det framför allt alla de skarpa formuleringarna som utmärker henne och de kom mer till sin rätt i tv-serien tycker jag. Personligen har jag lite svårt för filmen faktiskt.

Men visst är det intressant hur vissa berättelser (Stolthet och fördom, mycket av Shakespeare, vissa folksagor) tolkas och omtolkas gång på gång. Både när det gäller de som försöker vara åtminstone något sånär tidsenliga (t.ex. tv-serien och filmen i det här fallet) och de som byter miljö helt (Bride and Prejudice) eller halvt (Lost in Austen). Det finns så många olika tolkningar av samma berättelse och vad man själv läser in är så beroende av vem man själv är och vilka erfarenheter och preferenser man har.

Annika sa...

Ja, det är fint med en berättelse som håller i tex olika bearbetningar i dramaproduktioner och som kan läsas med många olika infallsvinklar. Fascinerande också att Austen inspirerat till moderna tolkningar som Clueless och Bridget Jones.
Är inte så säker dock på vad jag tycker om det senaste tillskottet; Pride and Prejudice and Zombies. Som varande Austen-fan och zombie-fan är jag ändå ganska skeptisk :-D och har undvikit att titta.