fredag 25 november 2016

Om E.T. och en julgran.

Ni vet E.T., den gulliga rymdvarelsen som ringde hem och blev upplockad av de sina. Idag går jag runt med en känsla av att ha sett det där rymdskeppet komma, att det hovrade lite ovanför mig, och sedan försvann igen. Står där och tittar upp mot himlen och ser det som en prick i fjärran som sedan försvinner. Nåväl, det kommer att gå över. Tillbringade kvallitetstid med mitt nya manus igår, och det hjälpte.

 

För övrigt har jag sålt min julgran. Den var riktigt fin för att vara fejk, men jag klarade inte av att se den längre. Den där granen stod för allt som brukade vara fel i mitt liv, sådant som livet var förr. I mitt nya hem finns ingen plats för gammalt skräp, vare sig skräp som existerar rent fysiskt eller något annat. Den jä-la julgranen fick stryka på foten.

 

Saxat ur verkligheten. Eller; när en fyraåring försöker överlista mamman, och delvis lyckas:

 

K: ”Mamma…ska du sälja julgranen?” (i.e. ”ska du sälja julen?”)

Jag: ”Ja, men vi har en ny som är lite mindre, och som ryms i vardagsrummet.” (Vårt vardagsrum är extremt litet.)

-tystnad-

K: ”Men du ska sälja den?”

Jag: ”Ja, hon kommer snart och hämtar den.”

K (rynkar på näsan): ”Det här är ingen affär mamma.”

Jag: ”Nej, men granen säljer vi ändå.”

-tystnad-

(blank i ögonen): ”Kan vi sätta upp den stora julstjärnan idag?”

 

Så kom det sig att vi hade meterstora julstjärnan uppe redan måndagen innan första advent.

 

Trevlig helg på er allesammans, hoppas ni får göra det ni vill mest :-)

Den här gamla serierutan har jag haft på min anslagstavla för evigt, vet inte vem som skapat den. Så skulle i alla fall dagens känsla också kunna illustreras.

2 kommentarer:

Helena sa...

Ja julen har en tendens att riva upp gamla minnen av alla slag. Jag blir alltid extra känslosam runt jul. Men idag sa dottern att hon aldrig sett mig gråta (vilket jag vet är fel men det var ändå hennes bild), så nu måste jag börja böla lite mer inför barnen tror jag :/

Annika sa...

Julen är verkligen inte min favorit bland högtiderna, men det börjar bli bättre med åren. Jag har gråtit inför dottern ett par gånger, och bad av någon märklig anledning om ursäkt. Hon undrade varför mamma inte grät oftare i stället "för det är ju så skönt" :-)