fredag 4 november 2016

Om att skriva nytt, och den allmänna genreförvirringen

Nästa vecka smäller det, jag ska börja skriva nytt igen och det känns pirrigt och väldigt kul. Hade tänkt börja den 1/11 (blev utan dator), siktade på 7/11 (ny dator anländer den dagen), och har nu bestämt att startdag blir den 12/11 (skriv-lördag!).

 

För första gången någonsin tänkte jag ha strikt bestämd genre innan jag börjar skriva, och jag gick ut starkt med att klura på synopsis för en spänningsroman. Sedan började den där vanliga genreförvirringen som jag så ofta hamnar i när hjärnan börjar arbeta, och till slut har jag nu landat i en crossover. En spänningsroman med inslag av skräck, och med ett deckarmysterium i periferin. Ehem. Kanske lite svårt för läsaren att greppa, och jag tänker att historien behöver stramas till. Jag ska ägna helgen åt att göra en sista bearbetning av synopsis bland annat för att vrida det mer mot spänning och rensa bort den där deckarbiten så mycket som möjligt.

 

Skräckgrejen lades till då jag vis av erfarenhet vet att mina manus, hur jag är stretar emot, drar åt det övernaturliga på ungefär sidan tolv, mest för att jag blir vansinnig uttråkad i annat fall. Den här gången kör jag på ett genomtänkt övernaturligt inslag, tänkte jobba med det subtila inom skräck, alltså en karaktärs subjetiva uppfattnng av diverse företeelser.

 

För allmän pepp och research har jag läst delar av mina gamla bokmanus den senaste tiden, och jag kan konstatera att jag har rört mig mellan olika genrer. Bara för att jag älskar listor kommer en förteckning över mina ”gamla” manus här:

·         Chick-lit. Skrev bara ett femtiotal sidor, då det verkligen inte var min grej. I blame Bridget.

·         Deckare. Väldigt ordinär sådan, med dragning åt historisk roman, och den blev inte särskilt spännande. En väldigt bra övning dock, i att skriva långt och sammanhängande.

·         En helt ”normal” roman, med viss litterär ansats. Löst baserad på verkliga händelser i min hembygd, och det blev sammantaget en obehaglig berättelse. ”För mycket svärta” tyckte ett förlag.

·         Deckare nr 2. Skrev bara fram till första större vändpunkten. Återanvänder huvudpersonen därifrån i det manus jag nu ska påbörja, bara för att jag tycker väldigt mycket om henne.

·         Del ett och två i dystopisk triologi. Inte renodlat dystopiskt, det finns inslag av relationsroman, science fiction och magisk realism (i form av folktro och därtill hörande förebud, som en del av den här vanliga världen). En crossover, som nog är lite mjukare än en traditionell dystopi.

 

Om en dryg vecka går startskottet för episk skrivvinter 2016/2017 :-) och det ska bli så roligt att se var det nya manuset landar till slut. Det är många av er andra som redigerar just nu, och det gör mig än mer peppad till att skriva råmanus. Om några månader får jag också börja redigera, och det är vad jag gillar mest av allt i hela processen. Trevlig helg på er allesammans!

9 kommentarer:

Carina Deckner sa...

ÄLSKAR listor, oavsett om det är listor att handla efter, listor på det som ska packas eller vad som helst....listor är alltid bra

Annika sa...

Listor är the shit!

Marie: Mitt skrivliv sa...

Kul idé med en manuslista och reflektioner! Varje gång lär man sig någonting. Har du använt dig av samisk mytologi? Det förekommer ju både "Svartsjön" i TV3 och "Middagsmörker" av Charlotte Cederlund - och säkert i fler böcker/filmer - och verkar vara hett just nu.
Tycker det låter som en spännande synopsis, subjektivt obehag är härligt (om man kan säga så!?). Har du läst Caroline Erikssons "De försvunna"? Där jobbar hon på det viset.
Ja, redigeringen är kul, men ett rent h-vete emellanåt när hoppet om att det ska bli bra sviker, haha.

Helena sa...

Låter toppen, förstår att du längtar! Bra egenskap för en skrivande människa att gilla redigering!!

Annika sa...

Marie:
Jag har inte använt mig av samisk mytologi ännu, men det är onekligen ett spännande ämne. Fast jag bor här uppe tycker jag att jag kan för lite om det och skulle vara livrädd att det skulle bli fel. I del två av trilogin är det samiska väldigt närvarande, men mer som ett sätt att leva av naturen. I del tre (om jag skriver den vill säga) kommer jag att gå in på björnkulten som fanns här uppe och som delvis lever kvar än i dag. Där kommer den samiska mytologin in, men då det rör björnkult är jag ganska påläst och känner mig trygg med att skriva om det.
Jag tycker också att subjektivt obehag är härligt (man kan säga så :-) och Caroline Erikssons bok ligger i min lyssna-lista på Storytel. Jag håller på att läsa och lyssna på flera olika typer av spänningsromaner/deckare och tycker det är väldigt härlig research :-)

Helena: Redigering is the shit (tillsammans med listor då :-)

Eva Karlsson sa...

Vad roligt att läsa om dina planer och dina listor. Önskar till lycka till om en vecka då :-)

Annika sa...

Tack Eva! Ska bli väldigt kul :-)

Bara hittepå sa...

Hurra för episk skrivvinter! Det låter fantastiskt mysigt. Varm choklad, en sprakande brasa, snödrivor… Själv kör jag episk omskrivningshöst i ösregn, men det är faktiskt inte dumt det heller.

Jag tror du gör rätt som omfamnar skräckelementet i ditt skrivande. För mig är det likadant, även om mina sagoväsen är mer finurliga än skräckinjagande. Jag har provat att skriva utan, men det blir inte samma sak. Bättre då att göra som du gör och försöka utveckla det ännu mer.

Annika sa...

Haha, ja, vintern är verkligen ovanligt tidig i år, -21 i natt och en decimeter snö. Som gjort för att kura ihop sig med datorn :-)
Låter ju helt okej med omskrivningshöst också!
Ja, visst borde man omfamna särarten i sina texter (alltså det övernaturliga, eller vad som nu är ens grej), Jag tänker att det är vad som får min text att sticka ut och bli egen.