fredag 21 oktober 2016

Författarhjärna

Vattnet är avstängt på jobbet idag, och det ger upphov till ganska mycket irritation. För oss som bor nära funkar det att åka hem för att typ gå på toaletten och fixa lunch, men för de stackarna som pendlar blir väl dagen lite mindre angenäm.

 

Eftersom att jag är jag, så sätter hjärnan genast igång. Aha, den här känslan av irritation kan jag ju använda mig av, och hur skulle det bli om hela området varit utan vatten i vecka? Mja, mjo, men då tar vi vattnet ur älven, det är ju rent. Bra tänkt, men om älven blivit förorenad då, och av samma orsak som gör att dricksvattnet stängdes av till att börja med?

 

Min författarhjärna är ganska svår att stänga av, den jobbar på mest hela tiden. När alla yttre intryck försvinner brukar hjärnan processa de förvirrade tankarna till något (som jag tycker är) briljant. Detta inträffar (1) i duschen, eller (2) precis när jag ska somna. I duschen finns inget att skriva på så jag brukar lita på att jag kommer ihåg mina idéer. Under insomningen brukar jag skicka sms till mig själv, och de är av varierande kvalitet. Det kan stå ungefär att ”J tycker att stenen stör”, och det var säkert en bra tanke där i skymningslandet, men kanske inte i vaket tillstånd. Jag brukar trösta mig med att det där jag tänkte ut nog ligger kvar i bakhuvudet någonstans och att det kanske kommer fram sedan, när jag skriver.


För övrigt var det mörkt ute när jag cyklade till jobbet i morse, första dagen med cykellyset på.

Trevlig helg på er allesammans!

2 kommentarer:

Marie: Mitt skrivliv sa...

Visst är det väl härligt med alla smarta saker man kommer på! Eller, ja, smarta och smarta... ;)
Känslan är i alla fall att de är storartade.
Känner igen det där med att spinna historier av allt möjligt som händer, alla "tänk om" som finns omkring oss. När jag och min sambo först träffades var han så fascinerad av min fantasi, som jag alltid tagit för given, och hur jag kunde hitta på historier om saker bara sådär. Nu hittar vi på tillsammans om vi är ute någonstans, ser en familj, och plötsligt har det hänt en massa i deras liv som de inte vet om.
Hoppas ni får tillbaka vattnet snart, sånt är ändå jobbigt, men tänk om elen också försvinner?!

Annika sa...

Ja jisses, bara inte den också försvinner! Strömavbrott är jag väldigt obekväm med, särskilt när de kommer på kvällen och hjärnan (den där hjärnan alltså!) börjar harva runt katastrofteorier. Tänker alltid att vad gör vi om elen inte kommer tillbaka...?
Det låter ju väldigt fint att ni kan hitta på saker så där, tillsammans. Att ha någon nära som kan dela den där känslan av att hela världen är full att historier :-)
Jag tror jag skulle förtvina mentalt om jag levde med någon som saknade fantasi, skulle inte klara av att mina idéer och tankar som bubblar upp möttes av ett ”jasså”. Ibland tänker jag att det handlar om att våga leka, fast man inte är ett barn längre. Att skrivande och historieberättande till viss del handlar om att ge sig hän i sånt som kanske kan betraktas som fånigt av andra.