måndag 24 oktober 2016

Research!

Just nu provar jag att vara anti-NaNoWriMo, inte för att jag inte tycker om eventet (är snarare ett stort fan), men jag tänkte prova på att skriva behärskat och strukturerat. Just nu arbetar jag med synopsis för nästa projekt, ritar karta över den fiktiva plats där allt ska utspela sig, och jobbar med persongalleriet.

 

Att jag har valt en fiktiv plats beror mest på att jag är sugen på att se om det fungerar. Förebild är området där jag lever nu, men jag har skapat en alldeles egen liten värld som passar in på det jag vill förmedla med min text.

 

När jag skriver förstärker jag gärna stämningen i texten med att använda mig av den karga och i mina ögon vackra miljön som finns här i norr. Jag tror att det är ganska vanligt att spänningsförfattare använder sig av utmärkande drag i en särskild miljö, och jag tycker det är mäktigt när det fungerar. Det får inte bli så att läsaren känner sig fjärmad från berättelsen på grund av miljön den utspelar sig i, att man känner sig som någon som står på tå och försöker titta in i den där världen men inte riktigt uppfattar vad som egentligen är grejen. I min dystopi försöker jag till exempel använda mig av ett bergsområde som formas till att kännas välbekant och hemma för alla som någon gång sett ett berg på tv eller på en bild, jag tycker inte att det ska behövas egna erfarenheter från typ fjällvandring för att mina texter ska kännas levande och trovärdiga.

 

Jag tänkte skriva en spänningsroman nu, och det här med lite mer miljödriven spänning är ganska nytt för mig. Därför tänkte jag ägna mig åt research medelst läsning. Först ut var Svarthuset av Peter May. Där kretsar mycket av handlingen kring miljöer och företeelser (vinpinad ö, guga-jakt, språkförbistringar inom det egna landet, etc) som kanske inte så många kan identifiera sig med, men som skapar stämning. Jag tycker att det fungerade bra i Mays bok (även om jag hade andra frågetecken), och känner att författaren kanske kunde ha fläskat på ännu lite till utan att riskera att texten spelar för mycket på det som är annorlunda mot normen. Det där tänker jag mycket på, att det vardagliga och huvudspåret i berättelsen får komma först, och att det inte får bli en odyssé i det som kan anses vara exotiskt och annorlunda.

 

Nu ska jag börja läsa Skuggan av ett år, av Hannah Richell, för att fokusera på hur man kan skriva om relationer blandat med spänning. Har dessutom hört från flera håll att den boken är riktigt bra. Sedan tänkte jag läsa lite svensk spänning, så om någon känner till en spänningsroman/deckare som utspelar sig i Sverige utanför storstäderna, så tar jag gärna emot tips :-) Är lite trött på historier om bestialisk mördare som riktar in sig på kvinnor och barn, så det vill jag inte läsa mer av. Vill gärna hitta något smart, där intrigen går före ett frossande i blod och vävnader som brister. Eller kanske en lyckad kombination av de två?


Bästa sortens research:


 

6 kommentarer:

Eva-Lisa sa...

Skuggan av ett år, var verkligen jättebra! :)
Hehe, får passa på att slå ett litet slag för Lex Limbo då, om du vill läsa en spänningsroman utan bestialiska mord ;) Den är lite kontroversiell, men det du efterlyser finns i alla fall med :)
Dock bör jag kanske nämna att den INTE är någon deckare där poliser har huvudrollen, så vill du ha en sådan bok, kan du skippa den.
Jag läser mest utländska spänningsromaner, men jag kan även tipsa om Johan Theorins böcker. Där är det inte heller med några bestialiska mord, dock är det ett barn som försvinner i Skuggtimmen.

Annika sa...

Kontroversiellt är inget problem för mig, snarare ett plus. Lägger din bok till listan :-) Jag kommer inte att skriva om polisutredningen utan vill försöka utforska ett brott från ett annat håll, läser alltså gärna böcker utan den där cigarrökande polisen i huvudrollen för att se hur andra författare har angripit mysteriet utan att ha tillgång till förstahandsinformationen som polisen har. Johan Theorin ligger också på läslistan from nu!

Eva-Lisa sa...

Vad skoj att höra! :) Då kommer du kanske att gilla den, håller tummarna för det :)
Samma här, jag är utless på långa polisutredningar och klyschiga kommissarier. Det är nog därför jag också läser så få svenska deckarförfattare, då de allra flesta har just sådana karaktärer i huvudrollerna.
Theorin är riktigt duktig och skriver jättebra! :) Ska bli intressant att se vad du tycker om honom också.

Annika sa...

Exakt, jag läser heller inte jättemycket svenska deckare bara därför. Kanske är det en fördom jag har, och tänkte läsa för att se om jag blir överbevisad (hoppas på det :-)

Bara hittepå sa...

Det är ju en verkligt suggestiv miljö du har tillgång till. Tror att risken blir mindre att det blir överexotiskt och påklistrat när du känner den så på djupet. Åtminstone för mig är det de ytligaste beskrivningarna som skaver mest, de där när man känner att författaren skriver utifrån ett vykort, men inte vet hur det är att vara där på riktigt.

Annika sa...

Tack, det ska jag bära med mig! Jag brukar tänka att det mesta i texten ordnar sig bara man är medveten om fallgroparna. Sedan oroar jag mig över fallgroparna jag inte ser :-)