onsdag 14 september 2016

Om trötthet

Jag har nyligen börjat bläddra runt bland alla fina skrivbloggar som finns där ute. En sak som slår mig är att påfallande många av oss som skriver, vid något tillfälle, drabbas av samma slags förlamande trötthet; när det känns som om alla ord har försvunnit ur kroppen och man famlar efter något som i alla fall liknar lust till att skriva. När orken inte ens är nära att räcka till. Jag har varit där själv, ett par gånger, och känner ibland en irrationell skräck över att känna så igen.

 

Det talas om paus från bloggande, paus från manuset eller bara paus i största allmänhet. Skrivandet, som normalt skänker glädje, och i någon mån även lättar på stressen, är plötsligt en källa till att måendet försämras. Det förefaller svårt att kombinera ett ”vanligt” jobb, och någon typ av fritid, med ambitioner om att skriva, i alla fall utan att måendet ibland tar stryk.

 

Det verkar heller inte som att det finns så många lösningar, mer än att ta just paus och vila hjärnan. Den enda större förändring jag har gjort förutom att pausa, det är att försöka sluta ha dåligt samvete över den där skrivtiden jag roffar åt mig. För, ärligt talat, det är tid jag skulle kunna använda till annat. Umgås med familjen, eller kanske göra mer åt huset. Det har varit viktigt att min sambo är med på tåget, att han förstår grejen (och tar i princip alla nattningar så att jag får en kort stund av skrivtid nästan varje dag). Annars tror jag att skrivprojektet varit dött.

 

Det skulle vara intressant att höra hur andra får loss skrivtid, så hur gör ni?

4 kommentarer:

Anonym sa...

Känner igen det där!
Precis som många kämpar med energin i största allmänhet så gör vi som skriver det också.
Jag har haft en sådan där riktigt tuff period och tog en lång rejäl paus över sommaren, vilket var exakt vad jag behövde. Har precis fått tillbaka upplevelsen av att få (!) energi av skrivandet. Det var länge sedan kan jag säga...
När det gäller skrivtid så har vi valt att vara barnfria, vilket öppnar en ocean av tid.

Annika sa...

Skönt att den långa pausen fungerade, den där känslan av att FÅ energi är helt fantastisk! Ibland undrar jag om hjärnan orkar med att vara kreativ hela tiden, det känns verkligen som om den är tom på idéer och ord, och att det behöver fyllas på av något för att man ska kunna fortsätta att producera. Oklart vad det där "något" är, ibland fungerar det att sitta på en sten i skogen, och ibland behövs människor och liv tycker jag 😊

Katarina sa...

Ibland behöver man verkligen en paus för att ladda batterierna lite, dessutom brukar man se texten med andra ögon sedan så det är nog bara av godo tänker jag :) Nu har jag inga barn eller andra som kräver mig och min egentid i anspråk, så det kanske är därför jag inte upplever det som att jag mår dåligt när jag skriver för mycket eller för lite? Men trött blir jag såklart. :) Just nu är jag riktigt skrivtrött men jag ska pressa mig igenom den här redigeringsvändan iaf, och SEDAN kan jag pausa lite. :)

Annika sa...

Heja dig, finns inget som känns så bra som att pressa på genom ett projekt och lyckas 😊 Det är intressant att se hur andra tänker, tack för att du delar med dig!