fredag 2 september 2016

Om att hitta rätt miljö till sin berättelse.

Jag funderade mycket innan jag bestämde mig för var handlingen i mitt manus skulle utspela sig. Först hade jag tankar om en fiktiv värld, men då jag är ganska intresserad av att det ska finnas ett realistiskt drag i det jag skriver, så bestämde jag mig för att förlägga handlingen i framtiden, sådan som den skulle kunna bli, och använde mig av platser som finns. I texten har jag valt att använda andra namn på platserna än dem som vi använder idag, mest för att jag ville att området skulle kunna vara vilka bergstrakter som helst och att alla som någon gång vistats bland bergen (eller sett dem på film eller bild) på något vis skulle kunna känna igen sig.

I orostider hamnar min huvudperson uppe bland bergen, lite av en slump. Kalfjällen reser sig i väster och en grönskande dal breder ut sig nedanför, med älven som slingrar sig fram genom landskapet och vidare ner mot kusten.  Jag ansträngde mig för att naturen skulle ha en utav huvudrollerna i manuset, nästan som en karaktär (vilket lektören snappade upp vid genomläsning!), samtidigt som jag är allergisk mot just miljöbeskrivningar som blir för långrandiga och tar för mycket plats. Jag löste det genom att låta naturens nycker bli en förutsättning för handlingen, och jag försökte beskriva naturen sådan som den är här upp där jag bor; karg och vacker, samtidigt som den är påträngande och ständigt påminner oss om hur liten människan är när vildmarken hotar att återta det som vi försöker ta kontroll över.

Här nedan en bild av Vindelälvens övre lopp, med bergen som reser sig i horisonten. Det är fotat norrut och då syns tyvärr inte de riktigt höga bergen som finns mer i väster, mot norska gränsen. Det var här hela berättelsen kom till mig, den som skulle bli trilogin jag jobbar på, men ändå dröjde det innan jag verkligen bestämde mig för att placera handlingen just där.

5 kommentarer:

Ninas corner sa...

Visst är det häftigt när en omgivning kan inspirera mig att skapa manuset istället för tvärtom? Precis som för mig och mitt senaste manus där ett slott i Berlin fick en hel story att rulla upp för mitt inre. Det manus som jag nu skriver på.

Annika sa...

Ja, jag undrar ofta hur det egentligen går till, vad som (i det här fallet) får en plats och en tanke att klicka till i huvudet och så rullar en story fram. Och det lät ju spännande det där med ett slott i Berlin :-)

Anonym sa...

Inspirerande miljöer kan verkligen vara guld värda och fjällen är en favorit, dock inte som del av manusinnehåll i mitt fall (än).

Annika sa...

Jag ville förstärka känslan av att mina (stackars) karaktärer är isolerade och tyckte att fjällmiljön passade rätt bra. Och så har jag dom runt knuten, nån halvtimme i bilen och så kan jag researcha :-)

Annika sa...

Och med "dom" runt knuten menar jag fjällen. Inte mina karaktärer :-)