tisdag 27 september 2016

Dialekter

Nu när jag skriver och redigerar igen har jag lite svårt för att läsa/lyssna på skönlitterärt. Jag är rädd för att min text ska bli färgad av andras berättelser, vilket egentligen är lite irrationellt då jag normalt inte påverkas över huvud taget (utom i ungdomen när Bridget Jones fick mig att tro att jag (1) kunde skriva ”roligt” och (2) kunde skriva chick-lit, och i ett annat kommentatorsfält blev jag härom veckan varse att jag inte var ensam om den erfarenheten :-)

 

I stället för skönlitterärt lyssnar jag därför på faktaböcker. Först ut var ”Expeditonen – Min kärlekshistoria” av Bea Uusma. Jag tyckte om den, särskilt hur hon helt ogenerat ger sig fullkomligt hän i sin jakt på sanningen om Andrées misslyckade expedition till Nordpolen. Bea har själv läst in boken och jag tycker uppläsningen är klar och tydlig och jag gläds särskilt åt att hennes fina dialekt lyser igenom vartenda ord. Jag är dialektkramare, har tyvärr bara koll på Norrland och vet inte så mycket om variationerna i språksången i de olika delarna av södra sverige, men jag blir ändå lite varm inombords när människor inte försöker dölja ursprunget i sitt tal mer än till en nivå att det blir begripligt för alla. Det är ungefär som när Åsa Larsson läser sina egna texter, eller Astrid Lindgren, stråket av dialekt ger ett djup och en värme som jag verkligen gillar.

 

Det kan vara mer problematiskt att skriva på dialekt. Jag tycker det funkar bra i novellform, men jag skulle nog inte orka läsa en hel bok på dialekt. Och så finns det dom som skriver en roman på korrekt svenska men låter en av karaktärerna prata dialekt och det greppet gillar jag inte alls, tycker mest att det stör rytmen i läsningen. Har någon annan tankar kring dialekt i text?

 

6 kommentarer:

Eva-Lisa sa...

Så länge det finns ett syfte med att blanda in dialekt, tycker jag det är okej.
Stina Stoor har ju t ex använt den västerbottniska dialekten till att gestalta.
Jag skulle säga att jag vill att dialekten ska ha ett syfte, då stör jag mig inte på den :)

Annika sa...

Åh, jag ska kolla in Stina Stoor, behöver läsa en text där det dialektala fungerar! Finns det någon bok du rekommenderar?

Carina Deckner sa...

Personligen tycker jag att dialekt är svår att läsa även om det är min egen...tycker mera att dialekt ska talas och inte skrivas när det kan bli så fel. Dialekten kan variera mellan byar som är någon km från varandra så det är svårt. Viss dialekt är svår att förstå när man hör den och hur svårt skulle det då inte vara att läsa den...

Annika sa...

Ja, det blev lite så med Stallo av Stefan Spjut. Den utspelar sig delvis där jag bor och vi skulle stava Stallo med ett l, Stalo, och skrymta stavar vi med ö, skrömta. Skillnaden ligger vid en länsgräns några mil bort. Men det var inte så mycket dialekt i den i övrigt, så det spelade ingen större roll egentligen, även om det skaver lite i dialektörat :-D

Eva-Lisa sa...

Jag har inte läst någon bok av henne, men var på ett författarframträdande där hon läste ur "Bli som folk". Så min rekommendation får bli den novellsamlingen :)

Annika sa...

Big fan of noveller, ska spana in när den här skrivperioden är över 😊