måndag 12 september 2016

Det här med genre

Jag har tyckt att det varit svårt att sätta etikett, alltså genre, på mitt manus. Det krävdes att lektören satte fingret på vad som var utmärkande för min text, att det nog mest av allt är en dystopi, för att poletten skulle trilla ner för mig.

Däremot hade jag koll på att mitt manus har ett tydligt postapokalyptiskt tema, och jag har medvetet låtit mina karaktärer famla runt i en ny sorts verklighet där människorna är few and far between. Lite flirtar jag nog också med science fiction, men bara som en extra krydda, det där lite mer högteknologiska som man kan gissa är en realitet ett antal år längre fram i tiden. Jag känner nästan att en dystopisk framtidsvision kräver någon typ av framtidsvision även för det teknologiska, och det kan lika gärna vara framsteg som tillbakagång (steampunk tex kan vara mycket åskådliggörande för att visa framtiden som den skulle kunna bli). Jag har valt en teknologiskt utvecklad framtid, mest för att jag gillar kontrasten mellan höteknologi och den vildmark som mina karaktärer rör sig i.

Jag har då skrivit något av en dystopi, men med inslag av andra genrer, och har även haft realism och vardaglighet som ett starkt inslag vilket gör min berättelse lite "mjukare" än många andra i genren. En diskbänksdystopi vill jag nog kalla det :-) Jag tänker ibland att jag borde skriva mer strikt efter genre, att det skulle öka på chanserna att bli antagen, men lika ofta tänker jag att det här lite gränsöverskridande är det som gör mig till mig.

Hur tänker ni kring genre?

9 kommentarer:

Eva Karlsson sa...

Kombinationen vildmark och teknologiskt utvecklad framtid låter jättespännande tycker jag.
Tror du tänker rätt när du går på vad du vill skriva och inte sneglar på chanserna att bli antagen. Man lever ju så länge med sitt manus innan det blir klart så det gäller att man gillar det och kan stå för det.
Just nu skriver jag i en genre som jag har hittat på själv: "stillsam spänningsroman" :-) Den får heta så tills något annat dyker upp.

Annika sa...

Precis just så, man vill kunna stå för det! Låter ju mycket intressant det där med stillsam spänningsroman, ser fram emot att läsa mer om det på din blog (du kanske har skrivit om det en hel massa, tidigare, men jag har inte hunnit scrolla så långt bakåt ännu:-)
Det kanske är så här nya genres ser dagens ljus; att någon tar ett nytt grepp på det som finns :-)

Carina Deckner sa...

Alltså, hur länge brukar man få vänta på svar från förläggare?

Annika sa...

Två till tre månader, ibland längre och ibland kortare. Dom får in väldigt många manus och jag misstänker att de ska läsas vid sidan av allt annat som ska göras. Jag har full förståelse för arbetsbörda som tynger, får försöka sluta noja och sysselsätta mig med annat när jag väntar på svar :-)

Eva-Lisa sa...

Jag läste någonstans att just genreöverskridande böcker kommer mer och mer nu. Så du är nog helt rätt ute :) Jag tycker också det blir intressantare om man blandar lite, så länge man inte stoppar in för många olika genrer i samma bok.

Annika sa...

Åh, det vore ju fint om det genreöverskridande är rätt i tiden! Jag tror det funkar så länge det inte känns sökt, att man inte stoppar in många olika genres i sin text bara för att täcka in ett så stort område som möjligt.

Anonym sa...

Jag håller på byta genre på mitt senaste manus i detta nu! Blir väl en crossover mellan relation och spänning.
Tycker ditt projekt låter intressant och helt i tiden! Vilket är nästa steg för dig?

Annika sa...

Väntar på svar från förlag om del ett i trilogin, och på måndag börjar jag med att skriva om del två (igen) för en tydligare dramaturgisk kurva (som saknas nu). Jag hoppas verkligen genreöverskridande är grejen, vi verkar vara flera som är inne på det spåret nu!

Annika sa...

Här hade Helena lämnat en fin kommentar som av någon anledning bara syns i e-posten och inte här på bloggen. Jag hoppas att det inte fortsätter att krångla med kommentarerna. Välkommen hit Helena, jag håller tummarna för dig också!