tisdag 31 maj 2016

När man vill skriva HELA tiden, men det inte riktigt finns tid.

Grannvädret gör att eremitlivet vid datorn endast är socialt acceptabelt till en viss gräns, och det är ju faktiskt trevlig också att tex sitta ute under parasollen och äta grillat med vänner. Sen så är det ju den här skytteträningen också. Tänkte skjuta mig godkänd för både hagel och kula nu i juni, från fel axel (den vänstra är trasig, så det är väl bara att bli högerskytt dårå), och måste ta alla tillfällen i akt att hinna öva. Ikväll är det hagelskytte och eventuellt kula också. Jag föredrar kula, tycker om att hinna sikta ordentligt och andas som jag är van vid då jag skjuter. Men haglet kanske är roligare, egentligen. Mer en brottningsmatch, men liksom lite action när vi övar på lerduvor. Den bästa sidoeffekten med det här är att man blir man helt avkopplad efteråt; det kräver fokus att skjuta och det är som om alla aggressioner man burit på smäller iväg tillsammans med skotten.

 

Nåväl, onsdag och torsdag kväll varje vecka har jag reserverat till redigering. Skulle vilja bli färdig innan semestern. Överväger att ta hjälp av en lektör också; jag KAN ju inte det här, inte egentligen, och i vilket annat område i livet förväntar man sig att kunna allt utan att faktiskt försöka förkovra sig?

 

2 kommentarer:

Carina Deckner sa...

Tiden är något vi verkligen inte kan lura, även om vi skulle vilja....

Annika sa...

Jag kommer att rösta på den som kan lova 36 timmar per dygn.