onsdag 16 december 2015

Nejmen

nu tror jag att det är dags för jullov. Tillbaka i januari.
Upptäckte efteråt att jag glömt tända ljuset. Orkar inte fixa det nu. So long!

torsdag 10 december 2015

Blä

för alla uppmaningar på Facebook; "dela den här gulliga nallebjörnen om du har ett barn som du älskar mest av allt i hela världen", "share this rose if you love your daughter".

Jag har ett barn som jag älskar. Alltså lägger jag bort telefonen, delar inte skit (med banderoller på embarmligt språk), och så UMGÅS jag med dom jag älskar mest i hela världen. Ta-daaa!

tisdag 8 december 2015

Lycka på två medar

Igår sparkade jag, flög fram över hårdpackad snö på smala medar. Det var länge sen sist, kände mig som ett lyckligt barn.

Det stramar lite i benen idag och jag gissar att mitt barnajag skulle ha skrattat lite överseende, bett tant ställa undan sparken och ägna sig åt stilla promenader i stället.

måndag 7 december 2015

En fin söndag i december

kan man njuta av vädret när man går över ett hygge med en god vän.
Finfint brandljud på en av stockarna. Man kan se att det brann när den här tallen var väldigt liten och sen har brännskadan vallats in under åren som förflutit sedan dess tills det nästan inte syns längre (alltså inte lätt att se för den som avverkade). Förmodligen mer än hundra år sedan som det brann och jag kan tycka att tanken svindlar lite.


onsdag 2 december 2015

Det här

med att vara ung (hyfsat), kvinna och självständig, det går inte riktigt hem hos alla. Det talas om "bristande kommunikation" etc när det i grund och botten handlar om att jag inte behöver en stark mans-axel att luta mig mot och att vissa män inte vet hur de ska hantera det. HUR kommunicerar man med en kvinna som reder sig själv, som inte spelar på det spröda kvinno-jaget? Oh, the enigma!

tisdag 1 december 2015

JULSPECIAL: RETRO I VILDMARKEN!

Jultomte till granen (julklapp från Zyzz). 80-tal. Det "raka" vertikala glittret som anas i bakgrunden är VÄLDIGT gammalt.
Farmors julbock. 50-tal.
Adventskyrka. Tidigt 80-tal. Barnet fick feeling och gjorde tomteland på spiselkransen.
Alladinlyktor, den ena på skrythögen i bokhyllan. 80-tal. Vann böckerna som andra pris i en novelltävling.
Ljusstake från ca 1969. Räddades ur föräldrarnas soprum, undan ond bråd död. Blev tvungen att byta stick-kontakten i år eftersom den gamla multnat. Fotat med rullgardinen nere för fin vinkel mot fönsterbrädan.






Ordet

"lite" förekommer 334 gånger av 51 323 möjliga. Jag tror att jag missbrukar.

måndag 30 november 2015

Blev ett långt inlägg

det där. Om fluff.

För övrigt tycker jag det är jobbigt när "nåt" stavas med två t. Nått. Det är något man gör; "jag har nått målet". Allt annat blir konstigt.

Att ett äldre hus

har genomgått en omfattande renovering och enligt mäklaren är "totalblåst", skulle det vara något positivt? Varför skulle man vilja äga ett hus från, låt säga, artonhundratalet om det ser HELT nytt ut invändigt? Ser liksom inte meningen med att renovera bort allt som gör huset till något speciellt.

Och med detta inte sagt att man är skyldig sitt hus en massa, det tycker jag inte att man är. Min kåk från femtiotalet är inte en veritabel retrodröm, men det handlar mer om kosmetika än om stomme och struktur. Köksinredning, tapeter eller en soffa är liksom inte bestående på något sätt, och i min mening är det bara att blanda friskt med gammalt och nytt för att landa i en stil att kalla sin egen. Men jag kan tycka att strukturella saker, som tex planlösning, fönster, foder och alla marmordetaljer är värda att hålla fast vid där det är praktiskt möjligt. Annars ser jag ingen mening med att köpa ett hus från femtiotalet och kunde lika gärna ha shoppat på mig ett Älvsbyhus* från 1986.

Men var och en gör ju som man vill och det är väl i och för sig tur.

Diskuterade det här med det rent kosmetiska kontra det mer strukturella en gång med en bekant. Vi var inte överens, jag fick lära mig att jag verkligen borde leva i retrodrömmen och hen kom in på vad de där första ägarna skulle ha tyckt om min vanvördiga inredning. Under renoveringen har vi träffat på många spår efter dem; tapetlager och golv som EXTREMT noga följt alla trender från femtiotal fram till ca 1980. Vore det inte att pi--a på deras vision för huset att klä ut det till femtiotal igen...?

För övrigt fick vi ett underrede till ett stringbord i helgen, måste fixa en mycket liten skiva att ha på och sedan ska vi nog använda det som sideboard till soffan från 2010. Att blanda stilar, oh the horror!

*eller annat jämförbart färdigbyggt hus från samma epok. Älvsbyhusen är dock mycket vanliga här uppe.

fredag 27 november 2015

Dagens i-lands.

Känslan när man snabbt ska hänga upp nya julstjärnor i köksfönstren, och upptäcker att kontakten är av fel sort.
Just den känslan.

torsdag 26 november 2015

Jag blir förvånad

när "stor" bloggare som ger ett sken av att vara äkta och hääärlig, i själva verket är köpt. När reklamen på bloggen inte bara är en banner, utan inlägg av skribenten (förvisso märkta med samarbetestext) bland alla andra vanliga inlägg om barn och jobb och livet i största allmänhet. Jag förväntar mig inte att folk ska jobba gratis, reklam är en del av medielandskapet och jag förstår att det här blir allt vanligare, men för mig känns det här köpta lite konstigt. Får samma känsla som när Ellen promotar det där sminket mitt i sin show (why, Ellen, why?!) i stället för lite på sidan av i ett tydligt reklaminslag; jag vill inte titta längre. Och det gör jag inte heller. Bye bye bloggande person, det var roligt så länge det varade.

tisdag 24 november 2015

Igår

fanns det då 182 sidor och 50 672 ord. Råare råmanus får man nog leta efter. Skulle tro att det behövs runt 10 000 ord till för att det här ska bli begripligt för den oinvigda. En hel massa ord alltså, och kanske lite fokus; DÅ kan det bli riktigt bra, tror jag.

tisdag 17 november 2015

VAB idag.

Liten hostig person här hemma. Utanför fönstret består utsikten till 98 procent av snö, även om jag är säker på att det finns någon typ av föremål under det vita. Muntert.

lördag 14 november 2015

Kavalkad av kalla träd.

Inatt kom vintern på allvar. Det föll en knapp decimeter snö och nu på förmiddagen klarnade det upp och blev nästan tio minus. Tog en rask promenad i allt det gnistrande kalla. Nere på älven sjöd isen, jag blev omkörd av ett par till spark och sedan följde jag ett av vinterns allra första skoterspår en kort stund. Och så fotade jag träd. Verkligen jätteintressanta bilder. Typ. Det är på den nivån det är idag; fluff. Orkar nästan inte tänka på hur sjuk världen är.



torsdag 12 november 2015

Älskar torsdagskvällar!

Familjen är på badhuset och jag har huset helt för mig själv. Tystnad + peta i manuset. Aaaaah!

måndag 9 november 2015

Bye bye gympaskor,

hello snöslask. Plötsligt händer det.
(Det ser mörkt ut på bilden och det beror på att det ÄR mörkt. Hela tiden. Räknar med fullt dagsljus igen någon gång i slutet av februari. Tjoho.)

söndag 8 november 2015

Barnet

ville ha sin nya ljusslinga på spiselkransen. Med tanke på att jag egentligen inte gillar själva julfirandet (för många tillfällen i vuxen ålder där julen antagit formen av en pjäs signerad Lars Norén) så börjar vi pynta väldigt tidigt. Eventuellt försöker jag ta hela skiten vid hornen och fira JÄTTEMYCKET, alltså ta makten över julen på något vis.

fredag 6 november 2015

Grät lite idag

över en refusering. Inte för att jag var ledsen, tvärt om, jag blev så glad att tårarna kom. Förlaget gillade. Känslan att någon på ett förlag har läst och fattat grejjen, den känslan går nästan inte att beskriva. Idag är jag lycklig.

Snön

har fortfarande inte kommit, vilket är extremt sent. Vi drog ut på extra grus-jobb. Gruset var kallt, och det var jag också.


tisdag 3 november 2015

Vi rev

pelletsförrådet och det rann ut mängder av pellets som skulle skottas i sopsäckar. Kändes som ca ett ton men jag tror det var mindre. Sedan fotade jag mäktigt norrsken med den inte så jättebra mobilkameran. Så roligt kan man ha det en tisdagkväll i vildmarken.
(Det som simmar in i bild och inte är ett norrsken är verandataket och ett stuprör. Snitsigt.)

Senaste avsnittet

av Homeland heter "Better call Saul". Hur mycket älsk på det? Mycket!

lördag 31 oktober 2015

Det ena utesluter inte det andra

Igår: lite Halloween.
Idag: Allhelgona, tända ljus på kyrkogården och tänka på alla som inte är med oss längre.

torsdag 29 oktober 2015

Jag vet inte om det är

kul eller obehagligt, men vi klickade i frågorna på personlighetstyp.se och resultatet var rätt så spot on.

I övrigt är det min favvis-sida när det gäller att mejsla i mina karaktärer; 16 väl beskrivna personlighetstyper att välja och vraka bland när man jobbar med drivkrafter bakom vissa beteenden och handlingar. Reeeesöööörtch är riktigt underhållande ibland!

onsdag 28 oktober 2015

Snart november

och NaNoWriMo (National Novell Writing Month), då när man kan signa up för att skriva ett råmanus till en roman, 50 000 ord, under november månad.

Jag skulle gärna köra, förutsatt att jag inte behövde gå till mitt vanliga jobb om dagarna. Det blir liksom för mycket med arbete, familj och träääning* om man dessutom ska värka fram en roman.

Jag har faktiskt fixat ett råmanus på en månad, en gång i tidernas begynnelse när jag var hel-ledig från arbete i maj. Lätt bland det roligaste och mest intensiva jag varit med om, det där att hamra in 55 517 ord utan något längre uppehåll, och vilken kick att märka att det fungerade! Det hjälpte också att det var århundradets regnigaste maj.

Lärde mig att jag max pallar ett skrivpass på ca 1,5 h på förmiddagen och ett lika långt på eftermiddagen. Arbetade jag mer än så blev resultatet fantasilöst och kasst.

Maj = Very Local Writing Month (VeLoWriMo).

*Trääänar inte så jättefokuserat att det tar så mycket tid, inte egentligen, men om jag inte hinner simma tre gånger i veckan blir jag mycket grinig. Mycket.

Treåringen agerar DJ.

Ba-ba-baaa-ba-BarbaraAnn, varvat med Rockaway beach i bilen. Varje morgon. Ibland blir man lite trött, lagom till det fjärde ba-ba-baet ungefär. Men jag har förstått att det kunde vart värre, baserat på andra föräldrars horror-stories om gummibjörnsmaraton och andra styggelser som ska efterlikna musik. Jag menar, Beach Boys och Ramones är ju inte helt fel, tycker nästan att musiksmaken just nu bådar gott inför framtiden.

I övrigt skrivkramp. På sid 126. Plötsligt händer det.

söndag 25 oktober 2015

Idag skulle

det visst ställas om klockor (infoga valfria svärord). Jag kan inte se enda vettig anledning till att hålla på med det här tramset. Kan vi inte bara bestämma att sommartid är den enda rätta tiden* och så stannar vi där?

(* jag är fullt medveten om att vintertid egentligen är den rätta tiden, men jag gillar sommartid bättre. Vem behöver ÄNNU mörkare kvällar, liksom?)

lördag 24 oktober 2015

fredag 23 oktober 2015

Det händer

så mycket skit i världen just nu att jag mest av allt skulle vilja dra en filt över huvudet och stanna under den. Men det går ju inte, i alla fall inte under någon längre tid, då jag tycker att det är svårt att bilda sig en uppfattning om man stoppar huvudet i sanden likt en struts.

(GÖR strutsar så, eller är det bara ett talesätt...?)

Så, filt ikväll och så hoppas vi på att världen är en lite bättre plats i morgon.

onsdag 21 oktober 2015

Idag är det den 21 oktober 2015,

dagen då Marty McFly kommer till framtiden. De har vevat nyheten på radion hela dagen, så det har väl i och för sig inte undgått någon. Nörden i mig gillar och får lite gåshud vid tanken. Då, när det begav sig, kändes 2015 VÄLDIGT avlägset.

2,4 grader och ösregn,

då kan man väl få plocka fram en liten liten ljusslinga...?

måndag 19 oktober 2015

Underbar höstdag,

det går nästan att känna doften av snö i luften. För mig får vintern gärna vänta, bara lite lite till. Jag älskar höst.

En betrodd

släkting har provläst manus till del ett i trilogin jag jobbar på. Hon kom med många bra synpunkter, saker som behöver förtydligas och en del annat. Det som blir mest uppenbart när någon annan läser är hur lätt det är att glömma bort att andra nödvändigtvis inte har samma nördkunskaper som man själv har. Önskar att jag inte stressat fullt så hårt med att skicka in till förlag, att jag tagit några månader till för bearbetning och eftertanke.

Dagens i-landsproblem:

Vi missade säsongspremiären av The Walking Dead igår. Fuck.

onsdag 14 oktober 2015

Det sitter

roliga lappar uppsatta lite här och var på arbetsplatsen. På någons anslagstavla, eller kanske en dörr, och oftast är det någon kollega som skämtar. Denna är min favorit.

Sista dagen med grus

Traditionsenlig avstickare till Mordor:
Jättemörkt grus jag skulle vilja ha på min gård:


måndag 12 oktober 2015

Jag spånar

ur mig ett råmanus just nu som är vansinnigt roligt att skriva. Själva historien är rätt hemsk, men det känns som om texten bara rinner ut över dokumentet och DET är roligt. Jag är 90 sidor in och normalt brukar jag drabbas av seriös självförtroendekris/skrivkramp just här, men i stället är det för tillfället bara roligt att knäppa på datorn för ett skrivpass. Med detta sagt, trots att jag älskar karaktärerna i nya manuset så kände jag idag att jag saknade dem som finns med i de två manus jag jobbat på tidigare.

Reservation för påståenden ovan om att jag "skriver", skulle snarare vilja påstå att jag skissar med ord ety hjärnan är lite rökt ännu och att snygga formuleringar på det svenska språket kräver en viss skärpa i de grå vindlingarna. Men det betyder även att jag har MASSVIS med rolig redigering kvar, sen, när råmanus är färdigt och hjärnan helad. Att ösa ur sig handling är för övrigt som balsam för hjärnan; när det är lite rörigt upstairs är det skönt att fokusera på något en liten stund. Och Astrid Lindgren sa en gång något i stil med att det bästa med att skriva är att man kopplar bort allt det där andra. Så sant!

fredag 9 oktober 2015

Meddelande från en kvällsuggla

Jag har under olika perioder i livet haft tid att skriva under vitt skilda tider på dygnet. Ibland har dagarna brett ut sig som ett hav av skrivtid, och ibland har det bara funnits några futtiga timmar tillgängliga varje månad. Det som slår mig nu, med ett förskolebarn att hålla liv i samt arbete under dagarna, är att jag nog aldrig producerat så mycket text som jag gjort de senaste tre åren (perioder med rökt hjärna undantagna).

 

Det sägs att man blir mer produktiv när man blivit förälder och jag tror faktiskt att det stämmer. Jag brukar klämma in ett skrivpass flera kvällar i veckan under den där timmen när barnet har somnat och det inte riktigt är dags än att krascha i soffan för kvällen. Innan barnafödandet var jag inte så disciplinerad. Då, när det fanns obegränsat med tid, var det mycket svårare att faktiskt sätta rumpan på stolen och få fram lite läsbar text.

 

Och så var det ju det där med inspiration. Min hjärna fungerar bäst på kvällen, när intrycken för dagen är slut och det inte finns mer som ”måste” klaras av. När jag har tid att skriva på dagtid (inträffar ytterst sällan) tenderar de styckena av texten att bli mer redovisande och uppräknande än vad de är målande. Om jag läser ett av mina manus i sin helhet kan jag lätt plocka ut vilken tid på dygnet jag skrivit vad. Styckena jag producerat på kvällen är väldigt mycket bättre och hur mycket jag än försöker reparera det som skrivits på dagtid så är det aldrig där det glittrar till. Jag hjärta kväll, that´s when the magic happens.

tisdag 6 oktober 2015

-9,5

utanför dagis i morse. Fy f-n.

Nu, efter lunch har solen lyckats värma upp till noll. Jag är ute och tittar på grus, den vanliga sysselsättningen på jobbet när vintern närmar sig och bolagen snart har tagit ut färdigt för året.

En ganska bra arbetsuppgift, och kolla så snyggt ett upplag kan vara!

lördag 3 oktober 2015

Rapport från bagarstugan

Bakandet går bara fint!

Jag har slagit i huvudet tre gånger i den här låga dörrkarmen. Aj, gånger tre.

Uppdatering: fyra gånger.

Uppe i arla morgonstund

för att elda upp hällen inför dagens övningar i bagarstugan. I bakgrunden på bild nr två (svart sak till vänster om mitten som nästan inte syns); en kopia av "Gobba", en totemliknande träkarvning som hittades i början av förra seklet i en grotta långt inne i fjällvärlden.





fredag 2 oktober 2015

Nu jävlar

ska det läsas! (Och rosa påsen från mataffären, enklaste sättet att göra något bra.)
(Tror jag ska starta en ny kategori i etiketterna; "fula foton")

onsdag 30 september 2015

Dagens citat:

"Det går inte att smyga med stålhättor."

Och det gör det inte, skorna knarrar nåt alldeles oerhört. Stålhättaorna är inte mina, jag kör med slippers när jag är inomhus.

söndag 27 september 2015

Ibland

vaknar man öga mot öga med den här. Jag kan erkänna att jag faktiskt ryckte till :-)

lördag 26 september 2015

Bokmässan

är i full gång. Ser trevligt ut det där, väldigt trevligt faktiskt. Någon gång hoppas jag att mitt ytterst lilla kulturkollektiv tar tag i att åka ner.

Jag tror jag har skrivit det förr om samma ämne, men vad är väl en bal på slottet...?

Idag grävde vi potatis

hos svärföräldrarna. September är den underbaraste månaden; inga stickande/bitande insekter, lagom varmt ute, hög & klar luft och så får man fylla på förråden av potatis, kött och bär.

I föräldrahemmet skulle vi lätt ha klarat en årslång belägring, förutsatt att strömmen inte försvann vill säga (ety frysboxar (ja, i plural) tarvar elektricitet). Jag tror att jag är miljöskadad. På ett bra sätt.

onsdag 23 september 2015

VAB

Mamman: Vad har du där?
Lilla K: Mina magiska grejer!

torsdag 17 september 2015

Barnet hittade

ett renkranium i skogen. Resten av renen fanns inte att se, så vi drog slutsatsen att "någon" burit dit kraniet. Eller för att vara lite mer precis, som jag var i natt när jag väckte mannen och pratade i sömnen: "det kommer en stor brun sak som börjar på B och låter BRUM BRUM!!"

måndag 14 september 2015

Kollar på Fear the walking dead.

Personligt memo; kvällsfika och zombie-tv är ingen bra kombination.

Idag

när jag och kollegan besiktade stängsel (vi besteg ett smärre berg) sprang vi på det här; två arbetskavajer av äldre snitt. I princip oanvända. VEM har lämnat dem, just där, mitt ute i ingenting?

tisdag 8 september 2015

Bläddrar i dagböckerna, elvaåriga jag

var visst lite artyfarty. Redan då, liksom. Ibland vill jag bara krama och pussa hon som var jag och säga att allt kommer att bli bra, sen.

Dagböcker

från tidigt nittiotal. Väldigt kul (och stundtals jobbigt) att läsa. Research inför ett skrivprojekt jag är lite sugen på.

lördag 5 september 2015

Spelkväll är kul,

särskilt om jag slipper spela strategispel. MEN ikväll spelar vi 7 Wonders. Jag hatar inte, trots att det är hyfsat inriktat på strategi.

torsdag 3 september 2015

Åtta mil senare

med radion som sällskap i bilen, sitter jag nu med en stor klump i magen. Det är helt åt helvete med världen. Jag tycker att alla vi som haft turen att födas i ett tryggt hörn av världen ska vara extremt tacksamma.

Nu när hösten närmar sig, närmar sig även den stora insamlingen till Världens barn. Jag hoppas att min kommun lever upp till tidigare års resultat som Sveriges generösaste kommun i insamlingen. Och mest av allt hoppas jag att övriga kommuner hakar på. Är det inte lite tragiskt att vi, bland de fattigaste i riket sett till medelinkomst, skänker överlägset mest per person? 

Nere i dalen

där jag bor har älven spytt ur sig fukt hela långa kalla natten. Resultatet = fem grader och dimma.

Sedan hade jag turen att få komma upp bland bergen, där var det så här fint (och hela tio grader):

onsdag 2 september 2015

Idag är det en sån dag,

när en digital post-it säger det bäst. Jag borde ha dragit täcket över huvudet och stannat i sängen i morse.
Men, trots allt (workrelated crap-adodle) så är det åtminstone september nu. Höst, liksom. Jag gillar höst.

söndag 30 augusti 2015

Surströmmingsfest ikväll

långt ute i bushen. Jag gillar surströmming (ska ätas i form av klämma, med smör, potatis (varm), tomater och créme fraiche) men det räcker att äta det en gång per år. När vi körde hem från stugan var det alldeles mörkt ute. Månen var hel och speglade sin rund i vattnet långt nedanför grusvägen. Det gick verkligen inte att fånga med telefonens kamera, men när vi kom över krönet på bilden lät vi båda "oj..." Stämningen var i det närmaste trolsk.

fredag 28 augusti 2015

Den här bilden

tycker jag mycket om. Jag (en väldigt ung version) står på den upprustade fyrhjulingsvägen upp till Aitelnas, ett gammalt fäbodställe långt inne i den Västerbottniska fjällvärlden. Kommunen (jag) och markägarna sökte projektmedel tillsammans för att kunna genomföra restaureringen av vägen och här är vi ute på slutbesiktning.

Det var gnistrande kallt och luften doftade av snö. Det syns inte så tydligt på bilden, men bergen i bakgrunden är alldeles vita. Dagen efter vi varit där lade snön även i dalen.

Det var när jag skumpade fram på fyrhjuling bland bergen som historien om Jorun kom till mig. Det var hundrafemtio år sedan som nybyggarna kom till dalen och jag minns att jag undrade hur det skulle vara där om hundrafemtio år till. En kvinna uppenbarade sig i mitt huvud, hon vandrade längs fyrhjulingsvägen och det såg ut som om hon hade bråttom. Jag såg även vem som väntade på henne uppe i Aitelnas, och så började hjärnan arbeta.

Jag tog några omvägar; författade en ganska ordinär deckare och ett antal noveller innan jag vågade ta tag i skrivprojektet som jag verkligen brann för. Scenen jag såg allra först inom mig blev den inledande scenen i den andra delen av trilogin jag jobbar på.