onsdag 6 februari 2019

Norr- och västerbottniska ord, samisk edition.

Idag är det samernas nationaldag, och jag tänker att det nog inte finns en bättre dag till att titta lite på de samiska ord som finns i min dialekt. För det var ju så att samiskan och bonnskan hade utbyte av varandra, på den tiden jag brukar kalla ”förlängesedan”. Nybyggare och samer levde inte åtskilda av tydliga gränser, åtminstone inte i den del av skogssamelandet där jag växte upp, och detta oavsett vad staten och vissa mindre trevliga grupperingar velat få det till genom tiderna.

Vill påpeka här att min dialekt är lite av en soppa då jag flyttat omkring i norrlänen, har bott i norr och söder, vid kusten och uppe mot fjället. Någon sa att jag låter som en västerbottning med talfel, och jag tänker att det är rätt så spot on. Det jag vill komma till är att det inte är helt glasklart vilket samiskt språk mina dialektala ord kommer ifrån. För många år sedan hade jag en klient här på jobbet, han var äldre och pratade ganska bred Arjeplogsdialekt. Då jag är dialektnörd så pratar jag också gärna dialekt om jag träffar någon som kan, och när vi nu dessutom pratade om ett halvjobbigt ärende så kändes det bra att bre på lite. Mannen mittemot tittade upp och var med ens mjuk i blicken. ”Du använder en del pitesamiska ord, kan du prata det?” Och det kan jag ju inte, det är inte ens nära, men det var lite kul att jag använde pitesamiska ord, när jag vuxit upp i det umesamiska språkområdet. Jag gissar (utan att veta) att människor som bott i gränstrakterna (som vissa delar av min familj) helt enkelt färgats i dialekten från båda hållen. Jag gissar också (utan att veta) att många av orden är gemensamma i flera av de samiska språken.

Har fått låna en pitesamisk ordbok av bästa Å, och här kommer några av de ord ur den som jag använder, eller åtminstone skulle kunna använda om tillfälle uppstod. Gissar, som sagt, att flera av orden även förekommer i umesamiskan.

Suohpan – den samiska motsvarigheten till lasso (men kastas annorlunda). Vi säger ”schwopp”, om allt som har med kast att göra, och lasson kallar vi schwoppen. Om jag ska kasta ihop en matsäck och sedan åka iväg, så säger jag  ”Jag ska bara schwopp ihop en matsäck så kan vi åka sen”. Suohpan är nordsamiska, i den pitesamiska ordboken finns det som suohppa, och är substantiv för en vaja som överger sin nyfödda kalv. Rätt logiskt; hon kastar kalven.

Luobbal – (subst) lugnt vatten, utvidgning i bäck. Vi säger ”låbble” och för mig kan det även betyda den lugna lilla runda avsnörningen av en sjö innan ett utlopp.

Njárrga – udde. Mina föräldrar har sin stuga i Sargejaur njarg, och jag skulle säga att njarg då betyder det som är allra innerst i en sjö, bakom udden. Där jag bor nu säger en del njarge om just den delen av sjön.

Siddar – (subst) regnstänk, men jag har hört det som ”he sidder”, i.e. ”det duggregnar”. Här har man verbat in det samiska substantivet i bonnskan.

Áhkka – Mormor, farmor, nära äldre kvinnlig släkting. (Även ”Gudinna”, läser jag i ordboken. Klockrent, eller hur?)

Valjes – (adj attr) riklig, gott om. Jag har hört det som ”he valjes”, ungefär att ”det strömmar”, eller ”det väller fram”, om det finns mycket av tex mat, pengar, eller något annat. Alltid menat på ett positivt sätt.

Suovas – rökt kött. Suovasbärrgo i ordlistan, men jag har bara hört det som suovas.

Ráhkko –  (subst) nätfiske under isen. Ráhkostit – (verb) fiska med nät under isen.  Vi säger att ”vi ra-ack”, och vi använder en rackhäst till ändamålet för att kunna få ut nätet mellan hålen i isen.

Skráhpot – (verb) skrapa. Vi säger att ”he gå skräuft” när något håller på att ta slut. Ofta om mat. Och det är ju inte jättelångsökt att det har sitt ursprung i att man skrapar – skráhpot – ihop det sista. Här i Västerbotten säger dom att det är ”skrypt” om samma företeelse, och jag förstår att det är en vanlig dialektal form. (Här får gärna en språkforskare hoppa in och säga sitt :-)

Riehpen – rököppning i kåtan. Vi säger ”reppen”.

Klubbádak - g – (subst) snö som fastnar under skidorna. Vi säger ”klåbba” om samma fenomen, och ”klåbbföre” om själva skidföret, och ”klåbbsnö” om kramsnö i största allmänhet. Gissar att den som är lite fin i kanten stavar ordet ”klobba”, men jag föredrar det med å :-)


På bilden: en av två fantastiska kuddar som finns i foajén här på jobbet, stilfullt på en samisk förvaltningskommun. Ursprunget är en mansdräkt och en kvinnodräkt.



3 kommentarer:

H sa...

����

H sa...

Okej, blev inte som jag tänkt mig med de där figurerna. Mysig bloggpost!!

Annika sa...

Hej Helena, ja, jag kunde inte låta bli att dialektnörda lite :)