fredag 9 november 2018

Varm i hjärtat.

Läser veckobrevet från förskoleklass, och blir alldeles varm i hjärtat. Barnen har fått jobba med hur en berättelse/saga är upplagd, med karaktärer, miljö, problem (konflikt) och lösning. Är så vansinnigt nöjd med vår superpedagogiska fröken, och konstaterar att sexåringen har fått bättre undervisning i berättande och dramaturgi än vad jag fick under hela min skolgång.

Svenskaläraren vi hade på högstadiet var rakt av elak, så henne har jag inte tänkt ägna mer tankekraft. På gymnasiet hade vi en snäll person i svenska, som ville väl, men som inte riktigt orkade. Uppsatsskrivandet behandlades ungefär som om det var frågan om Roliga Timmen. Jag upplevde att det blev som en typ av flummig belöning när vi hade jobbat så hårt med litteraturhistoria och grammatik. Run free, liksom. Jag hade ärligt talat velat lära mig något om verktygen för att skriva, och märkligt nog lät vår mattelärare oss inte rita sinuskurvor enligt eget tycke och smak, som belöning när vi hade jobbat hårt med ekvationer. Inte så konstigt egentligen, att jag under många år efter skolgången hade svårt att ta mitt skrivande på allvar.

Blir väldigt glad när barnets lärare redan jobbar med grundläggande kunskaper om skrivande. Utvecklingen går verkligen framåt, och mitt i galloperande skolkris imponeras jag av lärarna vi möter. Med risk för att vara klyschig nu, men JISSES vilka hjältar.

Hoppas ni får en fin helg allesammans, och att förlagen varit er nådiga så här på refuseringsfredag.

2 kommentarer:

Helena sa...

Wow, imponerande och roligt att höra. Kan inte annat än att hålla med dig, vi har också fantastiska pedagoger!! Inga refuseringar eller annat heller för den delen. Nähä, det var det. Känns som jag aldrig kommer höra av ett förlag igen. Inte ligger det nåt i skräpposten heller...

Annika sa...

Helena: Inte något här heller, känns lite som om jag befinner mig i ett vacuum. Men, no news is good news, hoppas jag. Vi får hålla tummarna för nästa vecka istället!