tisdag 30 oktober 2018

Winter is here.

Första ordentliga snöovädret idag. Alltså, det finns inte ord för hur mycket jag ogillar detta.

Tycker George R.R. Martin är briljant som skapat en hel värld där extremt mycket kretsar kring vintern som är i antågande, samt ångesten kring detta. Klockrent, tycker jag. Winter is coming. Det är exakt så det känns från typ augusti, när det första lövet i grannarnas björk antar en något mindre grön färg än innan. Man tittar oroligt upp mot himlen. Ser inte det där molnet lite snöigt ut ändå? Här finns dock inga white walkers, om man bortser från gråblek författarwannabe som i februari inte sett solen på typ ett halvår. Nämnde jag att jag starkt ogillar vinter?

Ikväll, när jag stretade fram på en allt annat än skön promenad:



5 kommentarer:

Helena sa...

Ojoj, stackare! Och så bor du där uppe där det nästan alltid är vinter... Är det någon viss del av det du ogillar eller alltihop? Typ att du gillar snön men ogillar kylan etc?

Annika sa...

Helena: jag ogillar allt, både snön och kylan. Och mörkret. Blir uthärdligt igen i typ mars, när solen hittar hit igen. Himla otaktiskt att bosätta sig bara ett längre stenkast från polcirkeln.

Helena sa...

Ouch, lider med dig!!

Elin Säfström sa...

Ja, herrejesus! Du brukar ju ha typ -30 däruppe, eller vad det är. I alla fall extremt mycket kallare än i min storstadsfrys. Själv gillar jag vintern (men hatar folk som gör det, som då t.ex., öh, jag själv), men här nere handlar det mest om att kunna smita iväg till parken med pulkan och fyraåringen och känna sig som en RIKTIG MAMMA.

Annika sa...

Elin: haha, ja, de där riktig-mamma-ögonblicken i typ slalombacken, är väl då de enda korta stunder när vintern är uthärdlig. Måste vara skönt att gilla vintern, känner någon typ av avund här!