onsdag 12 september 2018

Vid vägs ände. Eller är det där vägen börjar?

Idag har jag jobbat extremt långt västerut, faktiskt så långt upp i bergen som man tar sig med bil i vår kommun. Där var hösten långt framskriden, mycket längre än här nere i skogslandet där jag bor. Insöp en hel massa inspiration, då åtminstone en liten del av nya manuset utspelar sig just här.

Det finns en hängbro över Vindelån alldeles där vägen slutar. På andra sidan har jag och min kompis campat under en fiskesemester för några år sedan.
Fotat från bron. Vattnet är riktigt lågt, trots den senaste tidens regnande. Om man följer älven en bra bit uppströms finner man mina karaktärers tillflyktsort.

Ett minimalt häbbre (jag kommer från Norrbotten och säger således inte ”härbre”) som nog är mer kuriosa än användbart som matförråd i någon större utsträckning. Coolt, dock, för att inte tala om jordkåtan som anas till höger.



8 kommentarer:

Carina Deckner sa...

Så fint, känner lukten av höst....

Elin Säfström sa...

Har aldrig hört talas om vare sig "häbbre" eller "härbre". Är det det lilla huset på en pinne? Anar ingen jordkåta över huvud taget, men fascineras som vanligt något oerhört av din exotiska hemvist.

Annika sa...

Moster C: Det var lovely :-)

Annika sa...

Elin: Japp, pyttehuset på pinne. Man kan säga att jordkåtan då har uppfyllt sin främsta uppgift; att vara kamouflerad :-)

Eva sa...

Åh, det måste vara där vägen börjar.
Det finns inget bättre än att vara i den miljön man skriver om. Det blir liksom inte bara det man ser och luktar och känner utan saker i handlingen kommer ju också till en.
Där jag bodde i Dalarna sa vi härbre :-)

Annika sa...

Eva: Ja, lukt är underskattat för att gestalta känslan inför en plats!
Härbre, där ser man :-)

Skriva läsa leva sa...

När jag ser dina bilder saknar jag med ens svampplockarturerna i den inte alls så exotiska skogen runt mina gamla trakter. Men förkylningar för oss båda (liksom skrivkursen förra helgen) har satt stopp för helger ute och inte har vi varken tid eller ork om kvällarna. Nåväl, det kommer väl fler höstar. :)

Annika sa...

Skriva läsa leva: Absolut kommer det fler höstar!
Så härligt det låter att plocka svamp, DET är exotiskt för mig :-)