måndag 10 september 2018

Börjat!

Idag när jag kom hem från jobbet hade mannen och sexåringen städat hela huset. Det här är en av få hellediga kvällar under detta maratonlopp som är september, och nu hade jag helt plötsligt en stund över när jag planerat att städa som en speedad iller. Så, i stället för att städa överraskade jag mig själv med att börja skriva på uppföljaren till dystopin. Bara så där. Det var helt sjukt kul, mycket på grund av överraskningsmomentet tror jag. Men jag är extremt ringrostig, och hjärnan har inte alls samma förmåga att göra kopplingar som den hade senast jag skrev skönlitterärt, för (ehem...) tre månader sedan. Men, vis av erfarenhet vet jag att det enda som hjälper mot rosten är att skriva på några pass, så lossnar det.

802 ord. Känns mycket spännande det här!

12 kommentarer:

Marie sa...

Känner peppen! Att överraska sig själv är underskattat, vi borde göra det oftare.
Själv skriver jag om och skriver om, jag överraskar mig själv med att pendla kraftigt i uppfattningen om hur lyckat det blir, haha.

Annika sa...

Marie: Ja, det är en annan typ av själv-överraskning, brukar också ägna mig åt det :-D

Helena sa...

Vilken familj! Men är det tre månader sen!? låter som helt galet lång tid!

Annika sa...

Helena: efter eoner av vattkoppe-vab tror jag att till och med städ lockade som avbrott i tristessen :-)
Tre månader, exakt, helt galet!

Eva sa...

Härligt med överraskningar. Så kul att du är på gång och att det - trots ringrostigheten - känns så bra. Kommer du att ha mer tid nu framöver med att skriva? Hoppas det. Dina texter behöver dig.

Elin Säfström sa...

Hurra! Skriv, Forrest, skriv!

Annika sa...

Tack Eva :-) Jo då, i oktober ljusnar det med skrivtid. I love höst.

Annika sa...

Elin: hihi, will do!

Helena sa...

Haha, gud så segt med vattkoppor! Men skönt att ha det överstökat i alla fall...

Annika sa...

Helena: ja men eller hur, riktigt obehagligt för äldre barn sägs det.

Louise Baumgärtner sa...

Åh, vad roligt att överraska sig själv med att börja skriva bara sådär! Och ja, precis, det enda som hjälper mot ringrostighet är ju precis det, det finns inget annat...(Har du något manus på förlagsrunda nu om man får fråga? Bara nyfiken. (Och har dåligt minne).

Annika sa...

Louise: Ja, jag har ett manus ute hos några förlag, en dystopi för unga vuxna. Mycket nervöst!!