fredag 20 juli 2018

Med vänliga hälsningar från Yrkesskadad, som även skriver med dragning åt det apokalyptiska.

Travar med engångsgrillar i affären, fast de inte får användas. Någon fimpar i gräset, det ryker om de torra stråna, men slutar snabbt. Den här gången.

För några dagar sedan släckte dom en skogsbrand, men finmoster J har fortfarande beredskap. Vi tar med hennes unge till stranden, våran låtsas att dom är syskon. För ett par dagar sedan lyste en skyddad vik i sjön i bjärt turkost, innan vinden fick algblomningen att skingras.

Åskan mullrar i fjärran. Kommer regnet att falla över åkrarna, eller går det förbi? Kommer det att falla regn? Tänder blixtarna något nytt område? 

Hemma, och gräsmattan är så inni helvete sönderbränd. Bruna prickar i kranvattnet, men lugn bara lugn, det är ledningsnätet som inte klarar överbelastningen. När folk vattnar med dricksvatten.

Fisket stängs i väster, upp mot fjället. Det är för varmt i vattnet. Förra sommaren regnade säsongen bort. En entreprenör inom fisketurism lägger pannan i djupa veck - det går inte i längden det här, att vi inte kan lita på vädret. Alls.

Vilken kanonsommar vi har ändå.

6 kommentarer:

Helena sa...

Igenkänning. Man är så liten mot naturen...

Annika sa...

Helena: En är pytteliten, ibland önskar jag att jag jobbade med något lite ”fluffigare” och inte hade koll på allt elände och bara kunde njuta av solen och värmen.

Skriva läsa leva sa...

Dystopin ligger nära till hands för dagsläget överlag tycker jag. Politik, svält, torka, översvämningar pga skyfall och så flyktingarna förstås. Och så undrar folk varför en skriver just dystopi. :D

Annika sa...

Skriva läsa leva: Ja men eller hur :-D

Eva sa...

Huh, så mycket som kan gå fel - och som redan gör det. Men du beskriver det jäkligt bra. Väntar på att få läsa din bok.

Annika sa...

Eva: tack :) Fötsäker vända yrkesskadade sättet att se på världen till något ”positivt” genom att skriva om eländet.