onsdag 27 juni 2018

Postapokalyptiskt


Platsen på bilden är en av mina favoriter här omkring. Min mobilkamera gör inte det hela riktigt rättvisa, men man kommer i alla fall gående på en grusväg nerför ett berg. Jag brukar tänka bort de små avtagsvägarna som leder till ett par villor på var sida av vägen (vi är inte inne i tätorten ännu, det här är förorten), och fokuserar bara på träden och skogen, älven som skymtar genom grönskan längre fram. Och så vattentornet, det enda som i det här läget skvallrar om att bebyggelsen snart blir tätare.

 

Exakt här får jag alltid en sådan skön (?) postapokalyptisk känsla. Vattentornet ser ut som en rest från en fallen civilisation, en symbol som envist står kvar när skogen åter sluter sig om det som var. Blir alltid sugen på att skriva när jag går här. Igår när jag fotade var vädret underbart, men hjärnan trött, så skrivet får vänta.

 

Nu ska jag alldeles strax ut på ännu en promenad, men den här gången förbi ett hus som står tomt större delen av året, och där jag fantiserar om att jag ska ha min alldeles egna skrivstuga. Senare alltså, när en är framgångsrik + ekonomiskt oberoende. Antar att ironin skiner igenom här? 

 

Hoppas ni har det gott allesammans!



7 kommentarer:

Helena sa...

Underbart fint! Får man be om en bild på huset!? Såg på hennes instagram att Simona Ahrnstedt just gick i liknande drömmar och tyckte det kändes ungefär lika avlägset som du. Hon måste ändå ha sålt mycket vid det här laget! Det här med pengar alltså... Man får hoppas att någon gillar ens böcker så mycket att de donerar ett hus kanske. A la Mark Levengood och Jonas Gardell...

Helena sa...

Eller kanske kan de låta dig använda huset mot en billig penning den större delen av året de inte själva använder det!? Du borde fråga :)

Annika sa...

Helena: där har jag en extrem fördel jämfört med er som är något mer centralt baserade; månadskostnaden för en egen skrivarstuga här motsvarar typ en kontorsplats i stan. Men, jag behöver betydligt större ekonomiska muskler än jag har just nu för att ens fråga, men vem vet vad som händer i framtiden :-) Donation! Det vore nåt! (Vågar inte fota huset och lägga ut, ägaren är typ kultur-person och jag skulle inte bli förvånad om hen tittade in här på bloggen)

Helena sa...

Aha, detta blir allt mer spännande! Vågar inte ens drömma om en skrivarlya själv ännu. Vore så grymt mysigt. Helst en i Spanien eller annat varmt land, det hade varit nåt...

Annika sa...

Helena: ja, ett annat land! Drömmer själv om Skottland :-)

Skriva läsa leva sa...

Vissa platser, ofta landsbygd men också industriområden och "ruffiga" områden, triggar också min fantasi rejält och hela historier kan dimpa ner i skallen på någon sekund. Något att ta vara på en dag tänker jag. Förstår vad du menar med den här platsen. Spännande när fantasin drar iväg så.

Annika sa...

Skriva läsa leva: ja, det ger en extra dimension till vardagen att överrumplas av något en ser, tycker jag :-)