måndag 21 maj 2018

Vattnet drar sig tillbaka nu.

Tog en promenad i torsdags på kvällen, när vattennivåerna nådde sin kulmen. Det var högsta uppmätta flödet sedan stora katastrofåret -95.

Det mest intressanta har varit att följa flödet av inlägg på Facebook, där vissa tävlat om att ha flest och hemskast katastrofteorier, vissa rapporterat utan vinkling, en del gottade sig i katastrofen, och en del kände enbart kärlek inför älven trots att det stod vatten hemma i källaren. Dystopiförfattaren i mig sög upp stämningarna som en svamp.

Coolast mitt i katastrofen var nog hårfrisörskan vid Laisälven. Hon hämtade kunderna uppe vid stora vägen med sin fyrhjuling, då tillfartsvägen och gårdsplanen stod under vatten.

Här några bilder, först ett båthus som normalt står på torra land. Till höger kan den extremt skarpögda se toppen av räckena på en bro som finns där promenadvägen (helt under vatten) går över en liten å.

Här går jag på förstärkningarna av vallen vid hembygdsområdet.

Hembygdsgården i motljus. Till höger anar man att vattnet är i höjd med vallens krön. Utescenen till vänster står i vatten.



10 kommentarer:

Helena sa...

Vackert!

Annika sa...

:-)

Hanna Marie K sa...

Vi har haft översvämningar här i Dalarna också. Dalälven har inte hunnit med allt smältvatten från fjällen och fast jag förstår att det är jobbigt för de som bor nära älven så kan jag inte låta bli att fascineras av flödena, det är mäktigt!

Annika sa...

Hej Hanna Marie :-)
Jag är också fascinerad, vi har inte mycket att sätta emot naturen.

Eva sa...

Fina och dramatiska bilder. Skönt att vattnet drar sig tillbaka.

Annika sa...

Tack Eva :-)

Elin Säfström sa...

Hembygdsgården? Och en äkta gärdsgård utanför Skansens område!

Annika sa...

Ja du Elin, ev flögs Skansen-personal in för uppförandet av gärdsgården, annars vet jag inte hur de bar sig åt...? ;-)

Marie sa...

Hade ingen aning om att det såg ut så där inåt landet, här nere vid kusten står betongkajen på land. Minus 35 typ. Hoppas vattnet sjunkit undan hos er (då kanske det kommer hit istället, haha).

Förstår att det pirrar i dystopiådran, vi är så beroende av att naturen (och människorna/världen) beter sig förutsägbart.

Annika sa...

Marie: Det har sjunkit undan rätt ordentligt nu, och borde nått och passerat Stornorrfors vid det här laget, men brukar väl vara lite mindre dramatiskt när det når Umeå (tack och lov).
Dystopiådran vibrerar!