måndag 16 april 2018

Slumpmässiga tankar i kvällningen.

Behövde en liten paus från bearbetningen. Har åkt slalom (fortfarande lika delar livrädd och euforisk), åkt skidor på längden (med mycket motsträvig nästan sexåring), samt varit hos optikern (hundra procent livrädd, avskyr att välja bågar). Vädret är mycket förvirrande; varmt (typ +13), strålande sol och en meter slaskblöt snö. Hur klä sig, och framför allt, hur klä barnet som tumlar runt i snön snarare än att bara titta på den?

Har även sett nya Star Wars, episod VIII (The last Jedi, tror jag att den heter?), och det gjorde mig glad, och även lite låg. Så trist att Carrie Fischer gick bort. Första filmen hade premiär 1977 (ett MYCKET bra år, för övrigt), och även om prinsessan Leia som karaktär lämnar en del i övrigt att önska om man tittar med moderna glasögon, så var det icke så vanligt med kvinnor som henne på film när jag var barn. Hon kunde springa, skjuta, tänka, säga smarta saker OCH vara halvläcker (*), utan att det yttre liksom tilläts ta över.

I kväll ägnade jag mig åt manuset en stund. Det gjorde mig också glad, och lite låg. Men mest glad. Det är nog fan så mycket bättre det här än vad jag ger mig själv kredd för. Se där, en kort stund av icke självhat. Fantastiskt.



(*) helläcker skulle nog vissa påstå, hello guld-bikinin som ställde till det för en hel generation pojkar.

Halvvägs ner i slalombacken:



10 kommentarer:

Helena sa...

Härligt med skidåkning, vilket väder!! Ja det där med känslor kring ens manus, finns nog inget man har så ambivalenta känslor för som det.

Annika sa...

Helena: Ambilvalent var ordet!

Elin Säfström sa...

Jag gillade verkligen senaste StarWarsfilmen. Tycker den fått oförtjänt hård kritik. För mig var det exakt vad jag vill ha ut av en sådan film. Ja, Carrie Fisher:( Och hur fan de löser det där i tredje filmen ... Jag håller med om att hon var både cool och precis lagom läcker.

Otroligt skönt med de stunder då man inte hatar sitt manus! Heja!

Annika sa...

Elin: Ja, alltså jag höll mig vaken, trots action, så jag ger verkligen alla tummar upp för filmen. Undrar om det går att animera henne trovärdigt?

skrivalasaleva sa...

Jag missade den på bio tyvärr. (Eller missa och missa, det gick bara inte att få till biobesöket.) Roligt att höra om den. Rogue One tyckte jag om annars, mer än den som var innan... Force Awakens?
Att ta det lugnt ibland och göra annat än att sitta med sitt manus betyder ju för den skull inte att manuset slutas processas. Härligt att känna att det är bra. :)

Annika sa...

Skrivalasaleva: rogue one är nog min favorit hittills, men det är lite en annan typ av film än ”episoderna”, mer seriös på nåt sätt.
Och visst är det härligt att känna att manuset funkar, synd att känslan oftast går över väldigt snabbt :-)

Eva sa...

Livrädd och euforisk är en underbar kombination. I alla fall efteråt :-) När jag skrev personporträtt valde jag ofta äventyrare eller författare - undrar varför :-). En författare kallade sig "Skrivbordsalpinist", just då skrev han om skräckupplevelserna på Mount Everest då många dog. Han gillade att ha en isyxa på skrivbordet men han skulle aldrig få för sig att klättra. Oj, nu hamnade jag verkligen utanför ämnet. Blev bara så oerhört pladdrig och livrädd och euforisk :-)

Annika sa...

Eva: Skrivbordsalpinist, vilket kul uttryck! Skulle nästan vilja påstå att författare ÄR äventyrare, men att författaren kanske i högre grad får sina kickar inne i huvudet, snarare än att hänga in ett rep på,en bergssida :-)

Marie: Mitt skrivliv sa...

Star Wars, Sagan om ringen, Harry Potter. Jag är hopplöst lost när det gäller de där megasuccéerna ... Inser att det är min andra kommentar på din blogg inom loppet av fem minuter där jag berättar att jag har noll koll, haha. Tur att första intrycket redan är gjort ;)
Låter i alla fall bra att du inte bara självhatar om manuset, misstänker att det är oerhört mycket bättre än du tror. Någon delade en bild på Instagram där det stod någonting i stil med "Om du trodde på tomten i åtta år kan du väl tro på dig själv i åtta minuter" – så det skickar jag vidare till dig :D

Annika sa...

Marie: Ska bära det med mig, åtta minuter ska en väl kunna kosta på sig?
Hihi, ja, första intrycket stays. Det är helt ok att inte ha koll på megasuccéerna, särskilt som du skapar din egen megasuccé :-)