tisdag 24 april 2018

Har dragit igenom två tredjedelar av dystopimanuset...

…och då kommer den. Idén. Med jättestort i.

Som en klichéfylld blixt från klar himmel blev det uppenbart vad jag ska göra med spänningsromanen (den som det sket sig med tidigare). Samma miljö, samma karaktärer, samma bakomliggande problematik och mekanismer, men en ny historia. Det finns liksom en bättre historia här än den jag skrev tidigare. Nu har jag tänkt på den nya i en vecka och vet inte hur jag ska kunna vänta med att skriva ner den.

Men, det blir att dra i handbromsen och inte rusa in i ett nytt projekt, bara för att det jag håller på med nu tar emot lite så här på upploppet. Det är så lätt att bara "men ååå så jåååbbigt att hålla på med den här tråååkiga texten, tar det aldrig slut?!", och så hoppa över till ett nytt projekt som känns nytt och fräscht och roligt. Här gäller det att genomskåda sig själv (eller, åtminstone behöver jag göra det) och slutföra det nuvarande. Annars blir aldrig något färdigt. Någonsin. Och jag får inte glömma att det där nya, skinande och fina kommer även det att kännas som en oformlig tråkig grå klump under bearbetningen, och det kommer även då att ploppa upp en ny skimrande idé som bara ber om att en ska desertera från det gamla projektet.
Så:
(1)Köra klart första redigeringsrundan av dystopin.
(2)Kanske även ett par rundor till.
(3)Ha semester.
(4)Dra igenom dystopi igen. Och igen.
(5)Skicka in dystopi (researcha YA-förlag innan).
(6)Vila.
(7)Börja skriva spänningsroman version 2.0. Om idén verkligen är något att ha, så tål den att jag väntar.

torsdag 19 april 2018

Musikquiz!

Har precis kommit hem från musikquiz med Avatarkvartetten från Norrlandsoperan. Vårt lag var på delad förstaplats efter grundomgången, men kom tvåa efter utslagsfrågan.

Sjukt kul, är mest mallig över att jag kände igen Debussy (jag: ”men men men, det är ju vampyren!!!”, dvs det lönade sig att ha sett Twilight), skäms över att jag inte kände igen Purple Haze med Hendrix.

Det är rätt kul att bo på en pytteliten ort, man går så att säga när det bjuds. Oavsett vad som bjuds. Skulle förmodligen inte ha lyssnat till en stråkkvartett en torsdagskväll i april på den tiden när jag bodde i stan. Det lilla utbudet ger märkligt nog vidgade vyer, åtminstone för mig.

Vi vann biobiljetter, förstapriset var en föreställning på Norrlandsoperan i Umeå, men ja e inte bitter...



måndag 16 april 2018

Slumpmässiga tankar i kvällningen.

Behövde en liten paus från bearbetningen. Har åkt slalom (fortfarande lika delar livrädd och euforisk), åkt skidor på längden (med mycket motsträvig nästan sexåring), samt varit hos optikern (hundra procent livrädd, avskyr att välja bågar). Vädret är mycket förvirrande; varmt (typ +13), strålande sol och en meter slaskblöt snö. Hur klä sig, och framför allt, hur klä barnet som tumlar runt i snön snarare än att bara titta på den?

Har även sett nya Star Wars, episod VIII (The last Jedi, tror jag att den heter?), och det gjorde mig glad, och även lite låg. Så trist att Carrie Fischer gick bort. Första filmen hade premiär 1977 (ett MYCKET bra år, för övrigt), och även om prinsessan Leia som karaktär lämnar en del i övrigt att önska om man tittar med moderna glasögon, så var det icke så vanligt med kvinnor som henne på film när jag var barn. Hon kunde springa, skjuta, tänka, säga smarta saker OCH vara halvläcker (*), utan att det yttre liksom tilläts ta över.

I kväll ägnade jag mig åt manuset en stund. Det gjorde mig också glad, och lite låg. Men mest glad. Det är nog fan så mycket bättre det här än vad jag ger mig själv kredd för. Se där, en kort stund av icke självhat. Fantastiskt.



(*) helläcker skulle nog vissa påstå, hello guld-bikinin som ställde till det för en hel generation pojkar.

Halvvägs ner i slalombacken:



söndag 8 april 2018

LitteraTur och Retur

Min fina kompis M drog med mig på LitteraTur och Retur, en lördag på Väven i Umeå, fylld med författarsamtal.

Österbottniska och Västerbottniska författare deltog, och jag höll ärligt talat på att dö mys-döden av att lyssna till fin finlandssvenska. Från raden framför min kom en diskret doft av Leijona Terva. Jag var mycket avundsjuk.

Jag var även avundsjuk på författarna som samtalade om dystopier. Mikael Berglund, Philip Teir och Mats Söderlund deltog i tillställningens intressantaste samtal. Skulle verkligen vilja delta i något liknande i framtiden. Risken är väl dock att man skulle bli starstrucked alt. bli fangirl, bara ”iiiiiiiieh, riktiga förfaaattare!!” och  drabbas av tunghäfta. Typ.

Det roligaste var nog ändå bilresorna; att surra i timtal om skrivande och allt annat mellan himmel och jord.

Droppades av dagen efter hos svärföräldrarna och ägnade en stund åt att läsa på balkongen. I tystnad.






torsdag 5 april 2018

Meddelande från en statistiknörd som bearbetar text.

På de första 33 sidorna har jag strukit 12 % av orden. Generellt gillar jag inte att stryka eftersom jag redan från början skriver rätt kort och tight, och det känns som om allt försvinner när jag stryker (brukar normalt utöka mina manus en hel del under bearbetningen).

 

Men, början såsade sig fram, så det gick inte att undvika en uppstramning.

 

Gråter lite blod dock, och känsloläget pendlar mellan ”fan, vad bra det blir” och bara ”fan”.

tisdag 3 april 2018

Dagens podd-tips.

Fantastisk Podd, om att skriva fantasy, science fiction och skräck på svenska.
Tidigare har jag blivit lite förvirrad av att lyssna på den här podden, bara för att min övertrötta hjärna inte orkat med att försöka hålla isär vem det är som pratar. Det är nämligen många författare som är med här i olika grupper, typ finska gruppen, stockholmsgruppen, västkustengruppen, etc. Trixet för att lyssna var att sluta försöka sortera talare. Nu lyssnar jag helt förutsättningslöst, och det funkar. Finns många guldkorn här, gillade särskilt ett avsnitt om troper/tropes som kom rätt nyligen, och där fick jag flera tankeställare om hur jag egentligen behandlar troper, och när det riskerar att halka över på klichéer.

Bladen brinner, en podd för vuxna om böcker för barn och unga.
Sist på bollen här förmodligen, men har börjat lyssna och kan inte sluta. Med Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck, båda författare som skriver för barn och unga.