torsdag 15 februari 2018

Språkhantering.

Har vabat (tjoho…) och ägnade en stund åt att researcha lite hur författare till ungdomsböcker hanterar språket. Bläddrade i ungdomsböcker jag läst och tyckt om, och som även är populära hos unga. Jag kan konstatera att språkhanteringen (så klart) skiljer sig mellan de olika författarna (och mellan översättarna), men att det finns vissa grunddrag som förenar de flesta böckerna.

 

Dialog – Känns ofta ungefär som vuxendialog, och samtliga har undvikit fällan att som pinsam vuxen baliksomtyp, försöka skriva som hen tror att unga pratar. Det kan bara bli katastrof; talspråk brukar vara lokalt, texten åldras med raketfart och är en bi-ch att översätta till andra språk. Jag tänker inte ha ångest över dialogen, mitt manus utspelar sig i framtiden och rimligtvis pratar inte unga i framtiden som de gör nu. Tänker att de får använda samma typ av ord dock, sinsemellan, att de har sin egen jargong när de pratar.

 

Funkar det att skriva ”korrekt” även för unga? – Ja, absolut. Jättekorrekt faktiskt, men ändå med ett skönt flyt utan att det hakar upp sig i läsningen. Jag kan med gott samvete fortsätta med de/dem, sådan, någon, något och staden. Däremot kör de flesta (med något undantag) med ”sa” i stället för ”sade”, och jag tänker göra det jag med. ”Sade” får ögonen att haka fast när man snabbläser, och det är viktigt för en bokslukare att texten flyter.

 

Funkar det att vara ironisk? – You bet! Blev rätt nöjd här faktiskt, då min hp har en rätt så syrlig dialog med vissa hon möter.

 

Svåra/stora ord? – Det strösslas friskt med LAGOM svåra ord, sånt som kan berika ett ordförråd och där betydelsen ändå är glasklar i sammanhanget. Ingen vill läsa om det känns som en uppvisning i ”dagens svåra ord”, dock, och det gäller väl även vuxenlitteratur.

 

Ordföljd – Samtliga jobbar med en rak och självklar ordföljd, skulle jag vilja påstå, och det ger ett skönt flyt i läsningen. Här får jag kämpa lite hårdare känner jag. Vissa av författarna skriver så snyggt att jag blir alldeles matt, det känns så effortless men man förstår ju att det ligger extremt mycket jobb bakom.

 

Volym? – Det varierar, lite med genre kanske? En ska inte rädas att skriva vare sig långt eller kort, men genomgående är att det inte finns med en enda överflödig rad i ungdomsböcker. Tillför det inte storyn/karaktärerna något, då ska det bort.

 

Några av böckerna jag bläddrade i:

Min unge var inte jätteimponerad av mig, tyckte att jag var tråkig. Så, då roddade vi ihop ett mycket litet alla-hjärtans-party tills pappan kom hem från jobbet. Barnet bestämde meny, och det serverades således hjärtformad falukorv. Här en blingad taklampa:




15 kommentarer:

Helena sa...

Snygg lampa! Låter som att man kan skriva på ungefär som vanligt då eller skiljer det sig från att skriva i huvudsak för en vuxen publik på något sätt menar du? I alla fall jag som försöket skriva kommersiellt gångbart så jag kan leva på detta framöver gör väl ungefär sådär...

Annika sa...

Helena: jag landade i att det inte är så stor skillnad, men var tvungen att researcha för att vara riktigt säker :) Däremot upplever jag att litteratur för vuxna tillåts ”såsa omkring” väldigt mycket mer i handlingen än litteratur för unga. För unga skrivs det mer ”rakt på” och det är nog en av anledningarna till att ungdomsböcker läses i hög utsträckning även av vuxna.
Tack, älskar min lampa, även när den är utan bling :)

Helena sa...

Just det, låter rimligt. Shit, min deckare kanske är en ungdomsbok också!? Fast nä, karaktärerna är för gamla för det...

Marie: Mitt skrivliv sa...

Inbillar mig, som du är inne på i kommentaren ovan också, att ungdomsböcker behöver vara rappare. Det måste hända någonting på ett annat sätt än i vuxenböcker. Kanske för att vi har mer tålamod alternativt är för dumma för att förstå att vi inte ska slösa tid på att läsa nonsens i väntan på att mer ska ske?

Annika sa...

Helena: Cross over! Extremt hett, sägs det, att skriva för en kategori men passa en annan lika bra!

Annika sa...

Marie: Jag tror också att det generellt behöver hända mer i ungdomslitteratur, men det kan kanske lika gärna hända på insidan av en karaktär i stället för ren action. Läste en fin intervju/artikel med läsande ungdomar och där killen i gruppen tyckte om Hungerspelen mest för att Katniss tänkte och kände så mycket ”då blev det aldrig tråkigt” (fritt översatt). Himla fint tyckte jag :)

Eva sa...

Smart research. Och klokt av dig att undvika ba, liksom, typ etc. Ibland i tunnelbanan ser jag reklam som riktar sig till ungdomar och så står det till exempel Fett nice. Det är alltid så pinsamt.

Helena sa...

Aha, ska genast googla detta!!

Annika sa...

Eva: Jaaa, har sett nåt liknande senast jag besökte huvudstaden (pratbubblor med ”tuffa citat” tror jag), och ett gäng cirkafemtonåringar satt och beklagade sig över hur lam reklamen var. Fett nice att bevittna ;-)

Anonym sa...

När jag läste barn- och ungdomslitteratur (dvs kurs på universitetet här i Gbg) så pratade vi mycket om vad som håller, och vad som är trendigt. Dina iakttagelser hör helt klart hemma på den kursen :) Jag har också tänkt mycket på det avskalade, att det ofta känns mycket mer genomtänkt med varje litet stycke, mening ord osv som om det noga avvägts om det hör hemma eller inte och att det därmed också blir mycket tajtare. Och i mina ögon, ofta bättre. Om en nu ska jämföra med viss vuxenlitteratur som jag tycker tycks ha större acceptans för utsvävningar. ;)

Annika sa...

Skrivalasaleva: Måste vara jättekul att plugga barn- och ungdomslitteratur, och härligt att ha i ryggen sen när en skriver :)
Avskalat, genomtänkt, noga avvägt, tajt; jag tar med mig alltihop in i skrivet, både vad gäller vuxenlitteratur och för unga. Finns inget som får mig att sluta läsa så fort som alltför många utsvävningar.

Bara hittepå sa...

Intressant genomgång! Det finns väl förresten vissa paralleller mellan att skriva på “ungdomsspråk” och på dialekt? En antydan kan ge replikerna karaktär, men det blir lätt för mycket. (Plus att det kräver en viss kunskap om hur folk faktiskt pratar. Att höfta blir sällan så lyckat).

Elin Säfström sa...

Intressant! Angående mig själv (jag ser min bok i högen där - tack för det!) så tänker jag - liksom åtminstone en recensent - att språket på sina ställen är såpass "trendigt" att det riskerar att bli mossigt om ett tag. Där brukar jag tänka att jag inte strävar efter att vara tidlös, helt enkelt eftersom jag tror att det är förbannat svårt och kanske inte ens värt det. En bok blir ju på något sätt ett tidsdokument hur man än gör.

Nå, det kan man väl tycka vad man vill om, men det här med rak ordföljd håller jag i alla fall inte med om! Eller alltså, de flesta böcker du läst kanske ser ut så, men jag gillar verkligen att fläska på med längre meningar då och då. Bisatser galore! Jag ser det som att det är språkligt utvecklande för kidsen:)

Annika sa...

Bara Hittepå: Intressant parallell till att skriva på dialekt, en får helt enkelt se till att inte gå över den magiska gränsen.

Annika sa...

Elin: Intressant det där med tidsdokument, även om en skriver om framtiden så är det en bild av framtiden relaterad till hur det ser ut exakt nu. Ska klura på det lite till.
Den raka ordföljden var kanske inte världens bästa sätt att uttrycka vad jag menade, avser att det är ett fint flyt i läsningen, att det inte hakar fast. Texten böljar fram. Jag har en bit kvar för att få till den känslan, innan de långa meningarna känns friktionsfria att läsa. (Bisats galore :-D hihihi!)