tisdag 20 februari 2018

När man skrivit en scen ca 150 gånger, i huvudet.

Har skrivit mig förbi mittpunkten nu ikväll, och det var nog det roligaste skrivpasset någonsin för mig. Den här scenen har jag haft i bakhuvudet under många år, och det kändes lite episkt att slutligen plita ner den i manuset. Den kom till mig under ett simpass; sjukskriven, utmattad, allmänt less. Då bara ”tjoff!” stod det klart hur det skulle bli för karaktärerna i det här projektet som jag skjutit framför mig under lång tid. Och VARJE gång jag simmat sedan dess har jag bearbetat händelserna (simmar minst en gång i veckan), spelat samma film i huvdet men ändrat lite för varje gång. Ganska meditativt.

 

Jag undrar verkligen vad jag ska göra med hjärnan framöver när jag simmar, kommer nog kännas lite konstigt.

 

Nu ska jag skriva vidare mot nästa pinchpoint, ska bara tänka lite till först, och akta mig noga så jag inte fastnar knädjupt i the muddy middle.

 

11 kommentarer:

Helena sa...

Häftigt, utspelar sig scenen av en händelse i en simhall/bad? Eller är det bara så att den kopplats samman med simturerna just för att det var där det började...

Annika sa...

Helena: nej, den utspelar sig nästan så långt från en simhall som man kan komma :)
Men jag gillar att tänka när jag simmar!

Marie: Mitt skrivliv sa...

Visst är det fantastiskt hur rörelse ökar blodflödet i hjärnan och gör oss smartare, man både lär sig mer och minns mer under/efter aktivitet. Detta med att tänka ut och förfina scener är ett bra exempel. Läs boken Hjärnstark av Anders Hansen, den berör detta ämne. Inte just scener som sådana, men resten ;)
Med det sagt, grattis! Vad roligt att du fick ett bra skrivpass! Och hoppas att stressen lagt sig lite.

Eva sa...

Häftigt att läsa om hur din simning utvecklat storyn. Vad det går framåt. Jätteroligt. Grattis.

Stora händelser och vändningar i manuset kommer till mig när jag är i rörelse. Medan detaljerna oftast utformas framför datorn i själva skrivandet. Så utan rörelse ingen story.

Helena sa...

:)

Anonym sa...

Träning har gett mig en del till skrivandet också, även om det inte sker så ofta så har jag tagit vara på det. Det kommer säkert nytt till dig under simningen framöver. :)

Annika sa...

Marie: Tack :)
Har hört mycket gott om den boken, ligger i bokhyllan på Storytel :)
Jag försöker se träning som belöning, något jag unnar mig, och det har funkat riktigt bra. Blir på allvar trög om jag inte får röra på mig.

Annika sa...

Eva: Tack :) Håller med dig, utan rörelse ingen story. Hjärnan jobbar mycket bättre om kroppen jobbar, tycker jag.

Annika sa...

Skrivalasaleva: Det är fint när det händer :) Och ibland är bättre än aldrig.

Sara sa...

Wow! En genomarbetad scen, minst sagt. En sådan som man helst inte ser att en redaktör råder en att stryka när boken ska ges ut. ;-)
Jag känner också igen det där med idébearbetning under träning. Kruxet kan vara att komma ihåg bra tankar, eftersom det är svårt att anteckna under tiden. Men sett till antalet gånger du har gått igenom scenen hade anteckningar väl blivit överflödiga. :)

Annika sa...

Sara: Ja jisses, det här är den typen av darling som det skulle göra ont att döda!
När man simmar är möjligheterna till anteckningar minimala, i morse sprang (!) jag ut till bilen och knappade in passets tankegångar i telefonen (hittade något nytt att tänka på :)