fredag 23 februari 2018

En liten boost för självförtroendet.

Jag fulskriver mina råmanus, öser ur mig handling på knagglig svenska. Visst glittrar det till ibland, men rent ärligt så är mina råmanus inte någon skojig läsupplevelse ur språklig synpunkt. Men jag gör så för att över huvud taget få ur mig storyn. Om jag ska få till en story, och klara av att hålla allt i huvudet, då måste det gå undan när jag skriver ner den. Om jag inte jobbar med texten en majoriteten av veckans dagar, så känns det som om jag blir blank i hjärnan när intrigen ska värkas fram. Ett normalt skrivpass för mig är 1 – 1,5 timmar långt, och då får jag oftast ner 1200-2000 ord i manuset.

 

Tidigare under veckan hade jag poden The Bestseller Experiment i lurarna, och gäst var Brandon Sanderson (inte helt okänd för den som läser fantasy, eller som lyssnat på poden Writing Excuses). Döm om min förvåning när han beskrev sin process på ett liknande sätt, han skriver cirka två tusen ord per dag, full fart mot målet i råmanus för att få till storyn. Han pratade om vad som händer när han är inne i berättelsen, om magi och kopplingar som kräver ett snabbt tempo och total connection to the story för att fungera. Jag bara: ”JA PRECIS!!” rakt ut i luften i lunchrummet på jobbet. Som tur var satt jag där ensam för tillfället.

 

Vad är det jag försöker säga här egentligen? Att det var extremt bra för skrivarsjälvkänslan att en superstar gör nästan precis som jag. Det är inte fult att fulskriva även om man kan få den uppfattningen när en del författare talar om sin process och om ord som vägs på guldvåg. Jag slabbar ut mina ord med bred pensel i råmanusen, och jag tror att jag ska försöka vara stolt över det hädanefter. Den enda brasklapp jag vill kasta in för den som vill testa en sådan här snabb råmanusprocess är att en inte får vara rädd för att bearbeta och redigera sin text, då det är vad som behöver göras för att manuset ska lyfta och bli så bra som det kan bli.

 

Och förresten, varför svänger jag mig med ord som ’fulskriva’? Skulle det vara fult att skriva fort och av hjärtans lust i råmanusprocessen? Nej, jag tror att jag ska ta min skrivarvokabulär rakt upp i tvåtusentalet, och sluta upp med sånt där strunt.

 

Hoppas ni får en fin helg allesammans!

10 kommentarer:

Helena sa...

Ja vilken skön bekräftelse! Flödesskriva tänker jag mig är ett ”finare” begrepp för detta arbetssätt. Eller är det nåt annat kanske? Sedan tror jag fulskriva kan vara ett bra begrepp att ha i bakhuvudet just för att inte köra fast på ord och uttryck utan hålla i minnet att det viktigaste just då är att komma framåt och inte att få texten snygg.

Annika sa...

Helena: Ska absolut köra på uttrycket flödesskriva hädanefter!

Eva sa...

Gillar att läsa om ditt råmanusskrivande eller flödesskrivande - bra ord. Det är dit jag måste ta mig med nästa manus.
Kul att en superstar gör som du gör :-)

Bara hittepå sa...

Jag brukar tänka "genomskrivning" för att fokusera på det som är viktigast för mig i den processen - att komma ut på andra sidan av manuset. Men nog blir det fulskrivet på vägen alltid. :)

Annika sa...

Eva: Ja, det var jätteroligt att lyssna på :)

Annika sa...

Bara Hittepå: Genomskrivning; klockrent uttryck för det jag håller på med!

Marie: Mitt skrivliv sa...

Att bara snyggskriva skulle nog ta en himlarnas massa mer tid!
Men, som du sett på min blogg, så satsar jag framöver på det ovan nämnda ”genomskrivning”, om och om igen.
Håller för övrigt med om att fulskriva kanske inte är ett så bra ord, coolskriva, liksom obrytt men ändå insiktsfullt, kanske passar bättre!? :D

Annika sa...

Marie: Här staplas det bra uttryck, lägger coolskriva till samlingen :-)

Sara sa...

Var stolt, du! Och var glad att du vet vad som funkar för dig! :) Själv tänker jag ibland att jag skulle vilja kunna skriva snabbt (vem vill inte kunna coolskriva, liksom?), men jag är rädd att jag inte skulle mäkta med redigeringen då. Så hittills kör jag på med mitt segskrivande. Sedan får man försöka jämföra sig lite lagom mycket - för min del är det t.ex. bra och peppande att läsa om er som är mer produktiva, för att det får mig att inte stanna upp och sega FÖR mycket. :-) Men det gäller att känna sig själv också, så att man inte försöker kopiera någon annans skrivprocess rakt av, om det inte passar en själv.

Annika sa...

Sara: Jag redigerar sjukt mycket och tycker det är bland det roligaste som finns, tyckte jag inte det skulle jag nog skriva mer eftertänksamt på en gång jag med :) Det finns nog lika många metoder som det finns författare!