tisdag 23 januari 2018

Hjälp.

Drabbades av en uppenbarelse. Borde inte min hp i nya dystopin vara 19 år, snarare än 29? Och så kommer dom. Tankarna. Ska det här bli en YA? Min första? Men är det inte väldigt svårt att skriva för unga? Hur funkar det med dystopi för unga på svenska? Men egentligen är det väl ÄNNU knepigare med målgrupp etc om man skriver dystopi för vuxna på svenska? Hur mycket kan man ta ut svängarna när man skriver för unga, mycket förmodligen?

 

Och så vidare. Det blev jobbigt det här.

 

Hjälp.

20 kommentarer:

Eva sa...

Oj, vilken uppenbarelse. En sådan där som man ska följa eller i vart fall lyssna noga på.
Jag min gamla gamling har haft stort nöje av YA-böcker. Viktigare om karaktären är intressant och komplex än om hon är 29 eller 19, men du måste ju veta förstås.
Hoppas det ramlar ner en pusselbit snart.

Anonym sa...

Men vad jobbigt att slås av sådant. Något att ta hänsyn till eller inte? Är det uppenbart att karaktären är 29? Eller kan en läsare inbilla sig att den är drygt 20? Fick tipset att inte fokusera så mycket på min huvudkaraktärs exakta ålder utan snarare låta det bli lite mer eller mindre upp till läsaren att klura på det... Men det beror förstås på hur man skrivit.
Jag brukar drabbas av tankar om att världsbygget/tiden inte är bra nog gestaltat. Kommer på detaljer jag vill ändra/lägga till/ta bort hela tiden. Som tur är kan jag ju fixa med detta. Men kan inte du ändra något om det känns rätt nu då?

Maria Wälsäter sa...

Vet precis hur det känns att drabbas av åldersnoja vad gäller huvudkaraktären. Det var nästan så att Isondra, som protagonisten i min debutroman heter, behövde sätta ner foten och bestämma sin egen ålder åt mig (17 lät hon meddela, väldigt orubbligt). Det låter lite halvknäppt, med vad säger hp själv till dig om den saken?

Helena sa...

Rafflande! Skulle själv fasa för att ”återvända” till tonåren om så endast i fantasin. Intuitivt får jag känslan av att man kan ta ut svängarna ännu mer med en yngre touch men har ingen aning egentligen...

Bara hittepå sa...

Intressant! Jag känner ju väldigt väl till detta problem eftersom varenda idé jag någonsin haft alltid visar sig passa bäst för barn/unga. Ett tag försökte jag kämpa emot, men nu har jag gett upp och tänker att då får jag väl helt enkelt lära mig skriva för denna målgrupp. Det är ju inget annat i skrivandet som är enkelt, så varför skulle detta vara det? :)

Men jag funderar över hur stor skillnad det egentligen är på 19 och 29. En viss allmän mognad så klart, men i övrigt är det väl mer en fråga om personlighet och ens specifika situation och erfarenheter? Jag föreställer mig att du skulle kunna skriva en “vuxen” bok om en 19-åring och en “ung” bok om en 29-åring, beroende på vilka andra element du har i din berättelse.

Annika sa...

Eva: Tack för input! Jag gillar också YA, trots uppnådd aktningsvärd ålder.
Gammal gamling...haha!!

Annika sa...

Skrivalasaleva: det är rätt uppenbart just nu att hon inte är purung, men tänker att det finns sånt som vore enklare att få till om hon är något yngre.
Världsbygget är en helt annan femma, och där ändrar jag HELA tiden :)

Annika sa...

Hej Maria! Min hp är svävande i frågan och ämnar göra som jag säger :)

Annika sa...

Helena: ja, kanske är det så! Ya kanske är en BÄTTRE förutsättning för att köra på lite.

Annika sa...

Bara hittepå: intressant tanke, det spelar kanske inte så jättestor roll rent åldersmässigt...
Har du några bra researchknep för att lära sig skriva för unga, typ en handbok eller blogg? Läser redan hyfsat mycket ungdomsböcker :)

Bara hittepå sa...

Nu tänker jag mig ju en ganska mycket yngre målgrupp för mitt manus, men något som funkat bra för mig är att läsa om böcker jag själv tyckte om när jag var i en viss ålder. Att ha både den unga och den vuxna läsupplevelsen av samma bok ger en mycket att fundera på. Det jag främst kommit fram till för egen del är att jag för det mesta reagerar känslomässigt på samma sätt nu som då, men att jag har en helt annan läsförståelse tack vare många års extra läsvana. Så jag litar på att det jag själv tycker är fint och spännande faktiskt är det, men arbetar på att göra manuset så tydligt som möjligt, dvs inte låta viktiga saker förbli underförstådda.

Detta var mina två öre, men jag hoppas att Elin tittar förbi, för hon är ju den verkliga experten.

Marie: Mitt skrivliv sa...

Uppenbarelser ska lyssnas på! Varför inte YA?
Nu är inte jag något YA-expert, men har läst både Elin Säfström och Charlotte Cederlund samt hela Twilightserien och det som slagit mig är att det inte skiljer sig från att läsa vuxenböcker. Okej att huvudpersonerna är yngre, men känslorna, osäkerheten, modet, humorn och rädslan är densamma, vi är ju alla människor, bara i olika åldrar.
Go for it!

Annika sa...

Bara hittepå; Tack för det, tycker du låter som en expert själv :) Bra synpunkt om tydligheten, och det är vad som talar mot YA för min del. Jag är jättekryptisk av naturen när jag skriver, och fast jag jobbar stenhårt för att vara övertydlig är det jättesvårt att få till. Tål att funderas vidare på det här.

Annika sa...

Marie: Japp, vi är alla människor, och det tror jag man gör klokt i att hålla i minnet när man skriver. Märkligt nog läste jag väldigt lite Ya när jag själv var ung, gick direkt på vuxenböcker efter barnstadiet, och det är först på senare år som jag verkligen uppskattat att läsa ungdomsböcker. Kanske kan en hoppas på att berättelsen tilltalar olika åldersgrupper, oavsett vem man riktar in sig på i första hand.

Elin Säfström sa...

Men du, dystopier anses väl vara lite YA till sin natur bara för att de är dystopier? Oftast. Och de kan ändå bli lästa av precis alla, stora som små. Jag säger bara Hunger Games. Är hon 19 så är hon. Tror inte att det är ett problem, utan snarare en fördel i ett fantasyförsiktigt utgivningsklimat som det svenska.

Marie: Mitt skrivliv sa...

Elin är smart, lyssna på henne. Fantasy och dystopier verkar vara svåra att få ut via traditionella förlag som vuxenböcker. Tycker mig ofta se att sådana är egenutgivningar. I Sverige alltså.
Samma här, jag gick rakt från Lindgren till Sartre och Bulgakov, inte för att jag begrep så mycket, men ändå. Läste alla Ulf Lundells böcker på gymnasiet, kommer ihåg att jag lärde mig ordet ”torrknulla” av just Lundell. Livslärdom, liksom, haha.

Annika sa...

Elin: Ja, mycket som berör de stora känslorna/stor portion fantasi anses som lite ”barnsligt” tror jag, vilket gör mig mycket provocerad. Avsaknaden av stor läsupplevelse som vuxen för mig kommer sig lite av det här torra synsättet på vuxenlitteratur.
Fantasyförsiktigt utgivningsklimat, indeed.

Annika sa...

Marie: Jag läste klassiker typ Austen och Fridegård, blandat med dom där tjocka böckerna om stenåldern (orkar inte googla, Auel hette författaren tror jag) och alla Agatha Christie. Kände mig mkt vuxen :-D

Elin Säfström sa...

Hehe, läste Strindberg och Kafka och fattade noll:)

Men, som sagt, det kan faktiskt vara ett problem om huvudpersonen är 29, snarare än 19, för då anser inte förlagen att det kan vara en ungdomsbok. Det ÄR lite rigoröst och konstigt, men jag föreställer mig att man får mer och mer svängrum ju mer etablerad man är, så det löser sig i och med din övriga framtida utgivning.

Annika sa...

Elin: Kafka, där är jag inte ännu ens en gång :)
”Övriga framtida utgivning”, du är ju gullig du :-D
Har beslutat köra 19 år och YA, känns helt rätt (just nu iaf).