tisdag 9 januari 2018

Årets motto: Varför gör jag det här?

Jag skiter i att vara duktig det här året. I stället planerar jag att leva. Och jag planerar att inte göra det så svårt för mig själv.

 

Om jag hittills mäktar med att köra vegetariskt på vardagsluncherna, samt träna ordentligt två gånger i veckan + lugna promenader, finns det liksom ingen anledning att i någon nyårsyra bara ”nu ska jag träna varje dag, och leva uteslutande på brysselkål!” eftersom det utan tvekan kommer att falla platt innan tjugondag Knut. Jag orkar inte med en sådan superförändring, utan att dra bort något annat ur livet. Det där andra utgörs av familj, vänner, sömn, läs, tv och skriv, sådant som jag inte är det minsta intresserad av att dra ner på, och då får duktighetsmålen bara vara.

 

Innan jag drabbades av utmattningsh-vetet brukade jag ha höga målsättningar för varje år, men det fungerar verkligen inte längre. De senaste åren har handlat mycket om att överleva, men nu tänkte jag som sagt försöka leva i stället. Det innebär att alla läsutmaningar får stiga åt sidan, jag tänker bara läsa det jag känner för och när jag känner för det. Skrivmålen blir enkla; för 2018 att få iväg spänningsmanuset igen i januari, och att skriva ett nytt råmanus. Oklart vilket manus det blir men förmodligen fortsätter jag på uppföljaren till spänningsmanuset, eller på dystopin jag påbörjade under hösten.

 

På tal om mål så var 2017 året när jag skulle bestämma mig för vad jag ska bli när jag blir stor. Det har gått så där. Jag vet fortfarande inte vad jag vill (mer än att skriva då), men har ägnat mycket tid åt att tänka på hur jag vill ha det. Tidigare har jag hela tiden tittat åt fel håll när jag letat nya jobb, sett åt det som skulle innebära ett kliv uppåt och som skulle vara det logiska steget efter jobbet jag har nu. Men nu har jag kommit fram till att det är i skrivandet jag ska satsa mitt krut, det är där jag vill göra karriär. Varför ska jag offra min hälsa och all kraft, på något som inte är det jag vill göra allra mest?

 

Jag leker också med tanken på att starta eget. Vet inte riktigt inom vad dock, så klart är den stora drömmen att ha eget inom skrivet, men det är inte alls realistiskt just nu. Eventuellt skulle ett eget företag inom något annat än skrivet bli spiken i kistan för skrivdrömmen, och jag är inte så intresserad av att lägga all kreativitet på ett företag inom något annat än drömmen.

 

Mitt enda konkreta mål under 2018 är att ställa den här frågan så ofta jag kan: Varför gör jag det här?

 

10 kommentarer:

Elin Säfström sa...

Allt du skriver andas klokhet, Annika. Detta gäller alltid, men mer än någonsin i detta inlägg. För min egen del är min stora satsning inför 2018 - nu vid 43 års ålder - själen. Det är mitt inre som ska prioriteras, inte viktminskning, inte prestation. Välbefinnandet, som alltid har fått stå tillbaka, ska nu få fokus. Är det tänkt. Det är naturligtvis inte helt frikopplat från kropp eller handling, men jag brukar alltid gå från fel håll och tro att någon yttre bedrift ska nå hela vägen in till själen och ge ro och lycka. Som Brasse så klokt brukade uttrycka saken: Fel, fel, fel, fel!

Och hahahahahaha, brysselkål!! Jag vet!!

Annika sa...

Elin: Tack :) Klok, mja, jag bugar och rodnar, men är mest härdad kanske (har liksom odlat kål själv (inte brysselkål dock) och stupat rätt snart i överambitionen i det och många andra mål).
Ja men exakt, jag har jagat de där yttre bedrifterna hela livet, rakt in i väggen. Själen behöver sitt här också, om du lyckas vill jag ta del av hur du gjorde :)

Helena sa...

Så bra och helt rätt! Ställer mig helt bakom detta tankesätt! Brukar ofta även ställa mig den kompletterande frågan om det är något som känns jobbigt/tråkigt; måste jag verkligen göra det här? Och då blir svaret faktiskt nej oftare än man tror! Tidigare år har jag haft roliga nyårslöften som tema, exempelvis att använda mer yviga gester när jag pratar osv men har inte orkat det heller de senaste åren.

Annika sa...

Helena: Underbart med nyårslöftet om de yviga gesterna :-D Och mindre underart att du inte orkar de senaste åren.
Ska det här bli året när vi blir piggare allihop?

Marie: Mitt skrivliv sa...

Ett nyårsmål helt i min smak! Varför gör jag det här? Den frågan stjäl jag rakt av.
Jag vågade bestämma mig för att satsa på skrivandet, heja mig, men sedan var jag inte beredd på att om och om igen få fatta samma beslut, gå igenom samma panikkänslor av ”förstör jag min cv nu”-karaktär och landa i att jo, det är detta jag vill göra och jag gör det för att jag kan och vill.
Tycker att du låter i balans, det är härligt. Om vi balanserar lite till kvinns här i varsin ände av länet kanske det kan bli ett riktigt harmoniskt 2018 🙂

Annika sa...

Marie: Du är en ständig källa till inspiration i dina livsval den senaste tiden :)
Tycker vi kör på det; Harmoniskt 2018!

Anonym sa...

Klokt tänkt. Att göra det man mår bra av, att hitta rätt, det kan ta tid. Och då måste man också ge sig den tiden. Inte bara harva på och obetänksamt ta nästa steg utan att tänka igenom varför man tar nästa steg.
Jag tänker också mycket på detta, var jag befinner mig och hur jag kan göra det bästa av det och hur jag kommer vidare för att få ut det bästa av det. För skrivandet är också en längtan och att kunna kombinera det med jobbet jag har nu skulle ge en välbehövlig balans. För att kunna leva, inte bara överleva.
För många år sedan påbörjade jag denna process, att komma närmre det jag mår bra och bäst av att göra. Ändå, det är inte lätt att förändra över en natt, eller ens flera år. Men jag är på god väg. Låter som att du också är det. :)

Annika sa...

Skrivalasaleva: Ja, det gäller att ha tålamod, och precis som du säger låta det ta den tid det tar, även om det betyder år. Heja dig som är på god väg!

Carina Deckner sa...

Glöm inte bort att våga säga nej. Det har jag nyligen lärt mig och det känns toppen även om det är typ 30 år för sent, men bättre sent än aldrig

Annika sa...

Moster C: Det sitter långt inne att säga nej, bra jobbat att du lärt dig! Min kompis K hade under många år en post-it på väggen på kontoret där det stod NEJ med stora bokstäver, skitbra tydligen.