söndag 12 november 2017

Veckan som gick.

Under veckan som gick har jag jobbat igenom resten av manuset, skrivit massvis med anteckningar i marginalen och tryckt dit mängder med post-its. Nu ska jag invänta kommentarerna från den externa hjälp jag kallat in, innan jag tar mig an att skriva om och fördjupa. Extern hjälp kändes som en absolut nödvändighet, då jag kände en överhängande risk att jag stirrar mig blind på fel saker. Under väntan ska jag roa mig med att skriva ett helt nytt kapitel, det är glasklart just nu att det behövs och jag förstår inte riktigt hur jag kunde besluta mig för att avstå innan inskicket. Nästa gång jag skriver manus ska jag vänta JÄTTELÄNGE efter att det känns färdigt, innan jag faktiskt skickar till förlag, och jag ska absolut göra en extra sådan här genomkörare på papper när den där långa vilan från manuset är till ända.

Under veckan har jag även jobbat med strukturen. Jag har under genomgången av manuset antecknat ner de viktigaste scenerna och på vilken sida i manuset de kommer. Sedan har jag fört in scenerna i tabellen jag skapade för en tid sedan, den som fungerar som ett hjälpmedel för strukturen och där jag tydligt markerar plotpoints och pinchpoints i manuset, samt också hur hooken och inledningen ska te sig, och hur "vandraren" och "krigaren" tar sig uttryck för min hp.

Ärligt talat så är mitt spänningsmanus inte superslaviskt i förhållande till strukturmallen. Man kan säga att det är en mycket stillsam bok, och mycket av the action sker inne i min hps huvud, vilket inte direkt ger supertydliga vändningar och plot/pinchpoints. Jag har brottats en del med hur jag ska få mina vändningar och points att arbeta effektivare, utan att för den sakens skull förta det subtila och stillsamma i mitt manus. Jag har landat i att jag i stället för att lägga till någon (i mitt tycke) onödig action, ska jobba på att förstärka känslorna inom min hp, att det är den inre antagonisten som ska komma fram alternativt kväsas i de olika punkterna i manuset, och att det ska ske betydligt tydligare än innan. Det är nog dagens skrivtips; förstärk förstärk FÖRSTÄRK, om manuset baseras på känslor och stämningar.

Hela pappershögen med massor av post-its!

16 kommentarer:

Helena sa...

Heja vad du flyger fram! Men vad är det för typ av extern hjälp du har nu? Vilken cliff hanger!

Svårt med balansen där, tror jag själv snarare har en tendens att överdriva saker och försöker tona ner lite så det inte blir helt bananas. Men vem vet, jag kanske bara ska släppa loss dåren inom mina karaktärer och låta dem härja vilt!?

Annika sa...

Helena: ingen cliffhanger alls, bara ett par extra ögon som tittar på texten så att jag inte skriver in mig i ett hörn, Eva tipsade tidigare om det :)
Balans är verkligen allt, jag är FÖR subtil när jag skriver och skulle verkligen behöva låta mina karaktärer gå bananas ibland för att få stryka i stället för att utöka.

Elin Säfström sa...

Jag älskar stillsam handling. Är faktiskt just nu hjärtligt trött på action och skulle gärna läsa någonting fantasifullt MEN lugnt och fint.

Förstärka! Ett jättebra tips som jag ska ta till mig direkt!

Och extern hjälp är helt nödvändigt.

Annelie sa...

Men du! Vilka bra tankar och idéer du gav mig till mitt eget manus nu. Det du skriver om att förstärka antagonisten i hp fick mig att tänka att det är så jag måste se på det - att min hp är både antagonis och protagonist i samma person. Hen utvecklas från det ena till det andra. Det är ju självklart nu när jag tänker på det! Tack!

Marie: Mitt skrivliv sa...

Vad bra med extra ögon, håller med Elin om att det är avgörande. Har gjort stor (!) skillnad för min del. Jag fick precis tillbaka feedback från en testläsare och oj så jag älskar alla svagheter som belysts, för nu kan jag jobba med dem. Förstärka, tona ner, nyansera, kapa, skriva till scener. Känns otroligt peppande, men även lite läskigt, kommer jag att klara av det?!
Att utnyttja lugnet tror jag är smart. En sak jag lagt märke till i tv-serier de senaste åren är att tempot i deckarna gått ner och blivit mer kontemplativt. T.ex. Top of the lake, båda säsongerna, Loch Ness och nu Cardinal. I vårt hetsiga samhälle så finns det en vinst i den meditativa känslan som inte stressar hjärnan. Bara min subjektiva analys. Nu vet jag att du inte skriver deckare, men jag tänker att det gäller även för dystopier och spänning t.ex.

Eva sa...

Extern hjälp är aldrig fel när man börjar stirra sig blind. Jag vet inte hur många månader (år?) jag sammanlagt har skrivit i blindo så att säga.
Jag ska också vänta JÄTTELÄNGE med att skicka in manuset till förlag :-) Har varit alldeles för ivrig tidigare.
Så mottot skulle kunna vara: Ta hjälp för tidigt och skicka in för sent. Typ :-)
Förstärka känslorna inom hp = jättebra tips.

Eva sa...

Ta hjälp tidigt och skicka in sent (något bättre).

Annika sa...

Elin: Trevligt att det är fler än jag som älskar stillsamt, ibland kan det subtila vara nog så rafflande :).

Annika sa...

Annelie: Kul om det kunde vara till hjälp :) Min hp har inre känslor och issues som motarbetar hennes medvetna mål, det finns en fysisk antagonist också men den personen är inte alls lika kraftfull som den inre antagonisten.

Annika sa...

Marie: Tycker absolut att det ser ut lite som en trend att det inte är ett rasande tempo längre i typ deckare, i första säsongen av true detektiven tex tog det dem en evighet att bara få ur sig replikerna, någon höjde ett ögonbryn och funderade under tystnad i närbild, och det funkade tycker jag! Meditativ känsla, det kommer jag att ta med mig.
Och så klart du kommer att klara redigeringen, låter som om du har full koll!

Annika sa...

Eva: Jag tyckte jag tagit det lugnt, men nästa gång ska jag ta väntandet till nya nivåer!
Vilket bra motto, borde pryda varje författares vägg, inramat!

Sara sa...

Tack för jättebra tips! Jag är dig hack i häl (eller ok, lite på efterkälken tror jag) när det gäller redigeringen, och det här med att förstärka känslorna behövde jag höra. Kul att det går framåt!

Annika sa...

Sara: jättekul att vi är i samma fas :)

Marie: Mitt skrivliv sa...

Det är en skön känsla i det där lugnet tycker jag. Vi började se Hassel med Ola Rapace, som går i helt motsatt riktning och det gick inte, samma sak med Farang. Kanske är det jakterna, det omedelbara våldet, jag vet inte. Men det är någonting som inte känns lockande i den typen av serier/filmer, just nu.

Annika sa...

Marie: Nej, just nu klarar jag det inte heller. Har börjat spontansomna när det blir actionscener/våldsbetonat. Som självförsvar kanske?

Kristina sa...

Amen to that! Jag känner exakt så, att jag måste jobba med att förstärka känslorna i mitt manus. Eftersom det handlar så mycket om relationer, känslor och kärlek så är det där jag ska krama ur så mycket spänning som jag bara kan.
Men det är svåååårt. Så sjukt svårt.