söndag 5 november 2017

Veckan som gick.

Under veckan blev det inte mycket skriv, jobbet var galet hektiskt, mannen var bortrest ett par dagar och förskolan hade stängdag under tiden. Har hängt mycket med barnet och har även tänkt mycket, av någon anledning kunde jag under de här dagarna nästan inte se på tv eller typ hänga tvätt utan att saker ploppade upp i hjärnan och tog plats. Det som hör till dystopierna skrev jag ner för minnets skull, och det som hör till spänningsromanen får fortsätta att gro i huvudet då jag räknar med att få ner det i anteckningar rätt snart under arbetet med manuset.

Jag fick till ett enda skrivpass, och det blev ett långt nu idag. Jag har dragit ut spänningsmanuset på papper och nu går jag igenom det, sätter in en post-it där jag upplever att texten kan göras lite mer utförlig, kladdar fullt med anteckningar på manussidorna. Senare gäller det att föra in fördjupningar med omsorg, jag vill inte att min sparsmakade stil ska förgås i något babbligt som inte är jag. Jag för även statistik i mitt anteckningsblock över saker som hur ofta de olika karaktärerna förekommer i manuset,  om de är passiva eller om deras närvaro spelar en viktigare roll, vilka karaktärer som jag planerar att skriva mer om, och skriver även några sammanfattande ord om olika nyckelscener. Det senaste tänker jag mig att föra in i en tabell över struktur som jag börjat jobba med på senare tid. Om strukturen haltar betänkligt kan det finnas en mening med att räta till den något. Här en bunt med papper, en tredjedel av manuset som fick sig en genomkörare idag och där postitlapparna duggar tätt:

I övrigt har jag promenerat. Det har varit underbart, väldigt halt, och väldigt mörkt. På den här bilden befinner jag mig på en lekplats vid ett litet skogsparti i tätorten, månen är nästan full och tallen i förgrunden smälter ihop med himlen där ett lätt molntäcke breder ut sig över stjärnorna. När jag kom hem slog det mig att jag kanske borde varit rädd där ute i mörkret, men det var jag inte.

8 kommentarer:

Bara hittepå sa...

Det är något speciellt att skriva ut på papper och sitta och jobba med orden i händerna. Och med post-its! Jag har redan skrivit ut mitt pausade manus och satt in det i en plastmapp, fastän jag väntar med redigeringen ett tag till. Det känns liksom tryggt att ha det liggande bredvid mig på skrivbordet. Att det existerar, även om jag inte arbetar med det just nu.

Och du är definitivt av hårdare virke än jag som klarar av att jobba med spänningsmanus och sedan gå ut och gå i beckmörkret. :D

Marie: Mitt skrivliv sa...

Tycker det låter som du ligger bra i fas med manusarbetet. Två samtidigt dessutom! Att se var arbete kan göras och vad som behöver ligga till sig är en konst. Ha en bra skivvecka!

Annika sa...

Bara hittepå: Jag håller med, det känns tryggt att ha pappershögen där bredvid sig :) Gillar att arbeta analogt ibland, med papper, penna och framför allt post-its!
Hårt virke vet jag inte, mer tillräckligt förvirrad för att glömma bort att vara rädd :-D

Annika sa...

Marie: Ja, det flyter på. Ha en fin vecka du med!

Eva sa...

Man kan få mycket gjort utan att sitta vid datorn. Förmodligen är det nödvändigt att hålla sig borta från den ibland.
Du har sådant driv och jag ser fram emot den dag då dina alster börjar ges ut.

Annika sa...

Tack Eva :) Ja, jag har precis upptäckt storheten i att vila från datorn, och känner mig överväldigad.

Helena sa...

Låter som ett riktigt bra skrivpass det där och givande med alla tankar och idéer i övrigt också! Det ser så mysigt ut att skriva ut och göra lappar för kommentarerna men själv lyckas jag aldrig hålla fingrarna från tangenterna när jag skrivit ut. Imponerande disciplin och fokus för att genomföra det!

Annika sa...

Helena: trixet är att stänga datorn och avlägsna den från arbetsplatsen :) Men jag behöver inte tvinga mig, jag gillar att jobba analogt ibland, och älskar post-its!