tisdag 7 november 2017

Kära skrivdagbok, idag funderar jag över penna och papper.

Jag skriver mina manus i datorn, mest för att det inte blir någon fördröjning mellan tanken och skrivet då, och jag måste hinna få ner orden i samma takt som jag tänker om storyn ska bli något och jag inte ska tappa hur jag tänker och känner.

 

Jag kör mac nu och borde såklart använda pages, men jag ville inte. Word funkar utmärkt i mac, tycker nästan att det kännsbättre i macen än i pcn på jobbet, fast det borde vara likadant. Manusen skriver jag ofta kronologiskt, från början till slut. Ibland hoppar jag till slutet när jag kommit till drygt mitten, och skriver mig ömsom bakåt och ömsom framåt, för att slippa fastna i leran i the muddy middle.

 

Alla trådar och alla detaljer finns i mitt huvud. Jag antecknar ytterst lite vid sidan av under idéfasen och råmanusfasen (det känns som om det läcker då!), och kanske är det en anledning till att jag inte känner ett behov av digitala hjälpmedel under någon av skrivfaserna, inte ens under redigeringen. Finns liksom inte så stor mening med att märka upp stycken som tillhör den och den handlingstråden/karaktären, när jag har det i huvudet. Det brukar funka att flytta om och kompensera på andra ställen i texten, jag minns ofta var i texten det behövs fixas till (har att göra med fotografiskt minne, och jag undrar ofta vaaarför det inte funkar på ansikten, jag är HELT värdelös på ansikten och känner knappt igen mig själv i spegeln).

 

Post-its och anteckningar använder jag under redigeringsfasen, mest för att få en snabb och lättarbetad överblick över strukturen och karaktärer. Och så känns det bra i hela kroppen att jobba analogt. Färgflätan för karaktärerna är också en favorit.

 

Någon gång under redigeringsprocessen vill jag dra ut manuset på papper och sitta med orden på pränt och en penna i handen och kladda runt bland sidorna. Helst vill jag dra ut nya versioner flera gånger under redigeringens gång. Då jag skriver jättejättefort på datorn finns det en mening för mig med att få ner tempot i arbetet, att känna lugnet och att inte alltid höghastighetsskriva. Att hinna tänka samtidigt som jag skriver.

 

Samma tema har dykt upp lite varstans just nu i andra bloggar, och i kommentarsfält, och jag tycker det känns lite mysigt att det är fler än jag som jobbar så, trots all teknologi som finns, och trots system för struktur och skrivande som finns nu, typ Scrivener. Jag använder inte scrivener, det fungerar inte för mitt skrivsätt. Däremot använder jag riktiga post-its, skriver dom, flyttar runt på en white-board och inne i manusbunten. Jag älskar post-its, men när jag försöker använda digitala sådana så fungerar det inte alls. Jag misstänker att penna-och-papper-skrivet aktiverar någon annan del av hjärnan än vad datorskrivet gör. Vore ju intressant att veta om det verkligen är så, men orkar inte googla nu :)

 

Hoppas ni får en fin fortsatt vecka allesammans!

 

 

21 kommentarer:

Marie: Mitt skrivliv sa...

Vad intressant att läsa om hur du jobbar!
Jag har svårt att se att jag skulle överge Word, det är ett rent och enkelt program som man inte behöver vara datageni för att behärska. Men de som använder och är bra på Scrivener skulle garanterat protestera här och ja, jag tror att för den som behärskar det programmet så är det ett bättre alternativ än Word. Jag orkar bara inte lära mig ett nytt program för att skriva mina historier.
Jag har ännu inte skrivit ut mitt manus på papper och är inte säker på att jag kommer göra det. Jag läser det i olika plattformar med olika typsnitt och teckenstorlek istället. Ska inte säga att det fungerar lika bra, för rent vetenskapligt vet jag ju inte om det gör det, men det känns som det fungerar lika bra ;)
I dag ska jag lägga upp dokumentet för att påbörja nästa råmanus. Jag darrar lite i knävecken ...
Ha en fin vecka!

Annika sa...

Marie: Jag läser också i olika digitala plattformar, ändrar typsnitt och marginaler, allt för att lura bildminnet! Och så finns det ju en mening med att se om det fungerar i olika e-format, då jag tror stenhårt på e-bokens framtid!
Ibland undrar jag om man fastnar i Word för att det var "först"? Det första programmet jag skrev i åtminstone.

Elin Säfström sa...

Håller med Marie om att det är vansinnigt intressant att få ta del av hur du jobbar med ett manus.

Själv misslyckas jag alltid fullständigt med att vara analog. Har faktiskt svårt att hitta papper och penna här hemma. Kan för det mesta själv läsa vad jag skrivit för hand - åtminstone medan jag kommer ihåg vad det handlade om ungefär - men ingen människa blir glad eller inspirerad av min handstil.

Liksom Annika L så tror jag stenhårt på e-boken och läser alltid en digital variant om det ö.h.t. går att få tag i - tycker det är riktigt jobbigt med pappersböcker nuförtiden.

Har alltså helt gått ifrån det icke-digitala i görligaste mån.

Mina redaktörer ger mig då och då papperskopior av mitt manus med kommentarer i och då blir jag ju så illa tvungen att läsa på papper. Bökigt.

Men det där med detaljer i huvudet - wow! Det skulle inte funka för mig. Har knappt något minne att jobba med, dessvärre. Helt beroende av mina egna kommentarer i Worddokumentet samt röriga sidodokument, som jag visserligen sällan läser, men som ändå fungerar som minnesankare.

Det är så olika det där. Spännande!

Annika sa...

Elin: Jag kan garantera att min handstil inte heller roar någon annan än mig, den är helt oläsbart för någon annan och skulle med fördel kunnat användas som kod under typ andra världskriget (lycka till med den krypteringen, Enigma).
Minnesankare var ett bra uttryck, och något jag också borde använda mig av för säkerhets skull.
Det är verkligen olika hur man jobbar, och det är så kul att få en inblick i andras arbetssätt.
Roligt att mina förvirrande tankar var intressanta (och Annika L var jag, bara inloggad på fel konto :-)

Annelie sa...

Jag förstår inte hur du klarar hålla allt i huvudet! Jag måste skriva ner alla tankar annars försvinner de lika fort. "Det där kommer jag ihåg, det är ju så himla speciellt" men tio minuter senare har jag ingen aning om vad det handlade om ens... Däremot kommer jag göra precis som du efter råmanusfasen, nämligen skriva ut allt och gå över med penna och post-its. Det är så jag föredrar att jobba när jag korrekturläser texter i mitt yrke så jag vet att det fungerar bra för mig. Kanske av samma anledning som du - att när jag skriver på datorn går det undan (vilket är bra när man skriver råmanus som du säger) men när man redigerar behöver man få tillfälle att tänka igenom saker lite mer och med penna och papper tvingas man sakta ner. Bra grej!

Carina Deckner sa...

E-böcker, nej tack! Jag klarar inte att läsa en längre text på skärm, jag måste skriva ut! Kan ha med mitt synfel att göra eller att jag helt enkelt är en motsträvig kärring...
Papper och penna - vilken grej!!

Annika sa...

Annelie: Jag tror nästan att ditt sätt är lite säkrare, då finns allt kvar om man en dag plötsligt inte minns längre (eller efter tio minuter då :-)
Enda gången jag skriver ner saker är om jag kommer på nåt smart just när ska sova, då blir det några rader i telefonen så att det finns kvar även nästa morgon.
Det är absolut en bra grej att ta till papper och penna efter att råmanuset hamrats in tycker jag. Gör så på jobbet jag med, kanske är det en yrkesskada :-)

Annika sa...

Moster C: Om jag får för mig att ge ut själv som e-bok någon gång ska jag se till att trycka ett ex, bara till dig :-)

Helena sa...

Inspirerande att höra om hur du jobbar. Man är såå olika. Jag pallar inte att skriva annat än digitalt på skärm. Däremot klarar jag inte att läsa (andras) böcker annat än i pappers-/traditionell bokform. Kräks nästan bara av att höra ordet e-bok. Konstigt det där varför man tilltalas av olika saker i olika sammanhang...

Elin Säfström sa...

Hehe, jaså det var du? Ok, håller med, som sagt:)

Annika sa...

Helena: Håller med, det är verkligen konstigt vad som funkar och inte. Kan tillägga att de få anteckningar jag ändå gör för minnet oftast är digitala, typ i telefonen (och det är ju verkligen jättebra när den kraschar...)

Anonym sa...

Jag skulle i princip ha kunnat skrivit det här inlägget. Har så gott som exakt samma process. Samma grej med att skriva ut i flera gånger under redigering, minns exakt var saker ligger på pappret men glömmer hur folk ser ut! (Hopplöst på jobbet när jag ska ha samtal med någon och vid de första tillfällena minns jag inte alls hur den vuxne eller barnet såg ut som jag ska hämta in till mig...) Använder dock ej post-its! ;) Någon detalj måste ju skilja sig åt liksom. :)

Skriviver sa...

Jag tror verkligen att skrivandet med hand och papper aktiverar en annan del av hjärnan! För min del skriver jag alltid det mesta på dator, men antecknar alltid mycket för hand på resor (långa eller korta), och även när jag kör fast med saker, för då är det som att det enda sättet att lösa det på ett fungerande sätt är att skriva för hand. Tror det verkligen har med hjärnan att göra, så att ena (den logiska) hjärnhalvan har låst sig, och när jag skriver för hand så får den andra (den kreativa) halvan jobba istället, och då går det alltid så himla mycket bättre.

Roligt förresten, det där med fotografiskt minne och ansiktsblindhet. Jag har hört om flera andra som har samma problem, så jag antar att det finns en fysisk anledning till att det är så, det känns bara lite otippat ;)

Annika sa...

Skrivalasaleva: Ja, jobbet är det jobbigaste , måste vara ännu värre när man träffar barn och inte minns dom!
Post-its, förtjänar nästan ett eget inlägg, förstår inte hur man kan leva utan dom :-D

Annika sa...

Skriviver: Ja, jag håller med, och tror att trixet är att växla mellan datorskriv och handskriv. Men skulle aldrig klara av att skriva hela manuset för hand, skriver sakta och oläsligt :-D

Jenny sa...

Hej! Jenny heter jag, och jag hittade precis hit till din blogg, goddag goddag :)

Jag känner igen mig i ditt papper-penna-arbetssätt. Jag gör också så och jag har funderat på varför. Jag har tänkt att det är någon inarbetad vana. Eftersom jag skrev för hand under uppväxttiden. Min dotter som är 16 och skriver mycket är 100% digital. Hon vill inte skriva ut någonting. Hon börjar predika om miljön och pappersmissbruk och jag vet inte vad (hihi) när jag skriver ut saker.
Men jag får en särskilt god överblick när jag har det jag skriver i pappersform.
För övrigt älskar jag också post-its, hur kan man inte? :D

Annika sa...

Hej Jenny, välkommen hit :) Håller med om att pappersversionen innebär överblick, man vet var man har orden. Men miljön hurrar såklart inte, ironiskt att jag gillar papper när jag (eherm...) jobbar som miljöhandläggare till vardags. Tur att det kommer en klokare generation efter oss :)

Bara hittepå sa...

Okej, men då måste jag fråga - trillar inte dina post-its bort och hamnar i en sorglig liten hög huller om buller? Detta händer mig så ofta att jag faktiskt använder de där fåniga digitala post-it-lapparna ibland, alternativt sätter extra tejp på dem av papper. Båda alternativen gör mig till en misslyckad människa anser jag själv, så om du har tips vill jag gärna veta. :D

Marie: Mitt skrivliv sa...

Elin & Annika: E-boken är definitivt här för att stanna, det blir inget minidisc-haveri av den härliga e-boken. Är väldigt (!) förtjust i e-böcker, det trodde jag aldrig för bara några år sedan :)

Annika sa...

Bara Hittepå: Mina post-its slänger jag när dom fyllt sitt syfte. Och tills dess sitter dom kvar, har köpt med starkt klister :)
Innan jag upptäckte det något aggressivare klistret kände jag mig också misslyckad, och hade en jättesorglig dammig hög av papperslappar som jag inte visste var dom hörde hemma :-D

Annika sa...

Marie: Jag tror helt klart på e-boksrevolutionen, men jag är inte där än i läsningen :)