onsdag 11 oktober 2017

När man önskar att vintern kunde vika hädan, bara lite till.

Det här var väl ändå onödigt? Första snön som lade kom under natten, lite väl tidigt på hösten om du frågar mig, men det lär väl smälta bort igen inom kort.

 

I övrigt stretar veckan på. Femåringen var den enda i familjen som kom ihåg att det var skolfotografering på måndagen, och hade tydligen helt avsiktligt tagit på sig en fin tröja. Inte lätt att vara fem år och minst förvirrad i hushållet. Igår fick jag en fin refusering av ett förlag, deras lektör kallade mitt spänningsmanus för ”vackert”, och jag kommer att göra ett särskilt refuseringsinlägg när de återstående svaren droppat in.

 

Idag är det onsdag, och jag ska jobba, äta palt med min ena skrivkompis och träna med samma skrivkompis. En bra dag, och jag hoppas att ni också få en fin onsdag!

 

8 kommentarer:

Carina Deckner sa...

När första snön kommer är det snöbollslykta som gäller. Men du måste vara snabb som attan innan det smälter :)

Sara sa...

Åh, vad kul med fin respons! Men tråkigt att den kom i form av en refusering, förstås. Ser fram emot refuseringsinlägg, att få höra lite mer om hur du tänker med manuset. Kanske läge att skriva om och skicka in igen? Minsta lilla ska man nappa på, har jag hört! ������ (Vilket det där ju inte var, det var ju stort!)

Annika sa...

Moster C: Snön är redan borta nu kl tio, och lika glad för det är jag! Men, senare i höst, DÅ ska jag och Lillis göra snöbollslyktor :-)

Annika sa...

Sara: Har fortfarande inte riktigt bestämt hur jag ska göra, måste smälta lite först. Men det känns såklart jättekul att någon läst och gillat :-)

Helena sa...

Åh, mycket i det här inlägget. Snö? Blir helt tagen på sängen här men tror faktiskt vi också hade snö i oktober förra året om jag inte missminner mig helt. Om man ändå kunde stoppa tiden för en stund...

Angående refuseringen så ser jag det nästan som en ouppnåelig dröm att få en personlig refusering där manuset kommit så långt som till lektör, det är ju ascoolt! Men sen är det ju trots allt en refusering i slutändan likväl. Men det måste ändå betyda att du är på rätt väg oavsett, och hoppet lever ju än!

Annika sa...

Helena: Då skulle jag stoppat den i september, jag är inte ett big fan of snö.
Och hoppet det lever, även det känns lite som om tårarna ska rinna in i munnen när jag ler :-)

Bara hittepå sa...

Vackert är banne mig inte dåligt. Grattis till det! :)

Annika sa...

Bara Hittepå: Tack :-)