söndag 15 oktober 2017

(H) Vecka 3, 4024 ord /9028 ord totalt.

Under veckan fick jag till tre skrivpass, varav ett ägnades helt åt att få till ton och känsla i texten. Det går rasande fort att skriva när jag producerar text, även fast jag inte anstränger mig, och det beror på att glädjen över att skriva just nu är helt överväldigande! Tror inte att jag känt så här sedan den där allra första gången jag skrev manus, i tidernas begynnelse när det fortfarande kändes som om allt var möjligt. Det känslan har jag nu med.

I övrigt är jag väldigt förkyld, men trotsade sjukdomen för att vistas ute i solen. Man får göra det bestämde jag, när det i princip är den enda soliga dagen under hela hösten, nästan under hela barmarksperioden. En rönn utan löv, men med jättemycket rönnbär:
Femåringen städade sitt rum (undrens tid är sannerligen inte förbi) när vi föräldrar under dagen städade resten av huset. Ormis bäddades ner på kudden, och jag kan villigt erkänna att jag inte tycker om att vakna bredvid just det här gosedjuret.
Hoppas att ni får en fin vecka allesammans!

10 kommentarer:

Marie: Mitt skrivliv sa...

Det låter som en väldigt härlig känsla! Heja den! Och heja dig!
Ja du, solen i går krävde att man gick ut. Vi hann med alla återstående höstbestyr och jag fick äntligen (!) fota skrivstugan, som jag ju ska hyra ut nästa år. Det har inte gått p.g.a. alla regniga dagar, det har varit en galen höst så här långt.
Hoppas din förkylning ger med sig och att du med får en fin vecka.

Annika sa...

Marie: Tack :) Skönt att hinna med höstbestyren, bäst att hinna med innan snön! Men, ska skrivstugan hyras ut, var ska du då skaaapa? ;-)
Skämt åsido, hoppas att det går bra med uthyrningen och att det blir nån trevlig hyresgäst.

Elin Säfström sa...

En förbannat härlig känsla! Rid på den vågen!

Annika sa...

Elin: Absolut, snart nog står man där, knähögt i träsket igen.

Marie: Mitt skrivliv sa...

Jag lyckades svara på detta och tryckte sen på fel knapp, jäkla telefon. Nu känns det fånigt att försöka skriva samma sak igen, som om det jag skrivit var så viktigt, haha.
Kommer inte jaga hyresgäster, men om nån vettig människa är intresserad så finns iaf möjligheten. Själv får jag sitta inne vid köksbordet, som nu när det börjat bli kyligt.
Hoppas ni hunnit med höstbestyren. Hos er har väl lite snö redan fallit om jag inte missminner mig?!

Annika sa...

Marie: Klart det var viktigt :)
Japp, det har fallit snö, men det tinade tack och lov bort igen rätt snabbt. Men det är väldigt kallt redan och jag är inte alls glad över det.
Låter som en plan, att sitta inomhus i köket alltså. Egentligen är det min favoritplats att skriva på, men det började bli lite väl stökigt runt omkring, så det blev eget kontor (som egentligen mest är en förlängning av en hall, utan dörr).

Ninas corner sa...

Så härlig känsla när man känner sig oövervinnerlig och att fingrarna bara flyger över tangenterna. Rid på den vågen så länge du kan. Heja dig!

Sara sa...

Men åh, så härligt inspirerande! Hoppas att känslan håller i sig länge!

(Hua, det där djuret skulle inte jag heller vilja vakna upp bredvid!)

Annika sa...

Nina: Tack! Ska försöka surfa vidare på känslan :)

Annika sa...

Sara: det är toppen! (Dock inte Ormis, han är bara hemsk. Förstår inte hur jag tänkte när jag köpte den...?)