torsdag 14 september 2017

Jättefrisk!

Sedan i våras har jag trott att jag varit sjuk. Alltså jättesjuk, och det trodde läkarna också. Tidigare i veckan fick jag veta att jag är en extremt frisk människa, med ett pyttelitet smärtsamt problem. Jag var förberedd på stora ingrepp och långt gående behandlingar, men behöver bara skutta iväg till sjukstugan (det heter så när vårdinrättningen är ännu mindre än en vårdcentral) för sjukgymnastik. Egentligen vet jag inte så noga vad det kallades, eller vad behandlingen gick ut på, då jag slutade lyssna ordentligt efter ”inte cancer”.

 

Det här har varit en riktig tankeställare. Lever jag mitt liv som jag vill? Lägger jag den lilla fritid jag har på det jag vill mest? Är jag beredd att stressa mig själv till graven?

 

Det här har även varit en spark i baken; till att faktiskt göra det som är roligt och som är bra för mig. Jag har ägnat mer tid åt barnet, men även åt mig själv. Jag skriver för att det är roligt, och har blivit med bokcirkel (tre svägerskor och jag, och i ärlighetens namn dricker vi vin och pratar om mycket annat än om boken vi läst, men det är SÅ himla trevligt!). Jag har även lagt tid på att vara ute i skogen (*), där finns inte mycket mer att göra än att andas och lyssna till vinden som tar fast i trädens kronor (och regnet, det regnar precis hela tiden!), och man skulle kunna säga att kreativiteten exploderat med den väl tilltagna portionen av icke-tänkande.

 

Jag vet egentligen inte vad jag vill ha sagt här. Kanske att det är en ynnest att ha tid att ta till vara på.

 

Idag, i en skog som nog inte är så himla nära dig:


 

(*) Under en diskussion i Skotska högländerna tittade en berusad man upp från sin ölsejdel och utbrast ”Oh, you´re one of them forest creatures!”. Han sade sig vara mer av en bergsget själv, och han var även spot on; jag älskar skogen och där blir jag skön i hjärnan utan att behöva använda mig av kemiska preparat  (och det är ett mycket gammalt citat från en vän, som hittat meditation).

18 kommentarer:

Elin Säfström sa...

Men gud!!! Det var det värsta! "Inte cancer" skvallrar ju om vad du måste ha levt med under den senaste tiden. Fruktansvärt att ha hängande över sig! Men tack, tack, tack gode gud eller vem man nu vill tacka för att det verkar vara någonting hanterbart av annan karaktär!

Annika sa...

Elin: tack, känner mig mycket ödmjuk just nu inför livet :)

Carina Deckner sa...

Men så förfärligt att känna så! Kram från moster ♥♥♥

Annika sa...

Puss på dig, finmoster <3

Helena sa...

Kan inte tänka mig känslan, gissar att du sover riktigt gott inatt. Tur i oturen även om sjukstugan väl är mindre rolig den med. Men allt är relativt. Viktig tanke, vad man gör av sin tid på jorden. Lätt att man tappar bort sig själv och de som är närmast i dagens samhälle/informationssamhälle. Så glad att det blev goda nyheter för dig!!

Marie: Mitt skrivliv sa...

Men vilket helvete att dras med så länge, att inte veta är fruktansvärt. Så skönt att det visade sig vara något som är lättare åtgärdat, puh! Men erfarenheten tar du ju med dig och som du skriver här ovan, ödmjukheten inför livet, den är faktiskt en gåva i sammanhanget.
Som av en händelse har jag en liknande erfarenhet, men i mitt fall tog det bara ett par veckor att få veta att jag behövde opereras, men av en helt annan anledning än de först trodde. Det var två hemska veckor vill jag lova, så jag känner med dig i det du gått igenom.
Jag är i alla fall väldigt glad att du är frisk, ha en skön helg <3

Bara hittepå sa...

Vilken känsloresa, herregud. Så otroligt skönt att det visade sig vara mindre allvarligt. Förstår om det rört upp en massa tankar hos dig. Det gjorde det hos mig också, bara av att läsa om vad du gått igenom. Som sagt, så skönt att du är frisk. :)

Sara sa...

Tack och lov för det beskedet! Vilken mardröm att behöva leva med en sådan ovisshet under så lång tid. Antar att man kan känna sig rätt slut efter att en sådan anspänning släpper? Ta hand om dig! <3

Annika sa...

Helena: tack! Japp, allt är relativt och det känns riktigt lyxigt att få gnälla lite över att behöva gå till sjukan :)

Annika sa...

Marie: tack, och hoppas att din helg blir fin den med :) Hoppas att du också är okej nu!
Jag hade, till slut, turen att få träffa en kirurg i Lycksele som sett min åkomma tidigare. Piuh!

Annika sa...

Bara Hittepå: tack! Har verkligen varit helt upp och ner en tid, och det ska bli skönt med normal vardag igen :)

Annika sa...

Sara: tack! Ja, det känns precis så, jag är lite slut. Men ändå glad och lite energisk :)

Eva sa...

Så förfärligt att gå och vänta på besked så länge. Men skönt ändå att du ruskades om och såg vad som är viktigt här i världen. Ja, att du är frisk är förstås också mycket goda nyheter.

Marie: Mitt skrivliv sa...

Jodå, jag är okej. Blev operation, fem veckors sjukskrivning och sedan var jag någorlunda på benen igen. I jämförelse med cancer är det en lätt match. Är så himla glad och lättad för din skull <3

Annika sa...

Eva: Tack! Ja, det känns skönt att vara frisk, och att ruskas om är välbehövligt ibland (även om det är jobbigt när det händer).

Annika sa...

Marie: Oj, jobbigt med operation, men skönt att det gick bra <3 <3 <3

Anonym sa...

Hemskt att gå runt med en sådan ovisshet. Och tacksamheten när en får positiva besked. Att ta vara på livet borde en ju göra ändå, inte behöva få livet ställt på sin spets. Tyvärr är vi människor sådana att vi har svårt för det. Så gott att höra att du mår bra! :)
Tänker själv på detta att ta vara på mig, ändå, det tar tid att förändra saker, det är svårt att förändra mönster och att alltid kunna göra sådant en enbart mår bra av är ju jättesvårt här i livet. Då gäller det att verkligen ta vara på det goda och uppskatta de stunderna lite extra. Och fortsätta sträva efter ett gott liv för sig själv och sina nära.

Annika sa...

Skrivaläsaleva: många kloka ord :) Det ÄR verkligen jättesvårt att förändra mönster, och jättelätt att falla tillbaka in i gamla efter en tid.