fredag 13 januari 2017

Svårt att hålla uppe den mörka imagen, när man tydligen är tolv år i själen.

Jag fixade med mitt pyttelilla kontor under julledigheten; satte upp lysbollar runt fönstret (avskyr gardiner) och har blivit med ännu en liten whiteboard för uppsättning av post-its eller för att klottra ner lösa manustrådar på.

 

Normalt sett är jag inte särskilt gullig, åtminstone inte sett till inredning. Det blir inte så mycket rysch-pysch i mitt hem kan man säga. När jag skriver blir det heller inte så värst gulligt; mina berättelser har mörka teman och stämningen brukar inte bli behaglig.

 

Fascinerande då att jag inreder mitt kontor som om jag vore tolv år. Blommor på väggarna, bollslinga runt fönstret och allmänt puttinuttigt. Faktiskt inte särskilt ”jag” egentligen, men av någon anledning älskar jag sådant just där inne i arbetsrummet. Man kan fundera över hur en sådan miljö fungerar för att skapa mörker i? Utmärkt, tydligen, och jag begriper det inte. Kanske är hela gulliga grejen en undermedveten motreaktion mot allt skruvat som lämnar fingertopparna i  mina tangettryckningar.

 

Headern på den här bloggen är ett exempel på vad jag menar. Innan var den nästan likadan som nu, men med blommig bakgrund (fotad på skrivbordet i kontoret för övrigt). Jag tänkte att jag borde fotografera headern där jag arbetar, men kände sedan att bilden inte alls representerade mig eller det jag försöker göra. Det var så gulligt att det skavde i ögonen varje gång jag klickade fram bloggen, och jag kände mig tvungen att byta. Samma bok framför kakel och med svart bänkskiva under, och genast känns det som om jag kan andas igen, som om bilden är mera ”jag”. Märkligt då att det som är mera jag inte är samma miljö som jag skriver allra bäst i.

 

Hur har ni det runt omkring er när ni skriver, eget rum eller kanske (min andra favorit) datorn på köksbordet? Någon som brukar skriva på café? Det har jag aldrig provat pga akut brist på caféer här hemma, och funderar allvarligt på att förlägga ett skrivretreat till stan bara därför.

Lysbollar mot tapeten ”Stjärnhortensia” från Duro.

14 kommentarer:

Eva-Lisa sa...

Det kanske är kontrasten som du behöver? :)
Jag sitter på loftet, där har jag hela mitt arbetsrum. Det är inte inrett alls faktiskt, borde nog göra det, hehe. Förutom en bokhylla, skrivbordet och fåtöljen jag skriver i, finns inget annat. Eller jo, i fönstret brukar jag ha värmeljus på hösten och vintern :)

Annika sa...

Tycker att det låter skönt med arbeta utrymme som inte är överfyllt med saker :-) Fantiserar om att någon gång äga en stuga med ett loft :-)

Helena sa...

Underbart, kontraster är bra! Man skulle ju inte våga skriva superläskiga saker på ett superläskigt ställe. Här kan du känna dig trygg att skriva hur obehagliga saker som helst utan att skrämma ihjäl dig själv på kuppen :)

Anonym sa...

Låter bara kul, att det blir lite oväntat med det mörka och det ljusa på samma gång. Tänker att det är två sidor som du behöver få lite både och av. Kan känna igen mig lite i det. :)

Sara sa...

Intressant kontrast! Själv har jag inget eget arbetsrum här hemma, men en vrå med litet skrivbord, anslagstavla och vägghyllor där jag har radat upp chicklits och relationsromaner med övervägande färgglada ryggar. Det blir lätt rörigt, dock - tvätthögar, papper och leksaker har en tendens att ta över. Nu när jag läste om din arbetsplats blev jag inspirerad att styra upp det, städa och pynta lite! :)

Elin Säfström sa...

Gud, så intressant. Hade inte ägnat detta en tanke. Själv sitter jag i en rätt trång datorhörna, med en skärm för mycket när jag skriver (behöver den dock när jag jobbar). Kan knappt rubba musen på min lilla skrivbordsyta. Det har dessutom en tendens att vara belamrat med räkningar och sådant. Och lite dammigt. Kanske skulle jag skriva bättre - eller i alla fall trivas bättre med att skriva - om jag röjde lite och satte upp en bollslinga.

Främst blir jag dock intresserad av vad det är för mörkt du skriver som rimmar så illa med blomstertapeterna.

Bara hittepå sa...

Nu skriver jag ju inte alls lika mörkt som du, men jag känner definitivt igen puttinuttsyndromet. Varför kräver mitt skrivande så många glitterpennor när jag är en helt oglittrig person i övrigt?

Och ja, skrivretreat! Klart du ska! :) Jag skrev mycket på kafé när jag bodde i pytteliten studiolägenhet och mitt tips är att spana lämpligt ställe innan skrivlusten infinner sig för att undgå frustration. Ställen med två våningar är ofta bra, eftersom trappor avskräcker många och det därmed blir lite lugnare. Och om borden är tillräckligt stora för att få plats med både dator och mugg är det så klart också ett plus. :)

Annika sa...

Helena: En aspekt jag inte tänkt på innan; att man kan behöva känna sig trygg där man skriver om det som är läskigt. Låter logiskt :-)

Annika sa...

Skrivalasaleva: Ja, det ena faller lite platt utan det andra, inte minst i det man skriver :)

Annika sa...

Sara; min arbetsplats är också tokliten, på nivån att jag hakade ner dörren för att det blev för trångt :) Inga leksaker och ingen tvätt, men i stället en träningscykel (!) och av någon anledning hamnar allt vi handlar (som inte är mat) där inne i väntan på rätt plats :)

Annika sa...

Elin: Mitt rum går i dur, men alla texter i moll. Har skrivit dystopi innan och har nu startar ett projekt där ingredienserna är spänning och skräck. Muntert så det förslår, och jag får på fullt allvar anstränga mig för att väga upp med någon typ av glädjeämnen i texterna för att det ska bli lite mer läsvänligt :)

Annika sa...

Bara Hittepå: tack för tipset, jag ser framför mig att den där övervåningen erbjuder oanade möjligheter att stirra ut i tomma intet (och faktiskt ha myllrande gågata eller liknande att fästa blicken på där nedanför).
Och ja, glitterpennor äger jag faktiskt ett par stycken, helt sanslöst egentligen :-D

Marie: Mitt skrivliv sa...

Lite kontrast är nyttigt och mysigt behöver även de mörkaste kallhamrade författarna ha ibland ;)
Jag skriver oftast vid köksbordet - har bra utsikt som varierar med årstiderna, en annan sorts "inredning" kanske. Eller så skriver jag i en fåtölj i stora rummet. Aldrig på kafé, kan inte koncentrera mig alls då.

Annika sa...

Ja, ett köksbord är nog nästan bästa platsen. Låter fint att ha en bra utsikt som varierar under året, brukade ha det innan och kan sakna att under skrivpassen titta ut på vatten som rör sig.
Ännu en aspekt om kafé-skrivning, hade inte tänkt på koncentrationen, tror nästan att tillgången på för mig okända människor skulle vara den största distraktionen (dvs författarhjärnan skulle nog go nuts för att försöka minnas alla ansiktsuttryck mm ;-).