torsdag 24 november 2016

Idag är jag nog lite bitter ändå.

Dystopins första förlagsrunda fick sitt sista svar idag, från ett stort svenskt förlag (har varit i närheten av deras byggnad, med en känsla av att moderskeppet kallade mig hem).

 

Mailet inleddes med artighetsfras följt av: ”Vi ser att ditt manus har många kvaliteter. Men vi har ändå beslutat oss för att säga nej tack denna gång.”

 

Sedan kom några rader med kommentarer från lektör, och några rader med socker samt de brister som gjort att man valt att tacka nej.

 

Jag har aldrig fått en sådan här utförlig refusering tidigare. Det känns bra att jag fått ett kvitto på att dystopi för vuxna fungerar, och att någon på ett stort svenskt förlag förstod vad det är jag försöker göra.

 

Det här inlägget ligger farligt nära gränsen för självskryt, betydligt närmare än vad jag är bekväm med, men jag behövde vädra mina känslor någonstans.

 

Nu tänker jag gråta en stund, över fina ord och över förlorade chanser. Sedan ska jag sätta mig med nya manuset, försöka hitta peppen från att ha varit åtminstone lite närmare än jag varit förut. Dystopin är ute på sin andra förlagsrunda, har skickat till fyra förlag som också ligger högt på önskelistan, och jag tröstar mig med att hoppet inte är helt ute.

 

17 kommentarer:

Eva Karlsson sa...

Grattis! Vilken fantastisk refusering. Då kom du väldigt långt. Hurra för att de såg att du kan skriva! Jag vet hur det känns :-( Det är tveeggat. Men efter att jag var ledsen ett tag blir jag glad. De allra flesta får ju trots allt bara ett nej.
Men tänk inte på det som skryt. För det är det inte. Våra bloggar är väl till för att berätta om framgångar också :-)
Har du någon nytta av deras kommentarer, något som du kan ta till dig och kanske skriva om?
Håller tummarna för att de nya förlagen vågar.

Carina Deckner sa...

Mäh....det kommer ett "må-bra-som-fan-och-du-är-bäst-paket" från mig nästa vecka...♥

Annika sa...

Moster C: Du är gullig du :-)

Annika sa...

Eva: Tack :-) Tveeggat var verkligen ordet, precis så det känns!
Jag tänker på bloggen lite som ett fikarum, där man kan prata om "jobbet" (att skriva), jag pratar inte om det med så många andra. Så kul att ni andra finns :-)
De pekade på framför allt en sak som var mindre bra, och som jag kommer att jobba mycket med i nya manuset. Känner lite att nu jä-lar!

Anonym sa...

Nej inte skryt. Bara som det är. Och det tycker jag absolut du ska dela med dig av. Jättekul med en sådan fin refusering. Även om det hade varit hundra gånger bättre att de antagit din dystopi förstås! Slicka dina sår och fortsätt. Du är ju helt klart på helt rätt väg. :)

Helena sa...

Attans, så nära men ändå så långt bort! Och jag vill ju höra allt om din resa, klart du ska skriva om det här spännande! Fy vilken puls jag skulle haft om jag ens klarat att läsa ett sånt brev på första försöket...

Men kan man inte arbeta om och skicka in till samma förlag igen? Det hade jag tänkt göra, eventuellt byta titel då också så det syns tydligt också att det är skillnad. Men nu blir jag osäker på om ett nej betyder nej tack, aldrig nånsin eller nej tack, inte nu?

Fantastiskt med feed back dock, är väl ändå ett steg på vägen att få mer än standardrefuseringarna. Steget efter det du var på nu är väl som jag förstått det hela rätt: om du ändrar på ditten och datten och skickar in igen så kan vi tänka på saken. Och steget efter det: okej vi kan ses om du är beredd att arbeta om igen, och igen, och igen. Så har jag uppfattat det men har ju 0 personlig erfarenhet så kan ju vara helt fel :/

Helena sa...

Nu när jag tänker på det så måste, med betoning på måste, du ju nästan arbeta om och skicka in igen efter det brevet du beskriver. De är ju sugna! Eller?!

Annika sa...

Skrivaläsaleva: Tack för pepp!!

Annika sa...

Helena: Det här var den kraftigt omarbetade versionen (med annan titel :-)
Förra gången jag fick nej skrev jag annat för att vila lite, och arbetade sedan om. Tror jag följer samma mönster nu; skriver annat för att hämta andan, och får se om jag skriver om dystopin en tredje gång.
Satt på möte och läste i en paus, svårt ofokuserad efteråt :-D
Tack för pepp!!

Eva-Lisa sa...

Grattis till den positiva refuseringen! Ta det som pepp att jobba vidare på manuset, det finns ju uppenbarligen något där som de gillat! :) Dessutom finns det ju så oändligt många förlag idag att ditt manus nog förr eller senare hittar rätt :)

Annika sa...

Tack Eva-Lisa! Ja, idag försöker jag att se det som just positivt :-)

Sara sa...

Wow, vad roligt -grattis!!! Även om det såklart hade varit roligare om du blivit antagen. Men ändå, du kom ju verkligen långt! Hoppas att det kan ge bränsle och pepp till skrivandet.

Bara hittepå sa...

Refusering av den bästa sorten, grattis! :) Tror du gör helt rätt som unnar dig några dagar bitterhet innan du går vidare och fokuserar på vilket bra betyg på ditt skrivande den där refuseringen egentligen är. Och att det blir skryt tycker jag inte du behöver oroa dig för det minsta. Vi som läser din blogg blir ju bara glada när det går bra för dig. :)

Annika sa...

Sara: Tack! Jag tror också det kan ge pepp i ett senare skede :)

Annika sa...

Barahittepå: tack för pepp! Unnar mig en bitter helg och tänker sedan fokusera på att skriva igen, brukar vara bästa medicinen :)

Marie: Mitt skrivliv sa...

Stort grattis! Klart du ska skryta, även om jag tycker att detta var ett klent försök, haha. Bättre kan du!
Peppande inlägg, grymt bra med lektörsutlåtande. Hoppas du jobbar om och skickar in igen 😊

Annika sa...

Tack Marie! Jag tror jag kommer att göra som jag brukar, skriver nåt annat emellan tills jag längtar efter dystopin och bara måste skriva om :-D