onsdag 2 november 2016

Dramaturgi

Det talas allt mer om att ett manus kan delas in i tre akter, tex i senaste avsnittet av favvispodden Skriv en bestseller eller en annan bok, ger Anna Fredriksson sin syn på arbetssättet med tre akter för att bygga upp en historia som ger en bra känsla sett till dramaturgin.

 

Jag har jobbat på ett liknande sätt redan innan, även om det har gått mer på känsla. Jag har även haft hyfsad koll på den dramaturgiska kurvan när jag skriver, men känner på något vis att det här med akterna är lättare att hålla koll på även om det beskriver ungefär samma sak som kurvan.

 

Nu när jag ska skriva nytt tänkte jag prova på att använda de tre akterna till att bygga upp manuset. Eftersom jag gärna arbetar på känsla blir det en del modifiering av modellen, men jag tror att ett spänningsmanus tjänar en del på att utformas efter den här principen. En annan aspekt är att läsaren känner igen sig, man får det man är ute efter i läsningen. Någon skrev att det kanske blir tråkigt om alla berättelser utformas efter samma modell, men jag känner snarare en stor frihet med någon typ av ram att förhålla mig till när mina röriga tankegångar ska formas till ett manus.

 

Har någon annan tankar och erfarenheter kring det här med att skriva sin berättelse i tre akter?

 

Så här uppfattar jag att arbetssättet är uppbyggt:

Akt 1. Setup.

Här finns triggande händelse, plats/värld presenteras, konflikt och karaktärer etableras (särskilt huvudkaraktären). Första akten sträcker sig till första större vändpunkten.

Akt 2. Konfrontation.

Huvudkaraktären agerar på konflikten, hinder och ev antagonister ansluter, ev någon karaktär till. Fördjupning och utveckling, utforska motivation, andra karaktärer och relationer. Problemet eskalerar. Andra akten sträcker sig fram till den lägsta punkten, då den andra större vändpunkten kommer.

Akt 3. Upplösning.

Ny motivation och kraft efter den andra större vändpunkten. Problemet ska lösas. Berättelsen når sitt klimax. Konflikten blir tydlig och protagonisten har kommit fram till något (om det är vad man är ute efter i texten).

2 kommentarer:

Helena sa...

Ja, det där läser man ju om titt som tätt. Men det funkar verkligen inte för mig att tänka så, tyvärr. Försökte det med det här manuset men kommer inte alls naturligt. Så kag tänker att jag tar med mig det in i redigeringen sedan istället, och ser om det kan finna sin funktion där...

Annika sa...

Jag tänkte också prova och se hur det funkar. Men, det var ju en bra tanke att jobba mer fokuserat med det sedan, om det inte funkar när det där första utkastet ska ut.